Kämparglöden falnar...

Vaknar....det blåser friska vindar från havet genom mitt sovrumsfönster. Mitt älskade hav som väcker mig på morgonen...
Jag har inte långt dit...

Väcker mig på morgonen, talar om för mig att det är snart dags att vaka upp till en ny dag. Rädslorna rullar in. Ångesten kryper på mig. Skammen likaså, skulden följer med i nästa andetag.....och det känns som jag vill så gärna följa med ut i nästa våg som sveper in....låta havet få rena mig från dessa fruktansvärda känslor, skjölja av mig dem, och för en gångs skull få låta mig känna som en ren och hel människa. Låta mig för en dag, tillåta att känna mig fri.

Somnar om in i mina förhoppningar. Förhoppningarna som ska infria mina drömmar. Nästa andetag väcker mig till verklighetem. Det som fanns i drömmarna tar strid mot rädslorna och ångesten.
Skammen och skulden hänger på som en snara kring halsen.

Mår så dåligt nu...är tung och stel i kroppen, i min själ, intalar mig själv, att kroppen behöver renas, själen likaså. Hela min kropp kämpar för att komma igång....mina känslor kämpar hela tiden, de behöver få komma till ro.

Kämpandet är en jävulusisk sysselsättning. Tar så mycket kraft. Kraft som jag behöver till annat.