Vänskap och kärlek är två tillstånd som bara är. Det är inget man gör sig förtjänt av, det är inget intellektuellt. Det bara är så. Den säger inte om du gör si eller så så förtjänar du min kärlek och vänskap. Den ska bara få lov att finnas.
Och den finns mellan de människor som verkligen ser varandra för den de i själva verket är.
Att låta yttre omständigheter påverka vänskapen och kärleken är förståligt, men då är vi där igen, intellektuelltet får råda. Men då är nog känslan också förljugen, och det är den som jag vill åt. Känslan alltså Den jag önskar mig. Inte förljugenheten. Den har funnits för länge i mitt liv nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar