Jag får nästan på skallen när jag säger att jag gillar Caroline af Ugglas låt Snälla snälla från årets melodifestival, ja ni vet, den som ingen sett, men den som alla talar om, hmmmm märklig kombination eller hur?
Jag kan inte resten av texten men jag känner melodin inom mig, associerar orden snälla, snälla till alla jag har runt om mig.
Jag ber dem vara snälla mot mig, snälla förstå mig, snälla var inte arg på mig, snälla jag lovar att det inte ska upprepas.
Snäll betyder egentligen att andra får det bra.
Jag är inte snäll, jag inser för varje dag att jag inte själv är snäll, varken mot mig själv eller andra.
Snällhet kräver mod i sin bok skriver Stefan Einhorn: ”Att vara vek eller svag ska inte blandas ihop med begreppet snällhet. Oförmåga att säga ifrån eller att försvara sig själv och sin omgivning gagnar inte någon och slutresultatet blir negativt”
Gärna smart, snygg och skärpt. Men snäll? Nej tack, man är väl ingen korkad mes. Dags att tänka om! Den som är snäll är i själva verket intelligent och når långt, enligt en ny bok.
Snällhet sprider sig som ringar på vattnet
Att lyssna uppmärksamt och vara närvarande i ett möte är äkta snällhet, enligt Stefan Einhorn
Jo, hon är visserligen snäll, men det är kossorna på ängen också
.Varför har det blivit så här? Varför har ordet snäll fått en så negativ klang?
Så var det ju inte när vi var små. ”Du ska vara snäll mot din lillasyster.” ”Nu har du varit snäll, nu ska du få en glass.”Som vuxen är snäll nästan det sista epitet man vill förknippas med. Om man vill vara någon och nå nånvart.Eller är det precis tvärtom?”Snällhet är den viktigaste enskilda framgångsfaktorn i våra liv. Om vi strävar efter att vara snälla mot andra, så kan vi helt enkelt inte undvika att göra gott för oss själva”. Skriver Stefan Einhorn i ”Konsten att vara snäll” (Forum).
Och jag kan som vanligt bara hänga med, för jag är ju som kossan på ängen, snäll.....men ändå gör jag så många illa..............jag är nog en gris. Visst självkänslan är i botten just nu
Är en ko snällare än en gris?
SvaraRaderaÄr en vit duva fredligare än en kråka?
Varför försöker vi alltid jämföra oss med andra?
Vad är det för norm vi måste leva upp till?
Vem sätter gränserna?
Hur kan man vara nykter för sin egen skull?
Och hur sjutton kan man vara nykter för någon annans skull?
Vad händer om man struntar i konventionerna och försöker vara sig själv istället?
Vad händer om man låter folk titta snett på en för man inte är som alla andra?
Vad händer om man följer sitt samvete? Blir jag full då?