EUFORI......vilken lycka...eller?

Eufori....euforisk....vad tänker du när du hör dessa ord?
De flesta svarar nog lycklig, upprymd är i ett lyckorus.

Vad svarar du?

Idag var jag hos Benny.
Idag var det ett givande samtal där, verkligen.
Vi hann prata om mycket.

Känslor, rädslor (ja, rädsla är en känsla jag vet).
Hur vi hanterar dessa.
Ja, alltså vi beroende, och så ni friska "normala" människor.

Vi är sååååå lika på många sätt men också så olika.
Vi önskar lycka i våra liv, såklart.
Vi får det på så olika sätt.
Ni "ickeberoende" kan hantera era känslor, på ett vettigt sätt.
Ni hanterar dem som en naturlig del av vardagen.

Jag säger naturligt för om jag också hade kunnat hantera mina känslor naturligt, ja då hade jag inte suttit med glaset i min hand.

Jag frågade Benny vad man känner som "ickeberoende" när man tar ett glas....eller flera snarare.
Han svarade -"man känner eufori"
Den känslan känner jag igen, så är det ibland för mig men mer och mer sällan.

Nu vet jag vari min eurofi finns.
Det är när jag nyktert kan komma i kontakt med mina känslor.
Det kommer bli mitt lyckorus (o jag som inte ska ta några rus:-).....)

Jag befinner mig i Ingenmansland just nu.
Varken eller.....men jag vet skillnaden.
Min eufori är bara en liten parantes när jag dricker....
Du kommer kanske ihåg mitt inlägg,

Leva nu eller ska jag vänta till sen.....

Jag väntar ju hela tiden till sen, för jag är RÄDD att leva nu.
Min eufori kommer bli stark, den dagen jag vågar möta vardagen och mina känslor utan droger.

Eufori är lycka.
Stor lycka.
Den som är euforisk är alldeles upprymd. och svävar på rosa moln.

Vad betyder då detta märkliga ord?
Ursprunget ur grekiskans euphoros, frisk.
Det är bildat av eu, god eller väl, och pherein, bära.
När ordet kom in i svenskan på 1930-talet användes det främst om psykiatriska problem.

Om upprymdhet, oftast orsakad av droger.
Så brukas ordet eufori fortfarande, men i dag har ordet fått en mycket bredare användning.

Jag ska inte sväva på några rosa moln, jag behöver komma ner på jorden, få kontakt med mina känslor.
Jag ska ta i tu med mina rädslor.
En av mina rädslor är just att ta mig i från mitt rosa moln....rätt ner i vardagen, möta mina känslor.
Jag är rädd för att marken ska gunga för mycket....att jag inte hittar rätt där i mina känslor.
Jag vet ju var jag har dem, de finns där långt borta.

För att citera en anonym....."Man är är euforisk när man är tokigt glad"