En dag som idag

Började fundera över vad jag skulle skriva om idag. Har inte haft någon inspiration eller ork att skriva något här de senaste dagarna.
Så satt jag här och tittade på min blogg och undrade var jag fick namnet på min blogg ifrån. En dag som idag. Förmodligen var jag packad den dagen jag kom på det.
Jag var ju det ganska ofta för ett par månader sen. Var och varannan dag.
Hu, vad hemskt när jag tänker efter.

Jag är så tacksam för att jag har kommit dit där jag är idag.
Även om vägen varit krokig med många hinder och många dalar av besvikelse och toppar av högmod, så har jag kommit en bit framåt. Jag har fortfarande lite bergochdalbana i mitt mående. Ena dagen är allt toppen och nästa dag är jag nere i botten.
Men jag känner ändå att jag är lite mer tillfreds nu.
Det är inte så farligt längre att må kasst en dag eller två, jag vet att det snart kommer bli bättre. Det som jag kan känna just nu är att jag saknar känslan som jag hade när jag kom från NMG.
Den styrka jag hade med mig hem börjar falna. Det gillar jag inte.

Jag vet vad jag måste göra.

1. Börja dagen med en stilla stund för mig själv, att läsa/reflektera dagens text ur Var morgon ny.
2. En stund på kvällen för reflektion över dagen som varit.
3. Skaffa mig en sponsor och börja jobba i stegen.
4. Komma i väg på ett ACOA-möte.
5. Träffa Benny lite oftare.

Läser man dagens text ur Var morgon ny, lyder den som följer:

En enda människa kan ändra ditt liv- du själv. (Ruth Casey)

Vågar man ändra sitt beteende eller sina attityder, resulterar det i ökat självförtroende.
Det är ett steg framåt. Hela tillvaron påverkas av de förändringar som bara vi själva kan åstadkomma. Jodå, jag vet att fotarbetet får jag göra själv, men att få lite knuffar i rätt rikting av dem som kan det här är inte fel. Jag ska våga att be om hjälp.

Ps. på tal om fotarbete, min fot jäklas ännu, grrr.
KRAM Lena