onsdag 3 mars 2010

Bloghistoria...

Så sitter jag här igen, har vare sig grepp om rum eller tid.

Inget annat heller.

Aldrig någonsin i min bloghistoria vet jag vad jag ska skriva om.
Orden kommer som de vill.
Ska erkänna att ibland har jag försökt tänka ut vad blogen ska innehålla, Men när jag väl kommer till kritan innehåller den något annat, kan det bero på att mina tankar går paraellet i fyrafemsexsju led.

Minst.

Är frustrerad just nu, mer än någonsin, är JAG och samtidigt inte.

Såg ut genom mitt fönster tidigare idag, grannen som är närmre åttio år och drabbats av stroke, satt på sin rollator i dörrhålet o njöt av vårsolen, själv satt jag vid datorn o letade bil och bekräftelse.

Bekräftelse när det är fint i sin bemärkelse.

Så fult när det kommer till en sökande, desperat klang.
Min ton är att jag inte VÅGAR ta emot, jag vågar inte känna.
Jag vill ge, ge, ge, ge....det måste vara någon som kan ta emot.

Grannen tog emot av solens strålar, han gav säkert av sig själv också när han tog sin rollator och satte sig i dörrhålet. Vårens första solstrålar vill ge, ge, ge oss livsglädje, hopp, glädje.

2 kommentarer:

  1. Lena gumman, det finns alltid någon som vill ha det du vill ge. Frågan är var? Vem? Å var fan e du nånstans? Haha mm så e det.

    Det går inte att bestämma ödet, nä när det slår till är vi maktlösa. Annars hade vi ju valt annat här i livet.

    Jag å min vän alkoholisten är ju ett dödsdömt kapitel, men det är ändå med honom jag slappnar av när vi ska sova. Det är med honom jag vill bli gammal med, det är han jag vill vakna med. Fast att han är som han är, är han ändå prinsen i mitt liv. Klart jag blir vansinnigt arg på honom, men ändå är vi som magneter till varann. Åren går men ändå finns ett onsynligt band mellan min vän o mig som drar oss samman hela tiden.

    Lena gumman, grannen njöt av några solstrålar. Du kommer att njuta när din prins nån gång i livet knackar på. Å när det händer kommer du inte släppa honom ur sikte.

    Vet du gumman, tror inte någon letar efter alla våra udda sidor eller signaler, utan tids nog så korsar någon vägen. Å på den vägen blir det.

    Tack för det fina du skrivit i min blogg. Lena gumman var rädd om dig.

    Kram Sillen

    SvaraRadera
  2. Tack Sillen för dina fina rader, ger mig lite hopp. Jag blir så glad när jag läser dina rader.

    Alkoholist, medberoende, nyktra, "friska" alla är vi människor med önskan om kärlek i vårt liv. Äkta, varm o innerlig.....

    Kram Lena

    SvaraRadera