Där är jag idag. Räcker inte förnedringen nu?
Behöva stjäla för att ge till de fattiga.
Jag går snäppet värre.
Jag stjäl o ger till mig själv.
Det är piss. Det är vedervärdigt. Det är sant. Det är 2010.
Mina hjälpande ordgubbar har semester. Nej, inte jordgubbar... De tar ner mig till jorden ibland....mina ordgubbar...
Det finns så många som säger...ring när du behöver det.
Jag kan inte ringa. Jag har 17.25 kvar på mitt telefonkort...jag ringer inte då....tro inte att jag inte vill.
Jag är sparsam ibland/ snål kallas det visst....(i fall jag behöver ringa 112)
så jag tjuvar på andras välvillighet att ringa mig.
Det finns tre personer i mitt liv som gör det..NI vet vilka NI är..men då är jag en djävul i skepnad, låtsas att må ganska bra..så att era telefonkort inte blir länsade, av mig.
Så tänker jag snäppet vidare. Hur många gånger har jag inte missbrukat ert förtroende som min vän? Mina känslor, mina handlingar är inte stulna, de kommer rakt i från mitt hjärta som det är nu....är ödmjuk och försöker verkligen behandla er värt mer än ett telefonkort värt 17.25.
Mitt i mitt missbruk är inte mitt innersta värt att var i mitten.
Därför är jag heller inte med i ringen....
NEJ. Jag behöver inte alls inte vara i mitten, ej heller i kronbladen i blomman eller i centrum...för alla händelser...hoppas du inte slår ihjäl mig för den jag är..jag är inte mindervärdig.
Om jag tycker det är en sak.
Om du tycker det, är det din grej.
Men en jävla blomma i Sheerwoodskogen blir jag aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar