Skrivkramp vs. fotkramp

Var lite väl optimistisk när det gällde min fots kondition igår, gick lite väl o länge på min ömma fot. Det har straffat sig natten som gick och så även i dag, det känns som någon placerat en tennisboll under bandaget, för varje steg jag tar idag, är jag rädd för att trampa på nån mina, därav min fotkramp. Som vanligt önskar jag att jag inte trampar snett. Jag vill inte göra någon illa, nu har jag lyckats göra det mot mig själv .....Om nu doktorn förskrivit sjukskrivning i sex veckor. (Ok, låter rimligt, med tanke på ingreppet i min fot), varför tror jag då att jag kan "nästan gå omkring , som vanligt" . Varför inte anamma deviserna " Ta det lugnt" "Det viktigaste först" "Lev o låt leva"?

Min skrivkramp har funnits i ett par dagar. Har så många tankar, så mycket som hade mått så gott att få komma ut, här i ett par rader, eller två, eller tre......

Konstigt det där med skrivkramp, är det fingrarna som vägrar skriva på tangentbordet/handen som inte vill greppa pennan eller är det tankarna som vägrar släppa greppet?

I kväll hämtar jag några ord som kom till mig när dottern blev lite nostalgisk, hur man nu kan vara det när man är åtta år snart nio Det blev en "gammal video" Nåväl några rader från Pochahontas, indianflickan ni vet...

Du tror du äger jorden som du står på.

Att allt blir ditt när du har gått i hamn.

Men berg o träd ,

Ja,allt som finns omkring dig

Har ett liv, har en ande, har ett namn.

Du tror att de du kallar människor

Ska se ut och alltid tänka som du

Men om du följer spår du aldrig sett förr

Kan du lära med ditt hjärta här och nu .....