Förspillda dagar med en förtappad själ.

De har varit många av de dagarna, förspillda dagar med en förtappad själ.
Alldeles för många.
Vägen i mitt tillfrisknande är inte lätt.
Ibland känns det som jag bara vill ge upp.

Men självfallet innerst inne så vill jag ju inte det.
Vid tidigare tillfälle har jag sagt att jag kan skymta ljuset på den nyktra sidan, och jag vet att det är där som min själ hör hemma.
'
Min själ vill inte vara i de mörka stunder och dagar som bakfyllorna ger.
Det är inte värt det.
Jag önskar mig så innerligt ljus och frid i min själ.
Jag vet att jag måste jobba mer aktivt för att nå det.
Men det är så lätt att dagarna bara rullar på och jag faller tillbaka i gamla tankesätt och handlingar.

Jag vet det är många som tror och önskar att jag ska fixa det här, känslan och pressen jag har där är lite jobbig stundtals.
Jag vet ju också att det är för min egen skull först och främst som jag ska vara nykter, men jag kommer ändå inte ifrån förhoppningarna från min familj och vänner att jag måste fixa det här.......annars...........jag vad ska jag säga om annars.
Jo annars vet och förstår jag att en del av dem kommer vända mig ryggen. Men i själva verket är det jag som vänder dem ryggen när jag ger mig hän till den trogne, falska, listiga, djävulsvännen.
Just nu i skrivande stund har jag nytt hopp, nytt mod.

Idag är jag stark att säga Ja till livet.
I morgon vet jag inte om jag säger ja till döden.
För jag vet att det är en dödlig sjukdom jag har.

När jag känner som jag gör nu, kan jag inte fatta varför jag inte alltid kan känna som jag gör, just nu. Det är ju så här jag vill må. Pigg, glad, lycklig och tacksam.

Läser just nu en bok av Paolo Coelho "Brida"......... Några rader från den om rätt och fel

Det var en söndag och de åt lunch alla tillsammans hemma hos hennes farmor.
Hon var fjorton år och satt och klagade på att hon inte lyckades göra en viss läxa i skolan för att allt hon började på slutade helt fel.
"Kanske dina fel försöker lära dig något", sa hennes far.
Men Brida nekade envist och sa att hon hade gjort fel och det gick inte att ändra nu.
Hennes far tog henne vid handen och de gick in till vardagsrummet där farmodern brukade se på TV. Där fanns ett gammalt golvur med visare som hade stått stilla i många år av brist på reservdelar.
"Det finns ingenting i världen som är helt och hållet fel, flickan min", sa hennes far och såg på klockan.
"Till och med en klocka som står still lyckas visa rätt tid två gånger om dygnet"