Midsommar 2009,
blev inte alls som jag tänkt mig.
Blir det någonsin så...ja, alltså som man tänkt sig.
Jag har tidigare skrivit om hur jag försöker ta till vara på mina känslor
(Kom inte på nåt annat ord just nu)
Midsommar 2009, för första gången på nio år. är jag barnledig.
Det känns jättekonstigt.
Vi har alltid firat midsommar ihop, min goa tjej och jag.
Så inte i år, men förmiddagen fick vi tillsammans, och vi satt på vår uteplats och jag band en krans åt henne.
Blommorna väl utvalda. måste ju matcha resten av ekiperingen....
Kände mig förhoppningsfull, skulle ju träffa två av mina goa väninnor från Nämndemansgården på eftermiddagen, så jag pysslade även med att garnera en god laxtårta som jag gjort, något överarbetad kanske, vad vet jag.....men allt var gjort med kärlek och omsorg.
Nåväl lämnade dottern, hos sin pappa, visste att en av kompisarna jag skulle till, låg med migrän. Det kan man ju inte hjälpa.
Den andra väninnan där, hitrest från sthlm, ville inte lämna stället.
Ok, vi ses kanske i morgon sa vi....jag gick på aa på kvällen.
Kändes skönt.
Laxtårtan nänndes jag inte ta med, i fall att det skulle bli en ny dag med mina vänner. Efter aa var jag sugen på glass.
Körde till Statoil_stängt, Motellet på Hallandsås_stängt, ville inte åka hem till ensamheten.....jag körde vidare mot Ängelholm....tänkte vilken dyr glass det blir det här.
Så har jag aldrig tänkt när jag åkt för att handla vin.
Men det var ialla fall en upplevelse att köra dessa mil.
Inte en kotte ute på gatorna, knappt någon bil som jag mötte.
Funderingarna var många när jag körde till stan.
Besvikelsen över att inte komma till H-stad hade lagt sig lite.
Nu ville jag ha min glass.
Köra hem vara nykter och glad.
Resten av världen verkade vara bombhotad.....ingen ute.
Jag la mig vid 23 och sov som en stock....fortsättning följer.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar