I'm still standing!

Det klart jag slänger in en discodänga så här på årsslutet...
I´m still standing.
Jepp det är klart...tror du att jag är någon looser?

Lyssna på musiken:-)
Det viktigaste jag hade...
förutom skrivandet....

Positiv lista för 2011
ganska provokativ när den står mot 2010 - listan!

Men det klart att jag skall försöka... I´m still standing!

Har förstått att en del inte hajar....hahaha..
Scrolla ner en bit o häng med på resten av färden!


2011
orörd

Ibland undrar jag, jag har nog ett för enkelt lösenord att komma in här, suck!

Det känns för lätt fastän det är jävligt svårt.

Svårt att lämna ut en del av ens liv en del av sitt hjärta.
Vad är det som gör att jag vill lämna utt min själ, mitt hjärta, bara undrar nu, skulle du ? skulle du våga? skulle du vilja? skulle du kunna?
kan du lämna ditt lösenord?

Jag är med i facebook, vilken tragedi!

Ibland gör det mitt hjärta lättare, ibland gör det mitt hjärta twentifours inches higher...seventisix stones under....

I debatt för ett par veckor sedan diskuterade man om facebooks vara elle icke vara. om unga kvinnors längtan!
Min längtan är såå annorlunda! jag gråter nästan när jag ser alla lyckliga familjer, löjliga eller inte!
Det gör ont in i själ, märg och ben.
Väldigt ont.
Klicka på i facebook...
900 megapixel med 400 vidvinkel gör dig lyckligare........!!!!!!
eller vad talar alla om...

kärlek...
mitt hjärta svämmar över...
det är inte bra
det finns ingen som kan ta emot det... klart min dotter finns...
suck...men sen då....var ska jag göra av min överblivna kärlek?
resten då????????
jag är kvinna, please let mee......det gör sååå ont i mitt hjärta!

Käre tomten!

Min önskelista är inte så lång!
Den är inte dyr!

Jag önskar mig en kram.
En varm och innerlig.

Ok...förstår att du inte kan ge den, kramen.
Förstår att det är många som önskar sig det.
Man kan inte krama alla!
Tomten, DU har säkert bråda dagar...

Kramar, tänker du kanske. Kliar dig i ditt skägg!

"Du som behöver en ny TV"
"Du som behöver 20 000"
"Du som behöver en bil"

Visst Tomten, hade jag önskat allt det!!!!

Men det jag behöver är en kram.........

(behöver en ny tv , behöver en ny bil, behöver de där 20 000 )

Nu önskar jag mig en kram......
Kan jag få min önskan uppfylld?
Ovärderligt !

Sean Banan - Gott nytt jul

Hehehehehehe....håller bara med :-)

För en gångs skull!!!!!

Ja, jag är väl inte så vidare smart egentligen.
Jag håller på som vanligt, och det tär något så infernaliskt på mig.

Ljuger som en gris, pepparkaksgrisar ser bleka ut jämfört med mig.

Jag förstår i mitt innersta att så här kan man inte hålla på.
Jag kan gå ut o ta en promenad till stranden.

-Hoppsan jag halkade o bröt både det ena o det andra.
Ambulansen kanske kommer, ja man vet ju aldrig.....
Får spjälat både det ena och det andra.

Fan vad dum jag är.

Säger till ambulanspersonalen...öhh...åk ni hem, jag fixar det här själv.

Jag har fått för mig att om jag ligger där tillräckligt länge på gatan så kan jag resa mig och gå.

Till och med hoppa.
Så gör jag hela tiden.
Nja...i allafall linkar mig fram.

Det är jul snart, ångesten har slagit en bakåtsaltomortal o framåt o åt sidan många gånger om.

Det är snart jul, förväntan i barnaögon, ångest i mammas inre, sömnlösa nätter, är dock stolt att jag lyckats beta av de värsta räkningshögarna.

I hjärtat finns saltomortaler som gör mer ont än räkningarna från Kronofogdemyndigheten lyckas göra.

Jag vet, jag vet, jag vet.

Det jag hade behövt nu, får jag önska?? får jag önska av/i mitt hjärta??

DU tar mig i din famn, håller mig där en lång stund....Kramen betalar inte mina räkningar eller julklappar, men den kanske kan få mig att ta ett staplande steg framåt.

Brukar du hälsa på någon med brutet ben?
Eller brukar du hälsa på en ångestladdad mamma?
Brukar du hälsa på en alkoholist?

Jag har ingen som hälsar på mig.

Vill skrika....fan vad ledsen jag är....
Krama mig... så jag både känner ömhet, värme o styrka.
Snälla......
Ska jag till och med be om det....att du ska tycka om mig... då är det kris!
Det är kris nu.

CDC

Är NEUTRAL nu. Mår ganska bra, förbaskat dåligt, innerlig o sinnerligt uselt.
Deppig...hepp, hepp, säckig---blev väl bra rim?
Försöker med skämt i allvaret.
Blir inte så bra när man skämtar om allvarliga grejer.
Eller?

?

Ligger hemma med brutet ben, blind o oförmögen.
En själ i total förblindelse.
Ett hjärta i obalans.
Ögon med tårar i.
Läppar som stramas åt.
En själ som skriker.
är det jag?
Ja, just nu. Idag. Igår.
I morgon finns det en annan bild.

En Lena med ögon som glittrar, ett hjärta som slår frivolter,läppar som ler, en själ som jublar i befrielse, en Lena som går med stapplande steg till nykterheten. Med klara ögon o förmögen att vilja göra detta.

Hahahahahaha...önskedröm...önskedröm....önskedröm....
glömde att nämna min rädsla.....
störst av allt är min rädsla!

(nej inte brutit ben på riktigt, bara bildligt)

När man är förlamad, då finns det kanske dem som hjälper en på vägen.

Jag säger bara kanske, för du kanske inte vill hjälpa.

Helt okej, jag har mött många människor som går genom livet utan att vilja hjälpa, bara stjälpa.

Jag är förlamad nu.
DU? Jag går vidare ändå.
Dagens musikval kändes självklar!

Tills för två timmar sedan, vem fan i helvete kan man lita på?, inte dig, inte mig, jag litar på mina 13,5% känns tryggast så.
Men samtidigt gör de 13,5 % mig förlamad...Du som känner mig vet att jag är en kämpe, men även kämpar falnar ibland, ge mig styrka, ge mig mod... ta bort mig, sudda bort mig, ge mig ett liv, jag förtjänar ett liv,jag är inte ensam.
Det var bara ett försök att "skoja" bort allt,
är så ensam i mitt hjärta.Det kan varken du,jag eller 13,5 % råda bot på.
Men jag är en kämpe, skiter iallt det där.
Är som förlamad.
Vadå skriker på hjälp?
Vet bara att den som ska hjälpa den blinde över vägen, har brutit benet o ligger hemma o har ont. Med andra ord, Jag kan inte hjälpa mig själv.
Ingen annan heller....
Det klart att jag kan. Men har ingen större lust, mina 13,5 % känns som en säkerhet o vem fan vill släppa på den säkerheten?
Är så sjuk...
att vara alkoholist idag, är nästan som att vara kolera eller pestsmittad...
man blir som förlamad...

blir behandlad därefter.
Ja,ja, ja ja vet också hur det skulle? kanske? bli?
hjälper inte mig nu. Betackar mig spydiga kommentarer. Jag har nog av spydigheter o skit i mitt liv, o vet du vad....de var inte färre innan jag blev alkoholist. De var faktiskt fler.
Sov gott.

citat

"Döden är inte den största förlusten i livet. Den största förlusten är det som dör inom oss medans vi lever"

Vad man nu än tänker om livet så är det fantastiskt.

Du o jag o tystnaden, allt det vackra är jämnt o kort. Om o om igen,

Slagrute-lena

Ja, man kan skämta om en hel del,
ganska mycket faktiskt, eller om allt rättare sagt.

Slagrute-lena.

Vilket skämt....jag som genom åren fått mottaga diverse påhopp, smädelsenamn,smeknamn "what ever" du vill kalla det. Kännt de kalla kårarna längs ryggraden, de kalla tårarna på kinden...de oförståliga påhoppen.De plumpa.

Detta senaste är kanske det mest rätta...jag sitter o hänger över mitt tangentbord o fundrar på några fyndiga tillmälen.

Jag tycker om språk, kommer på mig själv att tillmälen är gammeldags..likaså Slagruta. suck.

Min "ekonomirådgivare" frågade "diskret" om jag hade "dragning till spriten".
Ja, sa jag. Hon blev ganska nervös o sa..du kanske ska åberopa att du har psykiska besvär, OMG... jag är alkoholist, inte ett jävla psykfall....

Men det är ganska lätt att bli det med tanke på omgivningen
Jag är en slagruta.

Men att den friska delen hägrar mer är utopi.

Nej, jag är inte frisk i många hänseende.

Är du?

Min slagruta drar sig till mitt billiga vin...ensamhet, förgänglighet..DÖD

Det possitiva är att slagrutan har två ändar..., Eller? Allt har en ände utom korven, för den har två. :-)

Och så slagrutan Lena.
Lena som håller ändå på den friska, den livsdugliga ändan av slagrutan...i ett försiktigt grepp...livrädd...så jävla rädd.

Älskar livet, älskar dottern, älskar regnet, älskar musiken. älskar alltet,framför allt utopin som ska bli till verklighet.
Den ska bli verklighet. Ja,om inte slagrutan är för stark....
haha,,,tolka det som du vill...jag är redo.....nu knäcker vi den jävla slagrutan. Mitt itu. Vadå...två bräckliga pinnar...sammansatta till ett Y.
Jag kan inte matematik, men jag vill knäcka det där jäkla Y:et.

La la la la

Never gonna give it up...hehe....ibland undrar man efter en kväll här vid datorn.
Mitt förra inlägg försvann ur i cybervärlden.....lalalalalalala :-)
Man kan ju undra ibland, finns det en censurerare?

Vilket fall som helst, jag har så mycket att lalla med, åt, till och för.
O jag ger inte upp- aldrig i livet.
Jo...jag fick ge upp tidigare idag...svarade pinsamt många fel på tipsrundan min dotter lockat ut mig på. Grrrr.....trodde jag var mer allmänbildad.
Vilket är det nya namnet på en ny äppelsort i Svergie? 1.Frida X.Lena 2.Lina
Magkänslan sa Frida, sinnet Lina, Lena sa känslan...vill ju så gärna tro på mig själv....Men tvekade hela jävla rundan efter det.
Dottern...ja...Hon blev lite sur...för det visade sig att barnen som gick tipsrundan inte vann några priser,hon som så gärna ville ha en gås. Ha alla rätt o så bara få en klunk coca-cola o en slickepinne...nä, inte alltid att man lallar. Även om man har alla rätt.
Jag hade inte alla rätt....men jag lallar ändå....for I´m not giving it up.
Äppelsorten...ja...jag hade rätt fast jag sa fel, Frida.

ÅGREN

Ågren, fy fan för att heta det frivilligt. Jag träffar Ågren ett par,tre gånger i veckan. Mer eller mindre frivilligt.
Sen träffar jag riktiga Herr Ågren,han som försökt/försöker få mig på bättre tankar...han som ser rätt igenom mig, kan väl göra det efter trettio år i yrket....
Ågren frågade mig idag...när ska du kapitulera Lena.???
Så klart att jag satte taggarna utåt..kapitulera? vilket jävla svaghetstecken är inte det?
Ge upp...allt det jag känner till. Allt det jag vet.Allt det jag kan. Inte fan kan man bara ge upp det, eller?
Så klart jag kan, så klart jag vill, så klart jag önskar...så klart att det kommer bli så....men min....

...RÄDSLA!

På Nämndemansgården plockade jag min fjäder av rädsla.
Den är ljusblå.
Den är kall.
Den är ensam.

Den är bara ljusblå.

Ljusblå för mig är ingen känsla.Trodde du ja...Ljusblå för mig är....bara ett enda skrik på hjälp.....
(ja, jag vet att du som är normal i din tanke...tänker i färger som inte jag känner till). (tänker bita i min tunga....för vad fan är normalt? Du kanske inte ens tänker ditt liv i färger?)

Kapitulera är ett så främmande ord...o allra minst ett skrämmande ord....Jag som älskar språk o ord...jag blir rädd för ett ord som är så simpelt som rädd.

Jag är så fucking rädd.
Så jävla ljusblå.

C F G7 a-moll d-moll E It's Amazing.

För att en melodi ska bli komplett krävs de rätta ackorden.
Mitt liv spelar i dissharmoni ibland...då blir det fel.
Livet blir inte komplett...
men även jag har många rätta ackord...

Läste på FB att en depression är inte är en svaghet, utan ett tecken på att man varit för stark för länge,ja ja.ja.ja....

Känner just nu att jag är förbaskad...det finns ögonblick då jag visat mina tecken...
haha...eller vad fan ska man säga.?
Har berättat för var och en.
Inga svar tillbaka.
Svaret kommer jag få när flocken är församlad.

Det känns skit.
Det känns mer än skit... det känns respektlöst.

Porr... jepp i ens liv...behöver inte röra sig om ens underliv...fy fan, jag har lämnat ut mig i mitt innersta.

Kommer varken svara på bu eller bä nästa gång vi ses.

Varför dessa bittra ord?

Jo "ni" sa att "ni" skulle höra av er...kommer inte kännas bra när vi ska ses på måndag.
har inte hört av er....sååå mycket av er tid eller telofonipengar kostar det väl inte?

Vi kommer inte spela i samma melodi.

Jag har ingen susning om vilken melodi ni kommer spela i. Ni är ett "TEAM", med kunskaper om den lilla människan,eller? komplicerad eller ej.
Spelar ingen roll...är sååå ledsen för att ni inte hört av er....det är "vår"/"min" största svaghet...att "inte" bli sedda ........DU...kommer glömma mig ändå. "Jag" är en parantes i ditt liv...o så kommer även ni vara i mitt liv!
Men jag är i min dissharmoni..... blir en utmaning o se om ni klarar av denna falska melodi.
It's amazing.

Tvättstugestrumpan

Kan inte begripa det...har hört fler än mig säga det...men var fan tar hälften av strumporna vägen?
De ligger parvis i tvättkorgen när man lägger i dem smutsiga o svettiga....men nog fanken när man ska sortera dem efter torktumlare o tvättstreck så saknas några.
Sen nästa gång det är det dags för tvätt, ja då dyker de upp från ingenstans.

Torsdag idag, tvättdag o jakt på strumpor.
Nu för ett par minuter sedan gick jag ner för trappan o tänkte...ja, det var här jag gjorde en vurpa för några månader sedan.
Kunde brutit nacken.
Kunde brutit en arm.
Kunde det o det o det.
Det är ju så att hos oss alkoholister är den främsta dödsorsaken....just olyckor, inte skrumplever eller andra skrämmande sjukdomar.

Nu vet jag att jag just ligger i båda riskgrupperna.....jag fattar inte varför jag inte hittar strumporna o jag fattar inte varför jag inte kan låta bli o dricka....jag fattar inte varför jag utsätter mig för något så bizarrt som denna dagliga tur med närmre till döden steg för steg.
När jag egentligen vill fortsätta sortera strumpor.
Jag vet även att jag tappat tilltro till flera instanser. Ingen nämnd ingen glömd. Kom bara inte o säg att jag inte gör något själv.

Ja, jag vet...att jag kan ta en dag i taget. Det gör jag då o då med gott resultat...men sen har vi de andra dagarna.

Husdoktorn

I kvällens avsnitt....av dokor House....fälldes orden
"Man förändrar inte sig bara för man är full,man avslöjar bara vem man är" ?
Jag måste vara en enda jävla stor exhibitionistisk människa som tror att det är det enda ord jag inte kan stava till, fast jag förmodligen är det)lägga ut mina tankar mina funderingar.....är väl förmodligen lika illa som att läsa vissa undersökningar ang..blogg/twitter.

Tydligen är det så att 95% tycker att det är skit o 5 % tycker det är bra.
Ska man lyssna på någon av de där 95 procentarna eller köra sitt eget race....
tillhöra minioariteten o skriva som man vill o kan...
Själv hör jag till den skaran som märker att hjärnan inte vill riktigt hänga med efter min propp....gör mig ledsen uppriktigt...förr när jag skrev något här....så såg jag ganska snart om jag skrivit fel...nu får jag läsa flera gånger......it sucks..... det leder också till missförstånd....
När man är full...leder det säkert till missförstånd...men behöver jag verkligen ändra mig....om jag bara visar vem jag är....?
bara undrar twittrar...kvittrar...bloggar....
Är säkert tydligare i mitt språk när jag är nykter...hahaha promillefri....men vem fasiken vill tillhöra de 95% som inte vill låta andra komma till tals....ja inte jag...förstår inte er...ingen annan heller....
Jag läser igenom mitt stycke...förstår att skriver knasigt...jag tänker så numera. vänder på ord etc... vad ska jag säga om det mer än I hate it.....
PS. scrolla neråt om du bill lyssna på dagens musikval.....

kommentarer...

vet att det finns inskrivna kommentarer.....men inga jag kan se...o därmed ej besvara....skumt...
om två veckor är jag arbetslös.....inte skumt, bara bekymmersamt......hatar att vara arbetslös.....så enkelt är det....nä menar svårt!

Oktober.februari,,,,,

På väg till Öland så lyssnade vi på Rix Megapol, man fick önska en musikfavoritlista.
Den bästa blandningen från igår /idag.
Så berättade jag för min dotter att dettta är absolut nummer ett....Toto : Africa
vet inte varför....men jag blir glad....upprymd....tokig....nöjd.....glad....har blivit det i tjugo år.....till och med mer....
oktober- februari----ja kanske jag önskar mig dit då........till Africa
med eller utan Totos hjälp.
OM jag är nöjd för övrigt, Ja det klart, gick bra på dotterns utvecklingssamtal.
Resten då---tex----är restavfall----har inte hört ett skit om det...tack såmycket.
Är nog inte så viktigt...

Andlös o AA

.....hehe...är långt i från andlöss.....men hur som haver, inte heller andlös, än är det liv i kärringen. Tänk vad man kan leka med ord :-)
Måste göra ett förtydligande när det gäller AA.
Jag varken ringaktar eller ser ner på dem som går där. Tvärtom, jag är glad o imponerad över de som funnit sin väg därigenom. Jag säger inte heller att jag aldrig kommer göra det, men inte nu. PUNKT. Min erfarenhet av aa är bara andlös.....hittar ingen ny andning.....det är väl det man ska göra där?

Jag gick till aa under dryga året....den enda gång jag fick ut något av det var den första gången där...när jag fick hasplat ur mig att "jag heter Lena, o jag är alkoholist" sen har det bara varit bläääää...... Jepp, så är det. Men som sagt var, ni som tycker aa är bra. Bra för er.
Alla är vi olika.
Det händer att Jag läser i Stora boken också då o då. Ger inte heller mig något.
Det händer att jag läser även i Tolv steg o tolv traditioner....ja..tilltalar mig mer...men inte sååå mycket.

Ska nog leta uppp ett NA-möte....TROR att det skulle ge mig mer.... :-)

Kvart över ett....

En del läser mina blogginslag utan att höra mina musikinlägg....så är ju hälften borta....Jag har nog alltid försökt förmedla mina känslor med musik o ord...
<>
det är kanske inte din musiksmak...inte min heller... men det är mina tankar o mina ord......nu råkar jag gilla den här musiken o den här sången...klockan är bara kvart över tolv...men jag håller ändå med i texten....o känslorna inom mig bränner.....
VA, kallar du mig okänslosam?
Klockan är kvart i ett....men visst...de kommer inte bli bättre om en halvtimma.....

Skäms

Words comes easy...when they're true....
Så är det väl...att när orden är sanna kommer de lätt...

Jag måste göra en bekännelse. Jag har en förmåga att bara skriva här när jag mår dåligt, o gör man då en tillbakablick i mitt skrivande, så kan man tro att jag alltid mår dåligt. Det där är ju inte riktigt sant, för jag har många bra dagar också. Tänker försöka återberätta om dem mer.....
Förresten nu är ordningen återställd här hemma, blivit av med alla kattkällingar.
Så när den siste åkte iväg i lördags kväll o dottern cyklade hemifrån för att sova över hos ett par kompisar, gick jag upp i lägenheten o sa till kattmammorna
-Ja, nu är det bara vi tre gamla kärringar kvar här hemma :-D

Förresten får man vara lite "skadeglad" ? Är det fult?
I så fall är jag det lite nu.
Både ful o skadeglad.
Fick upprättelse härom dagen...
....och en massa på fötterna om det så skulle behövas.
Nu skriver jag väldigt kryptiskt emellanåt.....
Såg först nu att jag har tillräckligt att fylla en känga tilllbaka. Hehhehehe....

Trasiga skor.....

Bryr mig inte om att jag går i trasiga skor, har jag gjort i många år.....

Bryr mig heller inte snart om någonting. LURAD ! ;-)
Så klart jag gör. Jag bryr mig om min dotter (hon har förresten fått två par nya skor) Jag bryr mig om våra katter...som minskat från antalet sju till tre. Jag bryr mig om att söka nytt arbete.

Den där sista/senaste (rättade mig själv)

KÄNGAN
jag fick, kändes så orättvis, så outförsägbar, oväntad.

Det värsta av allt att veckorna går....jag går med "tyngre" steg o ett förvånat inre för att jag inga svar får.

Inte konstigt att man fan sliter ut skorna.

Jag säger bara en sak...hade du blivit behandlad som jag i denna situation av människor i maktposition hade du också sparkat bakut.......hoppas jag!
Ps. Någon/några frågade när jag tänker gå tillbaks till AA.
Ja, det kan jag ärligt säga, inte så länge jag bor kvar här.

Försökte i två ÅR...sorry det gav mig ingenting...absolut ingenting.
Ps. Ta dig tid i tre minuter o luta dig tillbaka o lyssna på musiken o texten jag har till min blogg....haha...så sparar du några steg med dina nyinköpta/sköna/slitna/obekväma/trasiga skor!

Vi drar till Malmö

Nä, vi drar inte till Malmö....kanske till Lund så småningom....förhoppningsvis.
Har fått ett erbjudande om ett heltidsjobb åretrunt här i trakten.
Ringde o pratade med ansvarig o berättade lite om mig o det lät ju lite lovande...
Måste då skaffa bil förstås...har inte tänkt att cykla Italienska vägen varje dag.

Mitt möte som jag var så laddad inför morgondagen är inställt. Typiskt.
Men frågorna finns fortfarande kvar.

Men för tusan säg inte att jag inte sköter mina kort.
När denna kommunens så kallade tjänstemän får sina "egna" sjukdomsfall...eller vad man nu ska säga...så finns det ingen som träder in i deras ställe.
Tro mig...jag vet, de har måndagssjuka eller är gravida eller så har de Ågrenssjuka....inte anträffbara...!?
De ska vara anträffbara måndag till fredag 8-17
Sen håller de helg.

Om det är tvärtom så missköter jag mig?!
Nu är jag varken måndagssjuk eller gravid..har Ågrenssjuka ibland men den går väldigt snabbt över...och jag går fan ta mig till jobbet ändå.
Jag gör ändå så gott jag kan i min situation, där jag är idag.

Vardag som helg.


Det är lite krig just nu....mest i mina tankar....för det ska fan veta...att få tag på respektive tjänsteman som jag har i åtanke nu, för att ställa mina frågor o FRAMFÖRALLT få ett svar av, är som att leta efter en nål i en höstack.

Säger dig det något?
Ja, ja ja...jag vet...håll dig nykter o du slipper den skiten..

men jag är inte där ännu...
Jag är här.Detta är min verklighet.

Bloody Thursday

På torsdag, kommer jag ha vässat värsta pennan.
Letat upp det renaste blocket.
Vara klar i min hjärna.
Ställa de vassaste frågor. De är redan nerskrivna....så jag inte glömmer bort mig i "stridens hetta"
Vara beredd på halvtaskiga svar.

Några vassa svar kanske med.
Kommer själv ha några halvtaskiga svar...
men även vassa.

Jag har även följdfrågor som kommer vara lite oväntade.
Svaren där lär vara---omöjliga att sia om.

Köpa vingar för pengarna.....har jag redan gjort,,,,,,

Hon trodde hon kunde lita på dem...dem hon gav sitt förtroende till sitt nakna,ärliga...jag.

Utelämnande...som man inte orkar hur mycket som helst!

Vad fick hon för det???
Vad skulle hon själv ge?
Jo hon skulle lyssna o se till den andras bästa. Inte ge sig av för att jag inte klarar av något.
Hon skulle inte som de...De som sagt sig, vara ett stöd, en lösning, rentutav...en möjlighet...Det enda de har till svar idag är att de vill lämna"henne" vidare.
Ja! Vad fan ska man annars säga!
Under många år var jag under noll...
Är jag inte idag---men fan så ...hmm..hmm...hmmm jag är på dig.

Trodde inte det!
Trodde inte du önskade mig utspridd på ängarna!
Ska sluta tro...har jag visst inget för..
Hmmm......åt helvete.....

För att göra det man måste----
Är att göra det man vill.......

En bra dag

Idag kommer det bli en bra dag :-)

Tvpågolvetfemkattungarosorteringilådornaoskåpen.

Förtydligande till rubriken,
Tv på golvet, fem kattungar o sortering i lådorna o skåpen.

Det står en tv på golvet i vardagsrummet. Min förra gick sönder o jag orkar inte bära ut en fyrtiokiloskoloss själv.
Det luktar kattbajs i min lägenhet.
Det finns sju katter här....inte så konstigt då. Fem av dem ska snart bort förhoppningsvis. Men det är kattungar. Dem slänger man inte ut hur som helst.

Vi planerar en flytt till Lund. När man flyttar kan man inte släpa med allt. Därför är det projekt sortering på gång. För att sortera behöver man plats. O när man sorterar tar platsen ganska snart slut. KAOS uppstår.

I detta kaos...råkade en PEDANTGRANNE komma in till oss i fredags, jag var på jobbet. En kattunge fastnat med en tass i ett notställ, en dotter som var rädd o förtvivlad, kunde inte få loss denna katttass...hämtar grannen som tvättar sin bil minst en gång om dagen (han skruvar tom av nummerskylten, för att komma åt smutsen)klipper gräset minst fyra gånger i veckan även om det inte växt.....
Jaja.....i vilket fall som helst, han har anmält mig till socialen.....
Detta är en spekulation.....men herregud.
Det är bizarrt.
Kom inte o säg att jag missköter min dotter. PUNKT.
Att hon blir påverkad av mitt beroende är en sak.

Att jag har det lite skitigt o oreda är också en helt annan sak.
Jag jobbar på ett säsongsjobb...där varenda timme jag kan få är viktig. Förra månaden hade jag närmre 220 timmar inte fanken prioiterar jag då städning när jag kommer hem. Då tar jag hand om min dotter. Lagar mat,tvättar, hjälper med läxor, umgås med henne.... o Gud så trött jag blir.

I snart 18 månader har jag försökt få min dotter till en barngrupp. Jag älskar denna lilla stora tjej. Jag vill bara hennes bästa.
JA, JAG VET, vad som skulle vara till hennes bästa men NU får vi utgå från situationen vi finns idag.
Det finns ingen barngrupp här. Mycket handlar om pengar, det talas om andra kommuner.
Inte mig emot. Har bara inte lust att säga till dottern. "Kom nu vi ska cykla fem mil dit o fem mil hem" Men hon vet att det här med barngrupp kommer...kanske så småningom. Vi kan prata om allt.

För övrigt....jag måste berätta om vilken fantastisk resa vi hade i slutet på augusti.
Dottern fyllde tio år. Vi var på Öland o hade en så mysig helg. Rolig. Lärorik. Guidade turer på Borgholms slottsruin o Kalmar slott. Tältade. Myste. Vann två kilo Toblerone. Plockade påfågelsfjädrar. Fick hisnande åkturer i karusellerna för att det var slutet på säsongen...killarna som styrde karusellerna såg till att det gick extra snabbt o varade hur länge som helst, hu hu.
.....hade det helt underbart helt enkelt..........
Skulle kanske bjudit med pedantgrannen?

Titel okänd

Ibland blir jag så rädd för livet.
Ja, för det mesta är jag livrädd för livet.
Livet skrämmer mig.
Livet gör mig orolig.
Så har det alltid varit.
Långt innan mitt missbruk, innan mitt beroende.
Alltid.
Det som är ännu värre...är att jag är så rädd för döden.
Döden är inte min bäste vän, fastän jag leker med närheten av den varje dag.
Jag har inte så nära till vännen livet heller för den delen.

Förra helgen fyllde dottern tio år. Då var vi på Öland i dagarna tre... så mysigt, så härligt...så roligt...så lärorikt...

Jag vet att jag kan vara en aning depressiv här...men .....med betoning som av Tony Irving..(Ni vet han i Let´s dance) "MEN" jag är även humoristisk, nyfiken o har en kämparjävel i mig....då sitter jag här o skriver dessa rader.

Annars hade jag bara suttit i ett körsbärsträd o gömt mig.......o knäppt en o annan kärna på dig....


Min dotter har vidlyftiga planer....jag kommer göra en hel del för att de ska gå i uppfyllelse.....

NEJ....jag försöker verkligen inte förverkliga mina egna drömmar genom min dotter.
Hon har redan sina drömmar till viss del.
De ska hon få ha....så länge hon inte vill sitta i ett körsbärsträd o spotta kärnor.

Det finns så många tankar....för många tankar....
Vet inte, struntar i vilket...
Känslor...finns inga, har funnits i överflöd, de ska inte synas här i varje fall....
eller....OMG det är ganska räligt...(hemskt för er som inte förstår skånska).
OMG = o min gud..jag har ingen gud.....jag springer från dig....för det finns inga känslor kvar...
Förresten....tro inte att du vet bättre....för det gör du inte...

ÄR under bearbetning!

Chessworld!

Nej, någon proffsfotograf är jag inte....
men inte heller någon som går förbi de där små ögonblicken av vackra underbara smultronställen.......Även JAG kan stanna upp. Det är jag glad för......
Ännu kan jag göra mina drag.
Är inte schack matt.

;-)

:-D

(-:

...för er som inte vet...står dessa tecken för ;-) blinkar, :-D för skrattar...och så sist.. men inte minst.. ler :-) hehe...eller så ler man åt andra hållet (-:

:-) (-:
;-)

Sen finns det ju visst ett antal andra drag....
:-P
eller hur?
:-S

Meningen med livet

Jag förstår ingenting av livet.
Inte det minsta... inte det största.. ingenting...
Det är ju rätt jobbigt eller hur?
Förrestenl skäms du att jag är alkoholist,,,
jag gör det....emellanåt----

Ett brev till min vän!

I dag var det Första dagen i 4:an... för dottern, stora tjejen.

Nyfriserad... en kort page... Vilken tuffing... .
Men satt knäpptyst hos frissan :-)
Lite nervös o mycket;med nya ambitioner o vanor...
Hon är just som sin mamma o pappa... det går ett par dagar...sen är det tvärstopp.
10 ÅR på Fredag den 27:e...
Min tanke är att vi ska försöka få ett par dagar för oss själva då-



Jag vet inte ännu helt hur det kommer se ut nästa helg men vi kommer göra något annat än att vara här på vårhemadress----
Förhoppningsvis , så är vi på Kolmården nästa helg....

I morgon får jag reda på om jag ska fortsätta med waranet eller inte....
Har varit en liten säkerhetskälla med waranet...

Kram Lena...som har några oceaner inom mig.../sig/

Min lilla vardag! En dag som i dag.

En del av er tycker säkert att jag är ett gnälligt gammalt stycke...
De, av er som känner mig vet att jag är både det o mycket mer..rentav en liten larvig larv. :-) Så klart att jag är.. lite busig, hoppig, barnslig, knäppis, "tradig" het, kall, allt på en gång...
Jag visar det här i min blog, en dag som denna, Du kanske visar dina känslor för din man eller din fru, din kärlek eller vad vet jag.? Jag visar dem här...inte alltid att det räcker att prata med kudden. Om jag skulle sända alla mina tankar ner i min kudde o vänta på respons där... Pjong, pong.. herregud...hade aldrig fått sova då....
Därför finns denna bloggen.
Mitt hjärta är trots allt ca..bara några få---många mindre än fem.... fem miljoner tankar från en stillsam ro.
Ångesttankarna är nära igen...
Jag försöker tänka en o en tanke...Det går inte så bra...det är ju 499 999 tusen andra tankar som hänger med....( så skippade vi milijonerna) Nära ångesten...Ja, dessvärre. Men själv klampar jag på. Ingen Ångest här inte. Oj då..så lurade jag mig själv i denna.. förhoppningsiver..kunna förmedla mina tusentankar i ondo./godo. En dag som i dag.

STRUKTUR

Finns bara ett ord, en mening, för mig nu.
Behöver struktur i mitt liv.
Struktur..
Kollar mig själv, herregud, ser knappt.
Tror att jag behöver en optiker, lika illa det, som att mina pengar är slut tre dagar innan de får göra det..

Sarkastisk..


Ljuvligt.Så är det. Fruktansvärt.
Mina pengar...haha...överlåtit dem till kommunen..skandal tycker jag, när de låter min räkning gå till inkasso. Om jag nu lämnade över förtroendet.Det finns pengar att betala...men låter ändå mig ta ångesten o skiten,,,,,,,,fattar inte varför? Mår min handlägare så dåligt att hon måste ta ut det på mig?( nu vet jag att vissa nyktra alkoholister reser ragg o tycker att detta är säkert bra,)

Men lura mig inte. TACK

Ni som inte kan dator (hehe Benny o andra) man kan trycka på knappen förstora. Procentknappen....Längst ner till höger.

O vips så kan man läsa. Läsa men inte förstå....Inte räkna, inte ha någon struktur alls..´suck......OMG

Tigger Trigger

Har numera fem kattungar att ta hand om...förutom mig o dottern o de två mammorna...Den ene heter Tigger. Han är en trigger...väcker mig om natten- gör mig tokig..
Ja, jag vet att detta är livet.
Jag njuter också av det, tro inget annat..även om jag är depressiv emellanåt.

DU har fel, riktigt fel när du säger att jag lämnar ut mig.
Det visar ju att du inte känner mig..att du inte vet vem jag är.

På gott o ont.

Kommer aldrig lämna ut mig...varför skulle jag?
För det som gör så ont i mig, kommer stanna där....just inom mig.
Jag känner ju inte dig...är du beredd att dela dina innersta tankar...
Nä, trodde väl inte det...

För vem vill inte känna TRO.
Tro på allt.
Tro på en del..
Jag vill känna tro.

Tro, jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vinterväld finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid
Så ljus som frihetenn känna tro igen
Drömmarna vi har känna som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar igen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort
Tro, jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vinterväld finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid
Så ljus som friheten känna tro igen
Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra du vänder dig bort
Du sa: Inget här är givet för sådant är livet
I dina ord finns ingen önskan eller någon lust och långtan
Tro, jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vinterväld finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid
Så ljus som friheten känna tro igen, nanananana...
Jag vill känna tro, jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vinterväld finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid
Så ljus som friheten känna tro igen
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
Känna tro

Exhibihonist.....

Min blogg blev just censurerad innan den ens kom i tryck :-(
Fast jag sparat och gjort som jag brukar. Skrivit så klokt jag kunnat!

Mitt bloginlägg har försvunnit ut i cybervärlden, lika bra det kanske?

Efter diverse påhopp genom kommnetarer här o IRL funderar jag på att lägga ner min blogg, mitt andningshål.

Mina tankar o det jag delat med mig här, skrämmer en del, påminner en del och förfasar en del.
Mitt bloggande är tydligen till mest av ondo.

Mest till ondo är mitt drickande. Det vet jag.

Även om jag är alkoholist så är jag inte dum i huvudet.
Kanske sjuk i huvudet.
Kanske sjuk i min själ.
Kanske bara jävligt korkad.
Kanske för många trillijarders tankar som trängs där inne i mig.
Kanske jag är en okänslosam människa.
Kanske är jag en FÖR känslosam människa.
Kanske BARA en simpel alkoholist, som inte hittar ur detta snurrande varv i trillijarders tänkandes o kännandes o ickekännande virrvarr!

Mest för att jag är en så kännande människa som inte kan tänka klart.

SORRY NI SOM INTE KLARAR AV MIN BLOG.
JAG KOMMER GÖRA ER BESVIKNA.
KOMMER FORTSÄTTA MED DEN ETT TAG TILL INNAN JAG DÖR.
ELLER FÖRHOPPNINGSVIS BÖRJAR LEVA.
PANG!

(panget är antingen slutskottet eller startskottet).

Jag förstår inte varför acceptansen är så långt borta, när verkligheten är/finns så nära?

hahaha...för fan gör något själv... Annonym

....så inleddes en kommentar jag fick, vet inte vad som hände här på cybervägen men den kommentaren försvann.
-Ja Annonym, jag gör en hel del för fan. SJÄLV..... ENSAM

SJÄLV kommer jag lite vidare.....ska ju till Lund i höst.
ENSAM kommer jag InGeNsTaNs!

Med ensamheten föds de tunga tankarna..
som gör det lätta så svårt...

....Ock då är det inte lätt att vara själv!
jag säger inte hahaha....överlåter det till dig.
Ta en spegel o säg hahaha...
Hoppas du mår bra!

BLOG

I dag fick jag mig ett par sanningens ord om att jag inte borde ha min blog här...den stör visst... i en del människors syn på livet. Stackars dem. Så det är väl bäst att jag kniper käft... Så blir det ingen blog...så att alla blir glada!
Ja..de i vart fall...

Sommar 2010

Vilken fantastisk sommar det är...
Har nog aldrig under mina år här, sett så många som badar samtidigt i Laholmsbukten.

Det är verkligen en skön känsla.

Att veta att så många trivs o mår så bra...funderar på vilka öden som finns bakom dessa...sån är jag, vill o önskar att andra har det bra.

Hur jag har det?

Kvittar inte.
Men jag gör så gott jag kan.

Jag hade förmodligen mått bäst om jag hade mått riktigt bra..nu gör jag inte det..men jag mår inte sämst heller.

Thieves from H-löv Robin Hood

Där är jag idag. Räcker inte förnedringen nu?
Behöva stjäla för att ge till de fattiga.
Jag går snäppet värre.
Jag stjäl o ger till mig själv.
Det är piss. Det är vedervärdigt. Det är sant. Det är 2010.

Mina hjälpande ordgubbar har semester. Nej, inte jordgubbar... De tar ner mig till jorden ibland....mina ordgubbar...
Det finns så många som säger...ring när du behöver det.

Jag kan inte ringa. Jag har 17.25 kvar på mitt telefonkort...jag ringer inte då....tro inte att jag inte vill.

Jag är sparsam ibland/ snål kallas det visst....(i fall jag behöver ringa 112)
så jag tjuvar på andras välvillighet att ringa mig.

Det finns tre personer i mitt liv som gör det..NI vet vilka NI är..men då är jag en djävul i skepnad, låtsas att må ganska bra..så att era telefonkort inte blir länsade, av mig.

Så tänker jag snäppet vidare. Hur många gånger har jag inte missbrukat ert förtroende som min vän? Mina känslor, mina handlingar är inte stulna, de kommer rakt i från mitt hjärta som det är nu....är ödmjuk och försöker verkligen behandla er värt mer än ett telefonkort värt 17.25.
Mitt i mitt missbruk är inte mitt innersta värt att var i mitten.
Därför är jag heller inte med i ringen....
NEJ. Jag behöver inte alls inte vara i mitten, ej heller i kronbladen i blomman eller i centrum...för alla händelser...hoppas du inte slår ihjäl mig för den jag är..jag är inte mindervärdig.
Om jag tycker det är en sak.
Om du tycker det, är det din grej.
Men en jävla blomma i Sheerwoodskogen blir jag aldrig.

Tiden bara gick.....

Kanske jag borde ta itu med ett o annat....så orden i sångerna inte blir till osanning..
Vilken paradoxal.För jag ljuger som en häst travar...
Vilken häst sätter inte i galopp om den kan?

Moment 44 JA DU LÄSTE RÄTT Moment X2

Moment 22 har blivit ett allmänt vedertaget uttryck som kan ha följande betydelser Från Wikipedia

1.I dagligt tal har uttrycket Moment 22 blivit till att vara ett cirkelresonemang Det kommer från boken där uttrycket får sin mest utförliga förklaring.

Scenen i fråga handlar om att det enda sättet att bli frikallad från militärtjänst är att vara galen.

För att slippa militärtjänstgöringen måste man ansöka om detta.
Ansökan antas emellertid bero på att man är livrädd och eftersom detta är en sund reaktion är man följaktligen inte galen.

Det hela blir ett cirkelresonemang, som innebär att det är omöjligt att bli frikallad.


2.I dagligt tal används uttrycket oftast om olika former av dödlägen i bland annat byråkrati, till exempel: "För att få ett jobb måste du ha erfarenhet, men för att få erfarenhet måste du ha ett jobb", eller "för att hitta mina glasögon behöver jag mina glasögon".


3.Uttrycket kan även beskriva en paradox.

4.NU Säger jag lite blygsamt-

-Moment 44 är min värld.

Du vet jag är alkoholist o då måste man fördubbla allting. Jo, det är säkert.
Ett helvete blir som ett eller två glas vin, efter fyra glas är det ett helvete med depression som bryter loss...räkna ut den matematiken o med de beräkningarna som blir lika med konskvenserna X konsekvensena så är du född till årets geni.

Jag är född till årets gení--- :-)(eller till en helt vanlig människa).

För att slå på någon som redan ligger...
Då/Så måste man vara den svagare länken för att orka...sticka upp.
Outsiderns hämnd, att slå tillbaka med hämnd av ord.

Alltså är min sida paradox...för den är i ett dödligt läge...som är i ett cirkelresonomang.... fortsätning följer...

På tal om matte..
Att videon här handlar om vinterns snö är lika paradoxalt som solens strålar i morgon...och jag vet att jag borde/ska sluta dricka för att räkna ut den där matten utan att krångla till det.

Uppgiven

Känner inte alls för att blogga mer...kanske ändrar sig om några dagar, just nu känner jag mig bara blåst.
Var inte rädd att be om hjälp sa de ofta till mig på Nämndemansgården.
Det har varit svårt att göra det, men jag tycker samtidigt att jag blivit bättre på att be om hjälp.

Det finns saker som jag inte lovar mer..tex-jag lovar att jag aldrig ska dricka mer. De orden skulle jag aldig kunna ta i min mun fler gånger.

Sen finns det saker som jag lovat som gör minst lika ont i mig när jag bryter de löftena.
Så just nu gör det jävligt ont i mig, för att jag var tvungen att bryta ett löfte till en händelse som jag själv hade sett framemot och min dotter med.
Jag bara kan inte låta bli att skuldbelägga mig själv, fastän jag vet att denna gången var det inte mitt fel.
Eller jo...det är det ju vid närmre eftertanke. O tänkandet är i full fart hela tiden.

Ingen rubrik...än så länge.

Detta inlägg relaterar jag till många av mina tidigare inlägg,,allt som oftast när jag inte mår så bra.
Ja alltså ALLA mina inlägg.
Nästan.
När jag mår bra sätter jag mig inte här...faller mig liksom inte in.
Då har jag bara fullt upp att må "ganska" bra o då är det inte aktuellt att skriva. Jag gör det dock ändå idag.

För jag förstår ju att en del vill kalla mig bitterfitta, surkärring o allt annat möjligt.
Ja, det kanske jag är till viss del, men långt därifrån alltid.

De finns de som ser och hör mig skratta hjärtligt. Och jag kan få dem till att skratta tillbaka... det är det bästa.

De som tror att jag bara är en enda stor negativ skit, kan dra.

För det är jag inte. Jag väljer absolut inte "livet", i svart eller vitt...och jag gillar inte grått..För mig är livet alla nyanser. Både i gryning och i skymmning.

Jag kom inte i säng förrän 4 i morse, fåglarna sjöng,ljuset grydde, det var underbart.

Solen visade sig inför en ny dag.

Grannen satte igång med vinkelslip o hammare klockan 7.

Det tyckte han var underbart, inte jag,då..men jag gläds med honom.
Han kommer få ett underbart hus.
Servisen på mitt jobb, är underbar, vi har SÅ jäkla roligt ihop.
Jag har roligt med min dotter, hon med mig.
Jag tycker om det mesta i min trädgård.
En del av den gillar mig o växer o frodas.
Jag kan se till det lilla i mitt liv, men framför allt så ser jag det stora. Alltså det lilla som blir det stora...
Min dotter satte sig på gräsmattan härom dagen o dissikerade en liten mus... shit säger jag.. det är stort. Det hade aldrig kunnat/vågat göra.

Fick en kommentar härom dagen...förmodligen flöt den ut i cybervärlden,men inte i mitt inre: Peter skrev, Fyfan vad du skriver bra...du borde bli författare.

Såna ord gör mig glad.
Men Försäkringskassan gör mig helt fucking pissed of.
Ja, vissa grejer väljer man själv, men defenitivt inte en propp i hjärnan.

Säg i alla fall inte det till en nykterist att du får skylla dig själv?
Säg inte samma mening till en"vanligmänniska".
Säg inte samma mening till en alkoholist.

Vad är skillnaden?

Den jävla proppen sätter sig oavsett om du är black/white. Nyanserad, full, nykter eller på pickalurken eller "totaly sober".

Tror du inte det? Om du väljer sida, så gör du det.
Men men...I så fall ber jag dig att aldrig besöka min sida igen.
.. jag kan ockå välja. Spriten eller inte, vänner(äkta) eller inte vänner(moralpredikande).o annat kleti---

Moralpredikningar är kräk.. även om det kommer fån godhjärtade människor. De är sååå ynkliga...för de kommer från människor som vill må bättre än de gör...fastän de har goda hjärtan.
Ja, jag kan också läsa av människor...ser hellre i ögonen på en gröngöling än en ynkrygg till människa.

JA..JAG VET ...NÄR (märk..inte om)JAG ÄR NYKTER. BLIR det ANNORLUNDA,

MÄRKVÄL INTE DETTA.
MIN INRE GRUNDINSTÄLLNING KOMMER ALLTID FINNAS KVAR OCH DEN ÄR JAG STOLT ÖVER. TACKSAM, DESSUTOM O JÄKLIGT GLAD ÖVER DEN.
ANNARS HADE JAG INTE VARIT HÄR I DAG.....
JA, jag är glad över att vara här idag...

Ja ja suckar några nyktra dödliga alkoholister,,har du glömt att din sjukdom är progressiv och dödlig. Nej -svarar jag. Men just nu skiter jag i det..för de ska bli sol o 26 grader i morgon, då kan man väl inte må dåligt. Eller dö?

Min dotter och jag ska binda en krans i morgon.Och jag..jag kommer bara njuta. Och ja, jag kommer insupa varje ögonblick med glädje. och jag hoppas att jag inte dör i morgon.
Rubriken är om du inte fattat det ännu: I´am what I´am.

Fick ännu ett dödsbud ikväll...en taxikollega.. tankarna far...till Tommy............

En kram till dig Sillen, min okända vän. Ha en fin midsommar så gott det går :-)

Bruna eller vita kuvert!?!

När jag gick på AA för en tid sen, ja, jag skriver en tid sen, för allt är ju relativt eller hur? Där beskrev en man om ångesten att komma hem till de "bruna kuverten". Du som är gammal nog, vet vad detta innebär. Ja, om du inte vet det kan jag snabbt förklara det här. Bruna kuvert innehöll bekymmer, räkningar o annat skit.
Fick man ett vitt kuvert var det glädje. Det var någon som skrev till mig, för att de ville det. I dag är det annorlunda, alla kuvert är vita, det som skiljer dem åt, är "företagsstämpeln" Pay-Ex, Justitsia Inkasso,CSN, Kronofogden etc.

När jag var i tidiga tonåren hade jag 14 brevvänner och då var det inte ovan nämnda avsändare. (inte alla på engång)Jag var glad och svarade med glädje på breven. Att det inte fortsatte..ja, helt enkelt nya intressen, studievägsval mm.
Idag är jag inte lika glad när det rasslar till i brevlådan.
Jag svarar defenitivt inte på deras brev heller. Avsändarna är de där filurerna som förr använde sig av bruna kuvert, De har inga hjärtan i sig. Bara siffror, räntor och krav på mig.

Nu biter jag i det sura äpplet o försöker verkligen ta i tu med den där biten.
De andra breven uteblir. Jag är inte förvånad,det finns något som kallas för den gyllene regeln.

"Allt vad ni vill att människor ska göra er, skall ni också göra dem".

En "regel" som jag verkligen försökt efterleva på gott o ont.. .För ibland misslyckas den så katastrofalt, det är när jag "har mina konsekvenser". Jag VET att jag gjort många illa.

Bara Gudarna och Jag vet hur jag skäms för det..... men enligt tolvstegsprogrammet "ska" man inte be om ursäkt förrän man är nykter...det är inte jag. Jag kan alltså inte därför be om ursäkt, även om det är ibland det viktigaste jag vill göra för att gå vidare.


De kommer inte varje dag, tack o lov.Konsekvenserna. Men de är ständigt närvarande. Jag gjorde/gör mina vänner ont.


Nu kommer inga vita kuvert, mer än de stämplade kuverten...haha.
Det kommer heller inga inbjudningar.

Kan ibland känna stynget efter min fd. missbrukshandläggares ord "Vem fan vill va kompis med en alkoholist"?
Men så i klarare stunder så undrar jag så mycket varför ingen vill vara med mig.

Lena, sån som jag är/ för den jag är...

Så tänker jag i mina klara stunder, om o om igen,
"Nä fan vem vill vara med en alkoholist"
Det är nog det jag vill ha sagt mest med min blog.

