En gammal Amazon...

Avsked har alltid varit så smärsamt för mig.

I rubriken finns det ett sådant.
Jag var väl fem eller sex år, när jag var med om ett smärtsamt avsked.
Det låter inte klokt tänker du.
Bilen gick till graven.

Nej, jag är inte klok, säger jag.
Då blev jag ledsen o grät.
Herregud.
Är hon inte riktigt klok?

Jo, jag är klok, men jag har inte riktigt mina känslor med mig, vem vet, de kanske följde med i den där gamla Amazonen.

Kanske de försvann någonstans på vägen, har du sett några vilseledda..
tillbucklade känslor?
Vad gör du med sådana i så fall?

En sådan där tillbucklad vilse känsla?
I kväll skickade jag min bil till skrot.Det fanns ingen återvändo för den såvida jag inte hade tiotusen kronor för reperation.

Det hade jag förstås inte.

Jag fick vänta till skrotgubben kom o hämtade min bil.
Jag fick vara glad att han hämtade den gratis, ja skrotpreimien, har skrotats..


Ett avsked i fantasin...det gör ont. Och det gör ondare i verkligheten.

För en bil är en frihet, oavsett en mil eller tre....till teatern eller buggkursen.


För min del är det okej att "vi" inte har någon bil, jag känner redan sittknölarna skava.


Och jag har inte ens börjat cykla.........men jag har tagit adjö till min bil.

Det var ingen amazon, men inte långt därifrån...och tårarna börja stiga...

tårarna börja stiga även till musik ibland....som detta.

Benny var hemma hos mig innan idag...
han hade ingen aning om vad jag pratade om...

Jag sa att jag var lite frånvarande, för rätt som det var kom "Pachelbel" i mitt hjärta, hmm hjärna...här är det...
så mycket känslor, så många förlorade amazoner, så mycket liv, så många tillkrånglade känslor.....som är så vilse.

PS. Ska bli roligt att börja jobba igen.
Eller som Gert Fylkig skrek flera gånger om vid Svenska Akademins prisutdelning... "ÄNTLIGEN"!