lördag 27 november 2010

?

Ligger hemma med brutet ben, blind o oförmögen.
En själ i total förblindelse.
Ett hjärta i obalans.
Ögon med tårar i.
Läppar som stramas åt.
En själ som skriker.
är det jag?
Ja, just nu. Idag. Igår.
I morgon finns det en annan bild.

En Lena med ögon som glittrar, ett hjärta som slår frivolter,läppar som ler, en själ som jublar i befrielse, en Lena som går med stapplande steg till nykterheten. Med klara ögon o förmögen att vilja göra detta.

Hahahahahaha...önskedröm...önskedröm....önskedröm....
glömde att nämna min rädsla.....
störst av allt är min rädsla!

(nej inte brutit ben på riktigt, bara bildligt)

fredag 26 november 2010

När man är förlamad, då finns det kanske dem som hjälper en på vägen.

Jag säger bara kanske, för du kanske inte vill hjälpa.

Helt okej, jag har mött många människor som går genom livet utan att vilja hjälpa, bara stjälpa.

Jag är förlamad nu.
DU? Jag går vidare ändå.
Dagens musikval kändes självklar!

Tills för två timmar sedan, vem fan i helvete kan man lita på?, inte dig, inte mig, jag litar på mina 13,5% känns tryggast så.
Men samtidigt gör de 13,5 % mig förlamad...Du som känner mig vet att jag är en kämpe, men även kämpar falnar ibland, ge mig styrka, ge mig mod... ta bort mig, sudda bort mig, ge mig ett liv, jag förtjänar ett liv,jag är inte ensam.
Det var bara ett försök att "skoja" bort allt,
är så ensam i mitt hjärta.Det kan varken du,jag eller 13,5 % råda bot på.
Men jag är en kämpe, skiter iallt det där.
Är som förlamad.
Vadå skriker på hjälp?
Vet bara att den som ska hjälpa den blinde över vägen, har brutit benet o ligger hemma o har ont. Med andra ord, Jag kan inte hjälpa mig själv.
Ingen annan heller....
Det klart att jag kan. Men har ingen större lust, mina 13,5 % känns som en säkerhet o vem fan vill släppa på den säkerheten?
Är så sjuk...
att vara alkoholist idag, är nästan som att vara kolera eller pestsmittad...
man blir som förlamad...

blir behandlad därefter.
Ja,ja, ja ja vet också hur det skulle? kanske? bli?
hjälper inte mig nu. Betackar mig spydiga kommentarer. Jag har nog av spydigheter o skit i mitt liv, o vet du vad....de var inte färre innan jag blev alkoholist. De var faktiskt fler.
Sov gott.

lördag 20 november 2010

citat

"Döden är inte den största förlusten i livet. Den största förlusten är det som dör inom oss medans vi lever"

Vad man nu än tänker om livet så är det fantastiskt.

Du o jag o tystnaden, allt det vackra är jämnt o kort. Om o om igen,

onsdag 10 november 2010

Slagrute-lena

Ja, man kan skämta om en hel del,
ganska mycket faktiskt, eller om allt rättare sagt.

Slagrute-lena.

Vilket skämt....jag som genom åren fått mottaga diverse påhopp, smädelsenamn,smeknamn "what ever" du vill kalla det. Kännt de kalla kårarna längs ryggraden, de kalla tårarna på kinden...de oförståliga påhoppen.De plumpa.

Detta senaste är kanske det mest rätta...jag sitter o hänger över mitt tangentbord o fundrar på några fyndiga tillmälen.

Jag tycker om språk, kommer på mig själv att tillmälen är gammeldags..likaså Slagruta. suck.

Min "ekonomirådgivare" frågade "diskret" om jag hade "dragning till spriten".
Ja, sa jag. Hon blev ganska nervös o sa..du kanske ska åberopa att du har psykiska besvär, OMG... jag är alkoholist, inte ett jävla psykfall....

Men det är ganska lätt att bli det med tanke på omgivningen
Jag är en slagruta.

Men att den friska delen hägrar mer är utopi.

Nej, jag är inte frisk i många hänseende.

Är du?

Min slagruta drar sig till mitt billiga vin...ensamhet, förgänglighet..DÖD

Det possitiva är att slagrutan har två ändar..., Eller? Allt har en ände utom korven, för den har två. :-)

Och så slagrutan Lena.
Lena som håller ändå på den friska, den livsdugliga ändan av slagrutan...i ett försiktigt grepp...livrädd...så jävla rädd.

Älskar livet, älskar dottern, älskar regnet, älskar musiken. älskar alltet,framför allt utopin som ska bli till verklighet.
Den ska bli verklighet. Ja,om inte slagrutan är för stark....
haha,,,tolka det som du vill...jag är redo.....nu knäcker vi den jävla slagrutan. Mitt itu. Vadå...två bräckliga pinnar...sammansatta till ett Y.
Jag kan inte matematik, men jag vill knäcka det där jäkla Y:et.

söndag 7 november 2010

La la la la

Never gonna give it up...hehe....ibland undrar man efter en kväll här vid datorn.
Mitt förra inlägg försvann ur i cybervärlden.....lalalalalalala :-)
Man kan ju undra ibland, finns det en censurerare?

Vilket fall som helst, jag har så mycket att lalla med, åt, till och för.
O jag ger inte upp- aldrig i livet.
Jo...jag fick ge upp tidigare idag...svarade pinsamt många fel på tipsrundan min dotter lockat ut mig på. Grrrr.....trodde jag var mer allmänbildad.
Vilket är det nya namnet på en ny äppelsort i Svergie? 1.Frida X.Lena 2.Lina
Magkänslan sa Frida, sinnet Lina, Lena sa känslan...vill ju så gärna tro på mig själv....Men tvekade hela jävla rundan efter det.
Dottern...ja...Hon blev lite sur...för det visade sig att barnen som gick tipsrundan inte vann några priser,hon som så gärna ville ha en gås. Ha alla rätt o så bara få en klunk coca-cola o en slickepinne...nä, inte alltid att man lallar. Även om man har alla rätt.
Jag hade inte alla rätt....men jag lallar ändå....for I´m not giving it up.
Äppelsorten...ja...jag hade rätt fast jag sa fel, Frida.

onsdag 3 november 2010

ÅGREN

Ågren, fy fan för att heta det frivilligt. Jag träffar Ågren ett par,tre gånger i veckan. Mer eller mindre frivilligt.
Sen träffar jag riktiga Herr Ågren,han som försökt/försöker få mig på bättre tankar...han som ser rätt igenom mig, kan väl göra det efter trettio år i yrket....
Ågren frågade mig idag...när ska du kapitulera Lena.???
Så klart att jag satte taggarna utåt..kapitulera? vilket jävla svaghetstecken är inte det?
Ge upp...allt det jag känner till. Allt det jag vet.Allt det jag kan. Inte fan kan man bara ge upp det, eller?
Så klart jag kan, så klart jag vill, så klart jag önskar...så klart att det kommer bli så....men min....

...RÄDSLA!

På Nämndemansgården plockade jag min fjäder av rädsla.
Den är ljusblå.
Den är kall.
Den är ensam.

Den är bara ljusblå.

Ljusblå för mig är ingen känsla.Trodde du ja...Ljusblå för mig är....bara ett enda skrik på hjälp.....
(ja, jag vet att du som är normal i din tanke...tänker i färger som inte jag känner till). (tänker bita i min tunga....för vad fan är normalt? Du kanske inte ens tänker ditt liv i färger?)

Kapitulera är ett så främmande ord...o allra minst ett skrämmande ord....Jag som älskar språk o ord...jag blir rädd för ett ord som är så simpelt som rädd.

Jag är så fucking rädd.
Så jävla ljusblå.