Tabu

....att regndroppar faller som tårarna gör, rår inte stjärnorna för...

(T. Gärdestad)

Fan, vad jag känner mig låg i kväll, var just ute på en ganska lång promenad längs havet.
Det var när jag gick där som jag kände tårarna på min kind, först ganska "kontrollerat" men när jag såg att det inte var en kotte på flera hundra meters avstånd så brast det ohejdat för mig.

Jag saknar verkligen en man i mitt liv.
Nån som kan stryka mig på kinden och säga vad fin du är, nån jag kan få göra detsamma för. Nån jag kan få göra allt det där som man gör när man är ett par.
Äta tillsammans,kolla på tv, promenera, bråka om vem som ska ta disken, kivas med.

Nån man kan prata med om livets gåtor.

Skratta med.

Gråta med.
Leka med.
Älska med.
Få säga godnatt när man lägger sig, men kanske framför allt någon att få kunna säga godmorgon till när man vaknar.
Någon som visar mig respekt och ömhet och som jag vill känna samma inför.
Jag skrev tabu i min rubrik, för det är visst lite så inom detta de som känner till programmet så heter det så fint att man inte ska göra några större förändringar i sitt liv när man slår in på tillfrisknandets väg. Inte skaffa ny partner, inte byta jobb, inte flytta etc.etc.
Bullshit säger jag. Även om jag är alkoholist så har jag behov som vilken annan människa som helst, och KÄNSLOR. Och jag saknar....saknar....