Gråtande barn

Fy fan för dessa gråtande barn, ja ni vet säkert vad jag menar, tavlorna som hängde i vart och vartannat hem under 70 och -80 talet.

Jag har två sådana tavlor,med gråtande barn.(I mitt källarförråd)
Jag var också ett gråtande barn, men inte hamnade jag på nån tavla för det.

I dag har jag och dottern varit nere i förrådet för att rensa, det blev inte så mycket av den sysslan, då vi fann en "stor uppblåsbar" roddbåt som grannen lämnade till oss förra sommaren. Dottern fick ut den plus pump på gräsmattan och när hon hade fått luft i den skulle vi gå ner till havet och testa.
Under tiden vart jag i källarförrådet och försökte rensa.
Blev mest arg och frustrerad. fan vad mycket skit man samlar på sig under åren....jag vill inte ha det kvar och jag har väldigt svårt att slänga det också, bla tavlorna på gråtande barn.
Vad ska jag med allt till?

Det ger mig enkom smärta.
Nej ut med allt.
Helt ärligt om jag skulle sätta en tändsticka till allt som jag har där, hur mycket skulle jag sakna.
Ja, jag vet inte för jag har ju det tillgängligt om jag vill.
Men jag vill inte ha det och ändå har jag det kvar.

Jag och dottern gick till havet med en "uppblåst" båt mellan oss.
Baddräkter och varma kläder ovanpå.
Det var kallt i vattnet, men vi testade båten, ett roligt sommarminne.
Vi kommer säkert ha den med oss flera gånger i sommar när det blivit varmare.

Hem igen, dottern skrev lite på sin blogg, ja, hon är nio år och kan det där redan.

När jag var nio år var jag nog mest ett gråtande barn.
Visade det inte utåt, men i mitt hjärta gjorde jag det.
Fråga mig inte varför, kanske att jag redan då kände mig missförstådd, lite utanför, lite skamsen för alla mina tankar.

Mina tankar har följt med mig under alla mina år.
De har varit bra, de har varit knäppa, de har varit sunda, de har varit allt och lite till.
De har varit farliga, de har varit skamsna, de har följt mig överallt.

Jag har gråtit många tårar, en del har jag visat...men långt ifrån alla.

Mitt inre gråtande barn har aldrig kommit på bild.
Kanske i ord, trevande som här.

För jag är ett gråtande barn, vart än jag är.