Änglavakt

Det finns nog en mening ändå med att jag ska leva ett tag till.
Idag när jag slutat jobbet hade jag lite åtagande att fixa, bla klippa gräset, där de har en stor tomt. Så jag lånade mina föräldrars klippare och fick ta den på släp.
Till saken hör att de bor ganska högt uppe på en brant ås. Jag visste att bromsarna på bilen jiddrat lite den senaste tiden, och hade faktiskt i tanken att jag skulle åka till verkstaden imorgon när jag är ledig från jobbet.
Hämtade och lämnade släpet, den första vändan var dottern med.
I den andra valde hon att stanna hemma.
På väg hem märkte jag att det började kännas väldigt konstigt i bilen.
Provbromsade, ett par gånger, det gick bra, men när jag skulle svänga in på en annan väg, var det bara bromsen ner i botten.
Otäckt, och när jag svängde in på min parkering försökte jag motorbromsa men det var staketet som fick bilen att stanna.
I all den villervalla testade jag inte handbromsen ens, den fanns inte med i mina tankar.

Fan, vad otäckt. Det värsta är att tankarna fladdrade iväg, tänk om det hade hänt på vägen ner från mina föräldrar......shit, det hade gått käpprätt åt helvete. Jag vet att det är farligt att tänka tanken TÄNK OM, nu gick det som det gick och jag är tacksam för att få sitta här och skriva ett par rader. Och att jag fixade en nykter dag och kväll.