själ i nöd....

Lite tänkvärda rader jag hörde härom dagen.

Den som inte kan erkänna sin svaghet har ytterligare en.

Min är själ är i nöd, det är min rubrik i dag.
Själ, slår man upp ordet i en ordbok står det följande.Själ-sammanfattning av de mänskliga egenskaper som möjliggör tanke-, känslo- och viljeliv. Sen kan man lägga religösa tyngder på det...också olika språkliga ändelser av ordet och det får en helt annan innebörd, konstnärssjäl, eller själsfrände...men nu rör sig mitt problem i, min nöd att följa mitt tanke-, känslo och viljeliv.
Slår man upp ordet själ i en ganska modern läkarbok så finns inte ens ordet med.

Hela denna dagen har varit märklig på något sätt....
Att erkänna sin svaghet är kanske inte det första man vill göra, om det inte behövs.
Jag erkänner min svaghet om och om igen, för det behöver jag.

Nu måste jag säga till en av mina kontakter jag har, "godmorgon, mr A. Sätt inte morgonkaffet i halsen. Det här fick jag höra i dag".
Jag var alltså tidigare idag hos Filippa.....vi kallar henne så för enkelhetens skull.
Jag kom dit för att vi skulle prata lite vidare hjälp....i mitt tillfrisknande.
En psykologkontakt, som jag blivit rekommenderad av min kontakt Benny. Då säger Fillipa, det kan vi inte bestämma förrän vi gjort en "tiostegsutredning" på dig, blaha blaha.
Tuff som jag blivit, nåväl lite tuffare i alla fall ifrågasätter jag detta tillvägagångssätt.....
SKA JAG behöva blotta mitt innersta för någon som ändå inte kan hjälpa mig, under tio veckor, för att hon ska se om jag har något extra behov av psykolog.

Jag vet att jag lägger en stor risk som lämnar ut mina innersta tankar så här.
Men även om jag blivit lite tuffare, så finns det ord som går lättare att skriva än att säga.
Och jag står för dem.
Vidare pratade vi om mina återfall- ELLER vad vi nu ska kalla dem.

Du får ha din uppfattning, jag har inte min riktigt klar än.
För min själ, alltså tanke-, känslo och viljeliv är i nöd.
Lättare blir det inte när jag får höra Filippas tankegångar kring mina återfall.
Tänker inte säga alla....för en del av dem är tillräckliga för att få min sjuka hjärna i spinn.

Lena,Du behöver inte ha så höga förväntningar om dig själv, för misslyckande dricker man på. Sätt upp lite delmål...håll dig nykter i veckorna, sen kan du ju se om du blir sugen på helgen.
Genast nappar min sjuka hjärnhalva på den varianten.
Min friska säger emot när Filippa undrar om jag ändå inte önskat om jag kunde dricka socialt. Jo-säger jag till henne, det är väl den sista tanken som överger en alkoholist. Försöker förklara för henne att det hade jag med velat, så sa jag till henne att ena gången går bra, andra med kanske men nästa vet man inget om.
Jag försöker förklara för henne att jag vill kunna säga, "Jag får dricka, men jag vill inget dricka, för jag behöver inte dricka".
De orden har jag fått smaka på, de tilltalar mig.
För det finns egentligen ingen tvekan om hur jag vill leva mitt liv.

Så kommer min sjuka hjärna igång igen, jag tillåter mig än en gång besegras, varför, jo för att min själ är i nöd.