1899

Ur Läsebok för folkskolan, utgiven 1899 kan man läsa och begrunda följande.

Lika lite gagn som vid kroppsarbetet göra vid det andliga arbetet. Tankens klarhet ökas aldrig, deras skärpa stegras aldrig genom förtäring af dem. Deras bekanta lifvande verkan beror tvärtom på en nedsättning af våra högre andliga förmögenheter. Dessa äro eftertanke, själfbestämmning. själfbehärskning. Spritdryckernas lifvande verkan har sin hufvudsakliga grund just däri, att de minska och upphävfa det ordnande inflytande, dessa egenskaper utöfva på våra tankar ord och gärningar. Vi glömma lifvets allvar, minnas icke våra bekymmer, vi väga icke våra ord, vi tänka icke så noga på hvad vi säga, utan svårighet yppa vi våra innersta känslor och våra djupaste hemligheter för den bäste, som blott vill låna oss sitt öra. Den annars tystlåtne och tillbakadragne blir pratsam, kanske vältalig; den annars fege blir modig, om det kan kallas mod att med blind oeftertänksamhet kasta sig i äfventyr, hvilkas verkliga beskaffenhet man för ögonblicket icke är mäktig att uppskatta. Ett slikt mod är åtminsto ur sedlig synpunkt icke mycket värdt, ty endast den är verkligt modig. som med fullt medvetande om den fara, för hvilken han utsätter sig, dristigt går att möta densamma.

Men därefter följer inom ett kort tillstånd af allmän förslappning och dåsighet. För att motverka detta och den mindre behagliga stämmning, det hos oss framkallar, äro nya och åter nya mängder spritdrycker nödvändiga. Och så uppstår det verkliga ruset, under hvilket all vår förmåga att styra oss själfva försvunnen. Alla lidelser, dem vi genom en kraftig vilja undertryckt, framträda nu i ohejdat lopp och kufva oss under sitt järnhårda ok samt förleda oss stundom till handlingar, som vi bittert få ångra. Men vår förnedring kan gå ännu längre, ja, så långt att vi förlora hvarje spår af medvetande och förete den vidriga anblicken av*skapelsens krona* oförmögen att ens kräla i stoftet.