Fy fan vilket humör jag har varit på, hela veckan.
Jag är det fortfarande och veckan är inte slut ännu.
Det har varit hela världen mot mig.
Ja ja, jag vet att så har det förstås inte varit.
Men jag har tolkat det så.
Jag har kännt det så.
Egentligen skulle jag bara vilja gå och dra ett täcke över mig, ska i och för sig det snart, för det är tidigt upp i morgon och i väg till andra efterbehandlingsdagen på NMG.
Det är med blandade känslor jag åker dit.
Jag vill inte dit, o jag vill inte vara hemma, jag vill bara bort.
Vart undrar du?
Det gör jag med.
Nu svär jag igen, men fan va taskig jag varit mot Iris.
Eller jag vet inte om jag varit taskig, för det har handlat väldigt mycket om gränssättande denna vecka.
Jag är hennes mamma, inte någon som det så fint heter, "curlingmamma".
Det är inte alltid lätt att vara ensamstående, ta 99% av allt vardagliga fostran.
Hon är min ögonsten, min lilla, vackra, kloka, finurliga dotter.
Men hon kan också vara...bara för mycket ibland.
Jag fattar, hon testar mina gränser.
Och när de överskrids allt för mycket, det är då jag blir förbannad.
Jag tycker inte om det för jag vet att hade jag mått bra, så hade förmodligen inte det blivit så här.
Men hon trygg och som ett barn ska vara, när jag sa gonatt till henne tidigare i kväll, så sa jag -"Jag älskar dig". Då svarade hon -"Men mamma det behöver du inte säga, det vet jag" och så pussade hon mig tillbaka. Det är sånt som värmer mitt hjärta.
I kväll skulle jag kunna skriva om tusen och en saker, men sammanfattningsvis så här långt denna vecka.
Obehaglig, skrämmande upplevelse med bilen.
Jag var riktigt skärrad.
Skärrad lär jag också bli över reprationskostnaderna.
Dyrt att hämta mina inlägg till mina fötter, eller skor. Kanske en bra investering för mitt välbefinnande längre fram, men ett stort hål i min plånbok.
Satte mig och tog itu med en pappershög som jag låtit vara i ett par månader. Räkningar, påminnelser, krav.....allt sånt som jag bara vill ska bli gjort men inte orkar.
Idag var jag på banken, ville höra om de kunde hjälpa mig att lösa in min CSN-lån, som jag idag betalar 1400 i månaden.
Men Nix Pix. Tyvärr du ligger 3200:- i månaden under riksnormen, så det går inte.
Som om det var en nyhet.
Jag vet att jag ligger under så mycket i månaden.
Är det konstigt att jag låter mina räkningar ligga på hög? Så dumt jag vet.
Jag måste leta upp ett annat jobb. Eventuellt annat boende, jag och Iris får börja cykla till jobb och fritids.......nä det var ett jävla gnäll på mig om pengar.
Pengar som inte betyder ett skit för en del.
Pengar som betyder allt för att man ska kunna må något sånär i sin vardag.I min vardag.
Sömnen är urkass och jag sover i snitt 4 timmar per natt, det blir man heller inte glad av.
Till sist vill jag be P (du vet vem du är) än en gång om ursäkt, för mitt plumpa meddelande innan idag. Det var inte shysst, för du är en av de som jag lyssnar mest på och känner igen mig i, och vet att du bryr dig om mig.
Nu måste jag sova...inte för att chansen är så stor för det, men få lite vila i alla fall. Jo, förresten....även om det varit en "skitvecka" så har jag varit nykter, eller som de på NMG i morgon kommer att säga, promillefri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar