Ja, nu på vintern är det ju som värst...men att vara ensam hemma dag ut o dag in, inget socialt umgänge med andra vuxna, varken dagar eller kvällar. Tär på mig. Försöker vara aktuell, hänger med i nyheter o "flängläser" böcker. Försöker hänga med i samhället....
Inga pengar..fortfarande under kommunens vingar, men ger mig magsår ändå, hela tiden leva på mini mini. Visst är det kul, så man hoppar jämnfota, när min handläggare säger -O, vad duktig du är Lena som lever på mindre än en halvtidslön.....

LEVER?????? Jo, det gör vi förvisso o det utan bidrag..

Kan ju knappast börja prata om varken politik, etik,erotik,filosofi, ja vad fan som helst med dottern o hennes kompisar. Hur skulle det se ut?

Men jag kan ju inte heller stanna kvar i himmelen....
för här hör jag ju inte hemma...men jag är ju inte så stark...inte så frisk heller förmodligen, vara stark. Eller inte...Tiden kan bryta ner dig --bryta ner ditt hjärta...ditt allt....

Tillfälliga sexkontakter...skönt för stunden...men kärlek..minns inte ens hur det känns. Vad är det?
Kärleken finns givetvis med min goa dotter...men ja, du förstår vad jag menar..

Inte få gråta, inte få skratta, inte få bråka, inte få förmånen att älska.....utan bara få känna tomhet.. känna att mina känslor hör inte hemma i himmelen....eller ja inte ens där.....fuck. . . . . fuck....

Utan tårar torkar visst själen....minns inte när jag grät sist....kanske två tre år sedan....
Vem orkar med de tårarna....? bäst jag försvinner igen....