Sorry....

Det finns även ögonblick i mitt liv när jag bryter ihop.
När det blir för mycket.

Det är NU.
Det är den där den där stunden när jag inte kan dela med mig,

i detta just nu, när jag inte kan vända mig till någon och fråga, vad ska jag göra.
Jag är så jävla förtvivlad i mitt inre, så att inte ens ni som fått följa min blog, som tror att ni är det alltså, i mitt inre....förstår att ni bara skrapar på ett yttre...jag, Lena är så jävla genomledsen NU....

I dag skämdes jag värre än en hund.

Har du sett reklamen för Alvedon vet du vad jag menar, det spöregnar, en liten vovve sitter under en stor vovve för att skyla sig mot regnet..."Är man stor får man vara snäll"..Jag är genomsnäll...alltid...jag kommer kräka ikväll...inte för att jag mår illa....utan för att det är nödvändigt.

Min galla kommer vara extra stark, extra sur, extra bitter, extra ångerfull, extra av allt .

EXTRA EXTRA.

Låtvalet...är ingen slump, det vackraste jag vet.
Extra-vackert.

Sorgset...

I dag gick jag till jobbet, kände efter ett par timmar...jag fixar inte det här- jag fick gå hem. Igår var mina blodprov åt pepparn...waran i extrados..Innohept-sprutor skulle forsättas tagas...hade inga hemma...fick inringt dem...hämta på apoteket.


Det var då det brast.

Lockat dottern till att cykla med upp i byn...amerikansk snurrglass...på torget.
Väl på apoteket...kostnad en summa långt över min budget o mina tårar.

Fan, fick skicka ut dottern -Du kan väl gå o se vad en sån där glass kostar?

Själv satt jag med oron och förnedringens klump inom mig.

Va? Jaha, kostar det så mycket, Kände hur det brände innanför ögonlocken, jaha 370 :- men...det är ju vad jag har kvar till nästa utbetalning på måndag... Och till det tillhör det, att det var bara halva dosen...

-Jag har ett servicekonto hos kommunen, säger jag.

Appotekaren skjuter fram ett av paketen o säger.
-Det är viktigare att du får din medecin.
Soc. brukar skriva en rekvisition.

Jag tackar i mitt inre o till henne.

Går en lång omväg för att komma över till byns affär...vi behöver ju lite potatis i alla fall.

Fan Fan jag vill inte att min dotter ska se mig så ledsen.
Stoppar en en peng i min dotter hand...

Väl inne i affären, måtte jag inte träffa på någon jag känner.
Givetvis gjorde jag det....skyndade till kassan.
Dottern överlycklig över den snurrade amerikanska glassen.

Vi har haft en skön, mysig kväll här hemma. Flera timmar ute i trädgården.
Men själv är jag desperat över att ingen kan ta mig i famnen, krama mig, säga Lena -Det kommer ordna sig.

Jag har världens underbaraste dotter.
Jag är lika vek som den lilla vovven som sitter under den stora vovven i Alvedon-reklamen.

Jag kommer bli ett hatobjekt....för jag säger nu mitt hjärtas mening..

Ärlighet är ett ledord för mig sedan ett par år tillbaka.

Jag känner ingen glädje inför livet längre.
Sommaren står inför all sin prakt, men jag mäktar inte med den.
Dottern är givetvis inom främsta priotering...men hur länge ska det dröja innan hon förstår att jag är som jag är. Hon vet redan en hel del...hon är tio år, hon skulle inte behöva det här...Hon VET allt.
Min älskade vän, min lilla dotter.Min starka lilla ömsinta tjej. Din mamma mår inte bra........
Nej...jag har liksom du, min vän livet till låns.
Undrar vems lånetid...varar längst?
Förmodligen din....för du är mest rädd om den!!!