ÅGREN

Ågren, fy fan för att heta det frivilligt. Jag träffar Ågren ett par,tre gånger i veckan. Mer eller mindre frivilligt.
Sen träffar jag riktiga Herr Ågren,han som försökt/försöker få mig på bättre tankar...han som ser rätt igenom mig, kan väl göra det efter trettio år i yrket....
Ågren frågade mig idag...när ska du kapitulera Lena.???
Så klart att jag satte taggarna utåt..kapitulera? vilket jävla svaghetstecken är inte det?
Ge upp...allt det jag känner till. Allt det jag vet.Allt det jag kan. Inte fan kan man bara ge upp det, eller?
Så klart jag kan, så klart jag vill, så klart jag önskar...så klart att det kommer bli så....men min....

...RÄDSLA!

På Nämndemansgården plockade jag min fjäder av rädsla.
Den är ljusblå.
Den är kall.
Den är ensam.

Den är bara ljusblå.

Ljusblå för mig är ingen känsla.Trodde du ja...Ljusblå för mig är....bara ett enda skrik på hjälp.....
(ja, jag vet att du som är normal i din tanke...tänker i färger som inte jag känner till). (tänker bita i min tunga....för vad fan är normalt? Du kanske inte ens tänker ditt liv i färger?)

Kapitulera är ett så främmande ord...o allra minst ett skrämmande ord....Jag som älskar språk o ord...jag blir rädd för ett ord som är så simpelt som rädd.

Jag är så fucking rädd.
Så jävla ljusblå.