I början av min blogg skrev jag om att det hoppar grodor ur min mun.Ja, sådana där saker att man ångrar....men de kommer ändå.
Det måste ju likna de som kom ur doktor Christians mun.
En grodkompis......
Klockan är över midnatt,
jag har suttit i väntrummet i över fyra timmar, Jag mår jäkligt dåligt. Och är totalt tom inombords samtidigt som tusen tankar snurrar i mitt huvud. Grunnar över de problem jag brottats med som jag dragit med mig sedan länge länge......
Jag blåste noll i mätaren som sköterskan kom med ett par timmar tidigare.
Jag är lugn eller rättare sagt nollad.
Känslomässigt är jag nollad.
Doktorn kommer in o slår sig ner, tittar på sina papper och sen på mig, och säger sedan att
-Du ser ju inte så abstinent ut.
-Nej svarar jag det är inte därför jag är här utan därför jag mår så dåligt.
Och att nu orkar jag inte mer. Han undrar hur han kan hjälpa mig med det.
Och det var då jag sa det olycksaliga ordet att jag vill bli omhändertagen för en tid.
Att jag orkar inte ha det så här mer.
Då svarade han att psykvården inte funkar så längre.
Mentalsjukhusen är sedan länge avskaffade. Så har politikerna bestämt.
Sen säger han -Även om du skulle vara inlåst i ett par dagar eller ett par veckor "så är du en sån" som ändå skulle börja dricka igen så fort du kommer hem igen.
Därefter säger han. För att du ska klara dig behöver du ett andligt uppvaknande.
För första gången på ett par timmar rycker jag till.
Jag frågar -Vad menar du med det?
Ja antingen kan man ju gå med i främlingslegionen, för där kan man inte komma över en droppe alkhol...men det klart där får ju inga kvinnor vara med så då får du gå i kloster som kvinna.
Sen tillägger han -Men det kan ju inte du, för du har ju din dotter.
Sen börjar han "babbla" om att det enda han kan göra för mig är att skriva en remiss till Beroendeenheten. Jag frågar vad det är för något. Han svarar -Du får en personlig kontakt med en läkare och samtal med någon. Jag förklarar att jag redan har en läkare jag har gott förtroende för, att jag har samtal med Benny sedan flera år och en kurator som jag träffat ett par gånger.
Läkaren har hängt upp sig på mitt ordval om att jag vill bli omhändertagen och säger så funkar det inom dagens sjukvård. Han provocerar mig o då brister det totalt inom mig. -Hur kan du provocera mig när jag mår så här dåligt att jag inte ens vet var jag ska bli av.
Jag frågar honom -Tänker du skicka hem mig när jag mår så som jag gör.
Han säger då att han ska kontakta Ängelholm för att höra om de har någon plats. Lämnar mig ensam i rummet och återkommer efter dryga halvtimmen och säger.
-Jag har skrivit in dig på grund av ditt dåliga mående, inte pga missbruk.
Får vänta en timme till då de kommer från avdelningen i Ängelholm o hämtar mig.
Klockan är strax efter tre på morgonen.
I bilen säger en av sköterskorna -Vi såg i papperna att du gått i samtal med Gun 2008 när hon jobbade i öppenvården, hon är på vår avdelning nu, så du får henne som samtalskontakt.
Skönt tänker jag, för då vet ju hon en del om mig.
Framme på sjukhuset visiteras mina saker, inte mig emot, de tar beslag på mina insomningstabletter (Propavan, ej vanebildande) ger mig i stället 2 Nitrazepan.......somnar gott i min förtvivlan.
Men väcks av en avgiftnigskur.
Får man verkligen göra så? Inga blodprover togs.
Bara mina ord. Tänk om jag varit mytoman.
Ojoj oj. Samtidigt som de sätter in mig på en "avgiftningskur" med stesolid, nitrazepanen triggar de min alkholisthjärna.
Eftersom de är korstoleranta med alkohol, kan de därmed trigga igång mig än mer, när jag skrivs ut.
Jag ser framemot att få träffa Gun igen.....men på tjänstgörningstavlan står inte hennes namn med på hela veckan. Frågar när hon kommer. Får till svar om två veckor, hon har semester nu.
Smart.
Ja ja.
Det är fler än jag som talar grodans språk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar