Det blev ingen Bubbla för mig, det var fler som hade den tanken så det var inte så mycket att göra åt det. Istället tog jag mig en stund vid groddammen dår jag suttit så många gånger förr och hämtat kraft. Det var massor av blommor som har samma namn som min dotter som var på väg att slå ut nu, förde tankarna till henne och hur mycket jag önskar hålla mig nykter för hennes skull också. Annars var dagen på NMG bara sådär, vet inte vad jag hade väntat mig......men visst fanns det ett och annat som jag fick att tänka på.......
Var sedan på aa-möte på kvällen och jag tror att jag aldrig har haft så mycket ovilja att gå dit som jag hade i fredags, men jag gick dit. Välbesökt som vanligt en fredagkväll, jag valde att låta ordet att gå förbi mig den kvällen, och efter en stund var det faktiskt skönt att sitta där trots allt. Sinnesro...........för en stund.
Tänker jättemycket på mina kompisar från NMG, jag vet att jag är lite kass emellanåt på att höra av mig, men jag hoppas av hela mitt hjärta att det går bra för er.
kram Lena
Hej svejs Lena!
SvaraRaderaSitter här framför datorn och går igenom det jag inte hunnit läsa i din blogg! Har börjat ett nytt jobb sedan en vecka, har gått upp till heltid nu och det känns lite ovant. Tänker på vad du skriver om Iris o hålla sig nykter för hennes skull. När jag hade svackor på NG, och där fanns ett antal vill jag lova, så plockade jag fram Hanna o Davids ansikten och såg dem framför mig..dom var min sporre. Jag tänkte..jag måste, jag måste fixa det här!! Det finns inget val..! Nu..härhemma, gör jag stundtals samma sak, när jag känner modet svikta..för det gör det ofta, självförtroendet svajar, tillvaron känns gungig, då kan jag få en en diffus tanke..i de mest konstiga sammanhang, en tanke som inte är logisk (för det är den ju aldrig förstås) att vilja fly bort från det som är jobbig. Ja, för det är ju så vi lärt oss att göra, eller hur..det är ett väl beprövat sätt att mildra det som är jobbigt, mjuka upp tillvarons hårda kanter..men, slutet blir alltid detsamma i min tanke..det skulle gå åt helvete!
Ja, att mjuka upp tillvarons hårda kanter (bra uttryck förresten) det har jag också provat många gånger själv....och som du säger, det går ändå bara åt helvete. Fler ärr och en ännu trasigare själ. Kram Lena
SvaraRadera