Snurra min jord...jag är lika värnlös som du....

Ta det lugnt, applåderna är varken till för dig eller mig i början eller slutet av detta inlägg.
De är för Helen Sjöholm, Benny Andersson o Lars Forsell.

Applåder ...en gång drömde jag om dem, musiker som jag är /var...


Min jord snurrar nu och jag är så värnlös för den.
Jag gör mina tappra försök att "försöka" förklara just för dig, varför jag nu måste göra det?
Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om "vad händer bakom din grannes dörr", nu går jag snäppet värre, vad händer i min hjärna, kan inte låta bli, vad som händer i din....kan inte ens föreställa mig. Förmodligen tänker du som är frisk....ingenting. Nu var jag elak..kanske....???

Men förmodligen är den lite friskare än min, ber dig lägga mina ord åt sidan ett tag.
En halv sekund, det är så jag tänker. Men det är inte sanningen, för jag tänker oavbrutet, dygnet runt.......

Lyssna till musiken.
Musiken.
Det har hitintills varit mitt sätt att förklara, förklara vad?
Mina tankar, mitt innersta.

Jag skiter i vad min "kontaktperson" på psyk säger om människor som blottar sig i en blog.
I helgen köpte jag en bok.
Jag hade så svårt att lägga mig ifrån den.

Äntligen en människa som förstår eller som rättare sagt kan sätta ord på mina tankar.
Hennes ord ÄR mina, även om mina ord finns här, så kommer de alltid till pränt.
Ann Herberlein, tack så mycket.
Din bok "Jag vill inte dö, jag vill inte bara leva".

Tack.Tack. har inte frågat dig om jag får citera dig men gör det ändå.

Jag kommer försöka nå dig via ett mail.
Men först till texten i min melodi som jag valt här för dagen.
Snälla ni som lyssnar.

Lysssna till texten. Snurra min jord...du är vad du bär...hur du än är.
Ibland kan säkert mina rader här vara osammanhängande

Ska försöka med Ann Heberleins rader förklara...dessa rader är "mina" men de är hämtade från boken.
"Mina problem är att jag inte kan sluta tänka. Jag kan sluta känna (vanligtvis är det då problemen börjar), men jag kan inte sluta tänka, Dygnet runt, varje sekund maler mina tankar, huller om buller, ovanpå och inuti, sammanlänkande, omslingrande i fyrafemsexsjuled och så slutar jag känna och tänker och då går det över styr".

Jag kan inte släppa boken, den kostade fyrtionio kronor på Maxis bokrea.

Jag köper den för den passar min plånbok.

Men inte Ann´s hon har skulder, jag suckar för varje sida jag läser, hon hade behövt minst hundra kronor för sin bok. Men om den kostat mer hade den inte räckt för min budget. Vi gör tokiga saker eller hur Ann?

Jag läser vidare, känner i gen mig i allt som mycket.

Tänker på mina ändlösa promenader, finns ingen som känner till Nöbbelöv o Gunnesbo som jag. Vandra, vandra, vandra....Drunknigsdöden. Ja, fy fan. Är nära den flera gånger dygnet runt. Har ett kärlekshatförhållande till havet. Jag har ett likadant förhållande till tårarnas makt, som är lika starkt som havets vågor, kanske för att jag håller på att supa ihjäl mig....men det gör väl inget?

Jag gråter ibland. Ett par gånger om året, det räcker väl....

Och när jag väl gråter så får jag svårt att hämta luft. Min tunga kommer ivägen. Jag gillar det inte alls, jag hatar det.
Min tunga förvägrar mig.
I stället för att säga vad den vill, så "kryllar" den sig bakåt i svalget o jag får knappt luft.

Tårarna sitter långt inne. När jag väl gråter, är det på fel plats,fel tilllfälle.
Min drunknigsdöd.
Mina tårar är ljusår iväg, o jag känner tårarna komma, sväljer jag, sväljer hårt och bestämt.
Inga tårar.
Tårar gör ont. Jävligt ont.
Tårar kan få en att känna, och vem vill känna, när känslor har för länge sedan försvunnit.


Natten söker alltid dagen, därför vill jag vara med en dag till med min underbara dotter.
Du är vad du bär o hur det än är.......min vän, natten griper efter dagen.