Det är i dag 400 !!!! människor som varit inne och kikat på min blogg, en del har säkert läst, en del kanske bara kikat in och tänkt vilken knäppgök.....
Själv tycker jag det är helt fantastiskt.
I februari gladdes jag åt 20 besökare, det gör jag i dag med, men fan vad häftigt det är med 400 besökare.
Även om det är bara "engångsbesök" så har alla varit lika välkomna.
Om de sen inte kommer tillbaka så har jag i vart fall lyckats kittla nyfikenheten hos många.
Siffror i fakta.
Jag hör till en 10%-skara som är alkoholister. Vi har många smeknamn, alkisar, jävla alkisar, fyllehundar, sånt som gör så ont. Det gör tillräckligt ont att vi har en sjukdom som är inte accepterad, en sjukdom vi fått som alla andra får en sjukdom. Det är inget man önskar sig.
Att få en STÄMPEL i pannan gör ont. Den sitter kvar för allltid.
10% av vår vuxna befolkning......
räkna, räkna..... hmmm vi är ganska många..... men ni andra är dessto fler....ni 90% som räknas till normaldrickare...
så ni är lååångt fler än vi, men det värsta (?) är att vi bör anpassa oss till er.....för det är där verkligheten är. Så är det överallt, följ normen, så märks du minst.
Jag skulle vilja glida över från den där 10%.skaran och hamna i den där stora normala klasen.
Kunna ta 1 glas vin och fortfarande må bra.
Om jag tar 1 glas vin idag, så visst....då mår jag också bra...men sen vill jag ha glas nummer 2 och när jag fått det så vill jag ännu snabbare ha glas 3 då mår jag inte så bra längre. Efter glas nummer 4 vill jag inte ha några glas mer, jag vill ha hela flaskan. Och sen gärna flaska nr 2
I dag har varit 1000 tårars dag.
Jag var på Nämndemansgården för efterbehandlingsdag nr.3
Med viss vånda men också vetskap om vad som skulle komma, valde jag att med största ärlighet och öppenhet att berätta om min verklighet.
Det är tungt.
Det är min bistra sanning.
Finns ingen anledning att ljuga eller förtränga.
Jag har inte tagit återfall.
Jag är fullt aktiv i min sjukdom.
På en skala 1-10 gissa hur stolt jag är över det?
finns det minus - minus tecken? nej, jag simmar fortfarande omkring bland 10%-skaran, räcker ut min hand. Mitt rop på hjälp är starkare än någonsin.
Vi "alkoholister" får ofta höra att vi måste lära oss att be om hjälp, ta emot den. Jag säger om den rätta handen vill ta min, så kanske jag kan återigen komma över ytan.
Är jag dum?
Det för stå för dig i så fall om du tycker att jag är det.
Jag tycker inte att jag är dum.
Min ärlighet har alltid legat mig om fatet....så även denna gång.
Min ärlighet skriker av hjälp....
Kan min ärlighet om min svaghet få ett äkta svar, en äkta hjälp, jag tvivlar.
Ps. AA tack för er hjälp....jag tvivlar inte på aa:s förmåga att få människor att tillfriskna, Nej tvärtom jag sätter min största tillit till aa.....men ni finns inte på fältet där jag håller på att drunkna. Jag kommer tillbaka till er..... Kapitel 5 hur det fungerar.....sällan har vi sett en människa misslyckats som inte utan förbehåll följt vår väg.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar