AVDELNING 51 En försmak.....

En försmak som kommer förmodligen ge en bitter eftersmak.

MEN man behandlar inte människor som kommer i sin djupaste nöd som om man vore ohyra.

Inga Stesolid kan ta bort den bittra eftersmaken, inga desinfincierade sängar, madrasser eller nytvättade lakan kan ta bort känslan av att här ligger JAG o mår så jävla dåligt o ingen vill lyssna på mig,

Jag är lika litet som dammkornet som lägger sig på min min bädd, eftersom ingen bryr sig om att vädra i rummet med en strimma frisk luft utifrån, en frisk fläkt från ett vinterlandskap.

Fönstret är låst med dubbla lås. Giv mig luft. Plötsligt känner jag mig lika stor som dammråttan som ligger under min säng. Jag känner mig skitig. Jag känner mig som en enda stor skithög.
Va fan gör jag här.
Går på toa, lika äckligt där, har städerskan bara till uppgift att tömma papperskorgen eller vad. Hon tom glömmer att se till att det finns tillräckligt med toapappaer.
I ett glas står det fyra tandborstar, de är lika fulla av damm som det är under min säng. Släng dem för fan, är det någon som skulle sakna dem. Jag lovar, jag är fattig som en kyrkråtta, men du som saknar din tandborste, jag köper en ny till dig.
Ska man sätta sig på toa.....skitstänk....långt upp på ringen.....folk har visst ingen hyfs, men det har inte städerskan heller. Det är hennes/hans jobb.........
Jag har också haft "skitjobb", och jag har gjort skäl för min lön. Jag har både torkat spyor och bajs.

In i duschen , lika skitigt där, det finns tack o lov hjälpmedel för dem som behöver en "sittplats" där.....men jag blir beklämd när jag ser hur smutsigt även det är- tar en stund extra för att skölja av dessa hjälpmedel, tänker i mitt sinne att det kanske är jag som behöver använda dessa vid ett annat tillfälle. Torkar mig på landstingetssträva badlakan, tittar ut genom dörren det är en och en halv meter till mitt rum rusar dit.

Gud hjälpe om man skulle våga öppna fönstret låt säga tio centimeter. Vad kan hända?
I detta fall solen kanske skulle kunna giva mig hopp. Nej nej.....Det kan ju inte vara bra. Förmodligen inte heller den friska luften.

Smörjer in min kropp med en lotion, tar på mig rena kläder.
Det är för mitt yttre jag gör det.
Sen går jag ner genom korridoren till sköterskeexpeditionen, sträcker fram min rena hand o ber om mitt balsam för själen, ett piller så jag kan må bra......ungerfär lika lång tid min lotion att tränga in i min kropp.....det är inte många minuter. Så många minuter varar pillan.

Sen kan jag gå till min säng, låtas att jag både mår bra i min kropp och själ.
Låtsas är bäst,sen kan jag gå till sängs, det är ingen som märker mina tårar där.
Jag tog ingen mascara i kväll...Det ger inga märken på kudden.
Men jag har nog ett extra stort hjärta. Min sorg naggar mig i kanten av hjärtat.
Men det slår för mig, det slår för min älskade dotter och det slår för livet.