5 månaders nykterhet idag.


Känns bra så klart, men också lite märkligt.
Det är den längsta drogfria tiden på 34 år!

Mitt liv idag är annorlunda men ändå det samma.

Har varit på behandling dessa 5 månaderna, och har fått sk växelvård nu, tacksam för det.

... Sitter just i Norrland igen, efter ha tillbringat en vecka därhemma (den första på 5 månader alltså).
Det var en vecka som var omtumlande och även lärorik.
Nu inser jag verkligen att för mig är det svåraste inte längre att låta bli vinet.
Det är att ta i tu med mina fel och brister.

Allt var sig likt där hemma, men ändå inte.

Jag gjorde alla de där sakerna jag brukar göra.....men med utan vin i kroppen.
Jag har säkert förändrats en hel del, men stundom kom jag på mig själv att allt jag "lärt" mig under behandlingen var som bortblåst, en liten stund senare kom jag på mig själv att tänka på det där nya sättet som jag trots allt tagit till mig o lärt mig av o då blev det bättre.

Min öppenhet o villighet till en förändring i mitt liv är starkare än någonsin.

Äntligen kan jag se mig i spegeln utan att skämmas o säga till mig själv :
Jag är en värdefull människa o jag duger precis som jag är.

Sjuk i sjukdomen.

Men oj då, sitter o läser lite här o där i min blogg.

Både bland publicerade inlägg o utkast.



Jag inser nu hur sjuk jag varit i min sjukdom.

Att mina tankar o beteende var illa förstod jag till viss del, men inte att de var SÅ illa.



Idag kan jag med stor tacksamhet säga att jag är glad för att ha kommit in i programmet o att jag har tillit  till det. AA:s 12 steg.

Resan hit har varit lång o krokig.



Världens hemskaste berg-och-dalbana rätt in i vansinnets gap och avgrunder.

Inte långt ifrån vars sig både dårhus eller bårhus.

Det var verkligen i sista minuten som jag hittade tillfrisknandets väg.



Jag kommer att behålla de gamla inläggen för att påminna mig själv vart jag kommer ifrån, men framför allt vart jag absolut inte vill tillbaka till.

Nygammal

Nu är det dags att börja skriva igen, mycket har hänt sedan sist.
Ser framemot att ta nya tag här.
På återhörande :)

Idag är jag nykter o drogfri.
Jag kommer att berätta om min resa, en resa i tillfrisknandets väg.

Ska kolla igenom mina gamla inlägg.......kommer nog komma ihåg mig i känslan.....men de känslorna kommer vara lite främmande för mig idag.

Lena

De som vet.  Vet att hjärtat kan gå itu, i  tusen stykker.....Även om man gör allt för att hålla i hop det.

Nu fick jag helt plötsligt lust att skriva, har lust till livet, livet är lust.
Har massor med ord i min hjärna, orden vill gärna komma ut.
Ska ta tag i bloggandet igen, mina ord kom senast ut för länge sen.
Haha....Ska sluta rimma, nu i denna sköna soliga lunchtimma.

Nu ska jag ut i solen.
Solen ger mig kraft.
Jag behöver kraft.

Livet är ganska bra.
Önskar att det vore helbra.

Jag älskar livet, tar inget för givet.

Givet är, en dag i solens sken.
Det ger mig lust.
Lust till livet.

Ensam är stark

Ett litet försök, från en liten människa, som har så stora planer....Förlåt en enkel kvinna.
En som tänker varmt, som tänker stort. Som agerar smått, får knappast något gjort......men ensam är stark....


Fotot är mitt, vandrandes i solskenet i vinterdagen...musiken är Nordmans, men harmonierna är  som de voro mina. Texten är hans....men även min...jajajaja...jag vet...vakna Lena...vill inte förlåt...är livet redan slut? Jag har tappat min tro.


Jag har tappat min tro, den jag aldrig haft.  Är det så illa då. Kan man sakna något man aldrig kännt?


Men var inte rädd....
Kanske jag mer än i helvetes rädd, who cares?
Får jag någonsin ro...


Jag var nästan nytkter...
Jag som nästan aldrig varit nykter....


Var det ett bud...
Nöd o fattigdom...
Har tappat min tro.


Jag som aldrig trott på Gud!


Kanske det kom en ängel.....

Med min varsamma öppna frågande famn...




PS. Jo....Till alla er andra som undrar...Iris har fått leva under denna tiden.!!!!!!
Detta är MINA funderingar!
Jag ÄR oerhört lyhörd för min dotter.
Hon o jag är såå tighta..


.Detta är MIN blog!
Så säger, du kan man verkligen skilja på detta o verkligheten...JA det kan man säger jag.
Jag VET exempel som är värre än detta.
Det tänker jag inte berätta om.
För det...ÄR inte min verklighet.


Men Du... DU kanske har en verklighet att vara rädd för?
Jag vet, att i nästan hundra procent finns det dysfunktionella störningar i varje familj.....men  men inte så många som vågar tala om dem.


Grattis! Nåväl 99 % då... så tillhör du den där 1 % så är det bara att gratulera. Hahahahaha....


Funktionell/dysfunktionell alla är vi människor med känslor o behov!




Får jag någonsin ro fast jag känner mig tom......
Många med mig eller?
Även med mina så kallade/ nämda dysfuntionella problem så ser jag såååå många människor som är så rädda.
Alla väntar på en räddande ängel!


Åter till rubriken. "Ensam är stark"
O starka människor klara sig alltid, eller?

Look away---Look away-look away...

I wish I was...in Dixieland.....

Glory glory...?

Hush little baby
In a land of cotton...
Look away!
Dont`t you  cry

my father was not to found....my mother would not to be bounded to me.

Varför bli lindad i bomull.
Varför tro något.

Hörlurarna på. Känns ensamt.
Look away, Ser bort.....

Inga undantag!

Att jag gråter...

kommer aldrig komma på det!


Inte så länge det finns obesvarade frågor.