Jämnförelser..på botten nådd.

Så jävla trött jag är på att jämnföras.
Har alltid varit det.
Jag är det, och kommer förmodligen alltid vara det.

Jag är jag.
Jag gör så gott jag kan.

Jag har även talat med nyktra alkoholister.
De säger till mig. Med bestämd röst att jag förmodligen inte nått min botten ännu.

Sånt gör mig så beklämd.
Och undrande, är jag alkoholist eller inte?

Jag kanske bara är en storkonsumment, som gör så jävla tråkiga grejer i mitt liv.
För mig är mina konsekvenser mer än tillräckliga.

Jag blir tveksam, och forsätter dricka.
Nä, nu jävlar, jag är så fast i min sjukdom att jag blir förbannad på dem som ifrågasätter om jag är alkoholist.

Jag blir ledsen, för de säger om o om igen att du har nog inte nått din botten.
Din botten som säger det är nog. Men vafan.... Måste man nå till sin absoluta botten för att ta i tu med sitt liv. Sitt leverne, sitt drickande, sin själ, sin kropp, sitt hjärta. NI som känner mig, VET att JAG vill inte ha det så här.....

Ni vet att jag inte vill göra mina nära o kära ledsna. Illa. Arga. Besvikna.
OCH framför allt mig själv.

ÄR inte det att nå sin botten. Måste man ligga utslagen i en rännsten, utan hem...för att räkna sin botten.

Sin inre botten, kan aldrig någon annan syna. Aldrig ta på.Om ens botten ligger i den, hur ska man då visa..när man inte vill visa.

Härom dagen fick jag höra att mina beteende var oacceptabla, eftersom jag vet lösningen. Ja, jag vet lösningen. Men den är så långt borta. För jag som vanligt skjuter upp den. Jag är inte dum, jag är bara jävligt korkad? Eller?

För övrigt....jag tycker det är så roligt att vara igång igen på mitt jobb...saknar min bil då o då.
Men nu är det cykeln som gäller, idag räknade jag ut att det blev 24km...inte illa :-D

Ps. Du undrar varför jag inte tar i tu med mitt drickande..
Jag är sarkastisk nu.
Varför skulle jag?
Jag är ju bara storkonsument. Sen skiter jag i mina konsekvenser.
De får jag bittert äta upp i morgon...så kan jag supa på dem då....