Kall som is....men snart är våren här

Här ser du en bild på mig, sådan som jag ser på mig själv just nu.

Ytan är is, innanför isen finns det sten (med lite mossa.....hmmm....

visst börjar jag komma till åren, men mossig, nä, skämt åsido, ja, jag kan skämta;-) ) och mitt i allt ihopa ser du ett svart hål.

Det är genom det svarta hålet jag ska nå min kärna, min diamant, för du vet väl att det är där man finner de bästa diamanterna, längst in i de mörkaste svarta hålen.

Isen är ganska bräcklig nu, finner att den håller på att smälta undan för varje dag som går, den totala kapitulationen är nära.

Ah, vad skönt.

Ja, jag tror och vet att det är så.

Jag hoppas det.

Jag önskar så innerligt att få ta bort isen, förmodligen får jag spränga bort stenen.

Till det behöver jag hjälp, någon som kan sätta en sprängdeg på mig, ta ett kliv tillbaka , tända fyr på stubinen.

Pang!!!!

Där, förhoppningsvis hittar jag mig själv, mitt i alla spillror,låta mörkret inom mig få möta dagens ljus, jag kommer möta det ljuset med min nyfunna Diamant.

Förtydligan......för den som vill förstå mig bättre vill jag berätta mer.

Mina AA-kompisar, Benny och min lilla goa skrutt (dottern) smälter istapparna, så gör även vårljuset, solstrålarna, fåglarna..... än finns det hopp.

Nästa steg är att jag så intensivt BEHÖVER en behandling, jag tror fullt och fast att det är där jag kan finna den som kan hjälpa mig att spränga min sten, det som lagt sig så fast sig till mitt inre. Det som lägger sig som en grå trist sörja är väl inga problem att få bort, men de kilo efter kilostenar som lägger sig till ett berg, de behöver man hjälp med till slut, att få bort.