en annonym kommentar och sömnbesvär

.......ja, idag när jag loggade in så fanns det en kommentar från en annonym.....jag blev så glad....men jag tryckte visst bort dig, förlåt min vän, skriv igen, ingen hade blivit gladare än jag. Jag lovar.

Idag är det min fyrtiofjärde födelsedag.
Har alltid varit lite deppig kríng mina födelsedagar.
Funderat mycket kring mitt ursprung o så.
Jag är ju adopterad, och tankarna har varje år gått till min blott femton år mer, "gamla" moder.
Alltid varit så.

Men inte i år. Jag tänker, Jag grubblar. Jag försöker i vart fall, vara med i livet.
NEEEJJJ jag tycker INTE synd om mig själv.....för dig som tror det.
Glöm det.

Detta, att jag skriver här, är bara ett vardagssätt att få ur mig mina tankar. Jag har ingen att dela dem med. Jag gör det här,för att det känns bra för mig.

NATTSKRÄCK....

Klockan är mycket, jag borde gå och lägga mig.
Men det bär mig emot.
Ställer i alla fall väckningstiden på mobilen nu.....så är det gjort.
Tittar på klockan och inser att detta blir återigen inte en hel natts sömn. För nu börjar verkligheten komma i kapp.
Trött som jag är, så vill jag sova.

Det är som vanligt, vänder kuddarna ett par gånger...inte femtioelva, men inte långt därifrån, innan jag kan komma till ro.
Samtidigt har jag legat på höger sida, på magen, på vänster sida, på rygg....tror jag somnar bäst magläge....

men det varar bara en liten stund, sen börjar nattskräcken.
räkningar, jobb, pengar, alla papper, julklappar,min sköldkörtel, mina fötter....
(haha...kan låta som en hypokondriker, men det är jag inte....)

Nä, stopp och belägg, mitt i allt detta kommer också " tacksamheter"
....som min älskade dotter, min allra bästa vän Milla.
Min för alltid lilla "pytta"..... Jag hoppas att jag kan vara en lika fin vän tillbaka.....när helst du behöver....

Faktiskt, är ärlig i vad gör idag, visar att Jag behöver hjälp.

Så där, har bara gått en timme, sen jag började funderingarna, fem timmar kvar......drygt, innan jag , måste stiga upp. Slår en blick på klockan.....hela dagen gås igenom,
hela morgondagen likaså.....allt mellan sömn och vakenhet.
Jag kallar det dvala.
Orolig sömn.
Vaknar tröttare än när jag gick o la mig.
Behöver ingen fylla, för att det ska gunga under fötterna en tisdagsmorgon.....

För att få en ljusglimt,så ska jag berätta liten historia, en alldeles sann sådan.

Jag vikarierar som kokerska på ett dagis denna veckan.
Jag skulle gå ut med soporna när jag hör en liten flicka.
-"Hejdå, hejdå, hejdå".
Jag vänder mig om och säger -"Men jag ska inte gå hem än, jag kommer in igen"
Den lilla fyraåriga flickan strålar och säger. -"Tur ,för jag trodde att jag inte skulle få något mellanmål"

Det är sådana händelser som får mig på fötter ett tag igen....

nä, nu ska jag natta mig......