Så som i himmelen....

Allt har sin gång...

Livet har sin början, o allt som vi är säkra på, är att det också kommer sluta.

För min dotters skull slutade hennes farmors liv igår kväll,ja jag kände inte hennes farmor så väl, för jag var bara med en liten tid....i hennes liv.

Ja, den lilla tid jag hade förmånen att träffa henne, så tyckte jag att det var en underbar kvinna, som såg till den lilla människans väl.
Som engagerade sig i Röda Korset. Som var mån om sin familj. Om sin personal, skjutsa hit o dit, för de skulle vara i tid.
Som skrev brev till sitt barnbarn (ja, hon hade många) till min dotter...skickade med pärlor, en t-shirt, ja allt möjligt.

Dottern har svårt att visa något, efter jag berättat att farmor inte finns längre. Hon svarar, jag gör min dag så normal som möjligt. (märkligt förresten, att inte ens efter drygt tolv månaders ansökan om barngrupp o nu Nyligen ..två månaders ----ja, jag vet inte vad man ska kalla det? för finns det?? något stöd??? Ska jag skämmas som ber om hjälp ????

I vart fall så tror jag att sorgen kommer visa sig så småningom,
Jag tror att det kommer att visa sig om några dagar.
Så var det när farfar gick bort.

Allt har sin gång..

I kväll har vi ätit gott, dottern spelat blockflöjt, jag kompat på piano, dottern ringt ett brudpar vars bröllop hon ska vara med på, på lördag o frågat om hon får spela där.
Svaret var Ja.
Livet är som aprilväder, omväxlande.
Våren är i antågande, tack o lov, tack o liv,tack!


Min himmel som jag trodde fanns, ska jag hitta där
nånstans....