I en skör tråd.

Keep on walking.

Med nöd o näppe.

Så är det.

Alla har sin historia, alla har sin verklighet.
Min är varken sämre eller bättre än någon annans, ja jag är ganska ödmjuk.
Alla har sin framtidstro.....
en del, har det med nöd o näppe.

Men "I´m keep on walking".
I never stop beliving.

Nu är dagarna ljusare, så är även mitt sinne.

Men jag lever inte, jag dricker inte ens om det nu var någon som trodde det, jag försöker bara överleva. Leva...vad är det?

(tänk att jag måste behöver försvara mina promillefria dagar) jag vill ju bara
leva.

When the sun is rising,
I´ll better be keep on walking.
I never stop belive......

Mina ångestattacker är lika närvarande nu som då.
Då som nu.
Alltid inom mig.