joooo jag lever

Jooooo jag lever, men det är knappt. Hehehe...
Älskar att jobba igen, men älskar inte mina arbetspass.( Nu tänker jag på det jag hade igår). Tretton o en halv timme.
Blir lite nojig, vet ju att proppar o sånt skit kan komma tillbaka.
Grannen sa till mig att har man en gång varit med om det så brukar man känna av om det är något på gång.
Jag gör nog det utan att erkänna, mer än här.
Känner mig helt fucked up. Prata med en blog.
Ja visst kan den ge mig svar då o då, det glädjer mig, men inte de där ögonblickliga svaren, o de gör mig ledsen till viss del.Jag skriver till viss del, för helt gör för ont. Så jag känner ingen tillfredställese på något håll.
Jaha...är det nu det så kallade självömkan-programmet sätter in....
Men åååh, vad jag saknar en famn att få krypa in i, en själ att få dryfta alla världens problem med. En kropp att få smeka, en människa att dela nästan allt med.
Kärleken, är som en svans, du jagar den runt, runt, runt o när du väl hittar o finner den då gör den så ont så du släpper den.

ojdÅ

Music Playlist at MixPod.com

Crying game

I kväll har jag gråtit jättemycket....
ca tre minuter...
tja sammanlagt trettio
det är väl mycket eller hur...
om man samlar alla dessa tårar på ca fyra-fem -sex år.

Så då är väl att gråta helt okej på trettio minuter?
fast det klart...sammanfattade de till några minuter...till!


Ja det är säkert sjukt att räkna tårar, men det är säkert sjukare att inte fälla dem alls!
För första gången på evigheter kommer jag gråta mig till sömns.
För att jag är ledsen?

- Nej.

För att jag
behöver det helt enkelt.

Eller?
It´s a crying game.

Barngrupp

Så klart att jag kan tänka på någon annan än mig själv.
Alkisar är annars kända för att bara tänka på sig själv.
Min dotter, min fina gulliga odrägliga dotter. Jag har "kämpat" för att hon skulle få komma till en barngrupp- i TVÅ och ett halvår har jag gjort det.
Förslagen har varit Halmstad. Helsingborg. Skulle varit sååå krångligt med tåg hit o dit.. buss i okänd stad...nä---fan blev chockad när det visar sig en möjlighet i vår egen kommun.
Dottern lite tveksam, lite hit o dit, fram o tillbaka. Helt okej säger jag till henne.
Okej , säger hon jag går dit på försök.
Jag varken pressar eller gör andra försök till något.
Hon "chockar" mig...vill gå dit.. o hon vill gå dit igen,min lilla stora tjej.
Visar nog mer prov på odräglig mamma...

Nämndemansgården.

Det är två år sen nu...
som jag var där, Nämndemansgården.
Sjukt jobbigt, sjukt bra, friskt tänkande, friskt mående.
Friskt beteende från en sjuk människa.
Herregud. Att ens behöva skriva så, känns sjukt.
Jag vill dit igen. Helt klart, den som tror att det var ett ett vilohem kan gå o hänga sig. OMG det var inget vilohem, men det var ett hem där jag kunde finna lite vila. Där min själ kunde få ro. Jag är så rädd, jag är så ...allt på en gång...

Mina fingrar stelnar. De är på väg att skriva. De söker sig till tangenterna men de förblir orörliga, vem vill dela mina tankar, vem vill dela mina känslor. Vem vill dela mina tårar. Vem vill vara med mig?Känner en sån befriande lust, nu när våren kommer.Känner.... o känner, har ju fått höra de sista åren att jag inte kan känna...jag får väl låtsas....