Att jag är jag..skiter de flesta i, även jag.
Så är det.

Vet att jag är älskad,
...men inte tillräcligt...
för jag har så mycket att GE

Midsommar? Päror (potatis) sill grädde o gräslök....
Kanske några jordgubbar,,
Sällskap?
Bara en jävla massa stämplade vita kuvert.

TREVLIG MIDSOMMAR:
ps. dottern är inte hemma..hon slipper mina tankar...
I morgon ska vi på blomjakt..hon kommer få årets finaste krans, som vanligt.

GRATTIS på bröllopsdagen Victoria o Daniel.

ENSAM

Jag är fullständigt medveten om att "om"/när" jag slutar dricka så är jag kanske mindre ensam...
Jag skrattar nästan högt när jag skriver dessa rader.

För redan innan jag började dricka så var jag, just ensam.

Jepp..utan omsvep.

Det är tufft, för så ska det väl inte vara?
Jag är ensam, men herregud...är absolut inte ensam i Min ensamhet. Det finns tusentals som känner som jag gör.
Men vad hjälper det mig.

Vad hjälper det dem?

Ingenting.

För jag VET.

Det kvittar, det spelar ingen roll hur många som sagt till mig...jag tycker om dig, det finns till och med de som sagt, jag älskar dig.

Så fanns det en människa som sa -Du kan aldrig älska en annan människa förrän du älskar dig själv.

Då blev jag så förtvivlad, för jag älskar min dotter, nähä...det kan jag ju inte göra...för jag älskar inte mig själv.

Har ALDRIG älskat mig själv.
Jag har bara älskat andra!
Trodde jag.(kan jag ju då rimligtvis inte ha gjort..eftersom jag aldrig älskat mig själv).

Jag gick igenom en del papper idag.

Ville hitta ett "brev" som jag skrev för ett tag sedan.
Ett "brev" där jag blottade mitt hela inre.

- Vem vill göra det, tänker du kanske då.
Ingen svarar jag.
Ingen i hela universum om inte hon är tvungen.
Tvungen svarar du?
Ja, säger jag för om hjärnan o hjärtat går på helvarv så måste man det.

Flera tusen varv i minuten..det tar på krafterna.
Har man dessutom ingen extraväxel att lägga in eller en broms, så blir det svårt.

Jag hade en tvärbroms för en månad sen, jag fick en propp i ett kärl från min hjärna.

Det var då det.
Jag är lika jävla ensam.
Då som nu.

Det finns EN människa som jag kan nå i ur o skur. Milla.Min Pytta. Men de gör jag ju inte...Jag ringer inte henne även om jag vet att jag skulle kunna göra det, jag är inte den som tränger mig på. Jag sitter hellre o tänker o fantiserar om en tid, då jag inte är så ensam.

Med flera tusen varv i hjärnan o fyra halvhjärtade varv i sinnet...det är svårt..men inte omöjligt.
Att överleva/leva så är ingen konstighet för mig.
Det är min vardag.

Varför tror du jag skriver denna blog?
Varför tror du att jag utelämnar mig så?
Är det för att dö?
Absolut inte!
Jag vill LEVA.
Detta är bara en övergång.
Kanske en hjälp för andra!
O kanske ett sätt att inte känna mig så ensam..............

"sicken tur att inte internet är avstängd från mig"

Sommarlov- semester-tioårsdag ! HJÄLP !

Nästan varje dag besväras jag av en klump i magen.
En stor fet klump.

I vår katts mage vet jag inte hur många klumpar som ligger.
Men tillräckligt många för att min klump i min mage ska växa sig större.

Dottern skriver namnlistor o jag funderar på hur jag ska ha ihjäl dessa små liv på ett barmhärtigt sätt.

Sick!

Flickan och kråkan får bli ....lika djävlig igen o slå ihjäl nyfödda liv.

För att förstå mina inlägg här..får du läsa tidigare inlägg.

Idag lyssnade jag lite på radion när jag var på jobbet.

Ja..jobbet :-)

äntligen efter en månad här hemma o på sjukhuset...det var sååå roligt att vara där...

Hade nästan glömt bort hur god mat jag kan laga.

Och på radion, som surrade i bakgrunden fick jag mig en tankeställare.

Hur många klumpar det finns...runt om i vårt land.

I oroliga mammors (och pappors) magar.

Majblommekommitén har visst fått in rekordmånga ansökningar.

Jag ska skicka in en jag med.
Jag är givetvis tacksam över att ha fått tillbaka min hälsa, men ändå...ledsen att beröva min dotter på en semester.
Hon har sommarlov, ja visst...suck suck suck...men semester?
För ett och ett halvt år sedan tummade jag med min dotter o sa:

-När du fyller tio år ska vi göra något roligt tillsammans..åka bort...göra något du o jag.

Inte visste jag då ,att jag nu skulle sitta i den sitsen som jag gör.
Jag har veckopeng, 44 år gammal som jag är.
Min dotter eller jag svälter inte.
Vi är inte skitiga när vi går till sängs.
Vi har det bra o myser i en sliten soffa.
Vi skrattar o busar.
Min dotter vill till Kolmården eller Lalandia....
Jag blundar o sväljer.
Sväljer min dotters drömmar....med så mycket ledsamhet...(en del vill kalla det för bitterhet) inom mig...HUR ska jag kunna förverkliga dessa önskningar..

Min dotter har drömmar o jag..
ja, jag har också drömmar...men också väldigt dåligt samvete.

Kanske jag skulle ta o sälja de där klumparna i magen för 2000:- styck.

Jaja...drömma kan man ju...
Nu tänkte jag på kattungar..vad tänkte du?
Faktum är.."hade" en väninna..som hade "äkta katter" de ungarna kostade 6000:- styck...allting är realistiskt..relativt...
Realist?Är det realistiskt att sälja en kattunge för 6000 kronor...min hjärna börjar räkna... min klump i magen minskar..vår lilla kisemis..är varken äkta eller fin.. ;-) jo hon är fin o gosig....vi får allt vara nöjda med 200:- per klump...

Mina klumpar i magen...är obetalbara. De är mer än realistiska/ realativa....För de är mer än sanna...om du nu inte förstod annat...

De bara finns där..dag ut, in till natt, natt till dag..morgon som blir till dag..o jag, jag har ingenting att förbereda till min dotters 10-års dag.

Fuck.....up..
Fuck down...

Skriker hjälp...


O Du..
Ha en bra dag!

Utvandraren!

Min dotter har bestämt sig för att flytta hemifrån.
Hon är "nästan" bestämd när hon säger det.

Hon är en vetgirig nyfiken liten /stor skit.
Och jag är så stolt över henne.

Det är så här...jag har planer på att flytta tillbaks till Lund.
När det blir..vet jag inte, men att det ska ske, är mer än klart.
För här kan jag inte bo kvar.
Så är det, jag kommer dra mig runt här i sommar....just nu vill jag bara börja arbeta efter min ofrivilliga långtidssjukskrivning.

Vilja börja njuta av solstrålarna...
Vilja försöka strunta i att det regnar i massor idag.....

För första gången på 26 dagar! :-) kan jag skönja ett "ursprungsstillstånd".

Oj oj oj..TACK SÅ MYCKET.

Ingen huvudvärk...ja, nästan ingen i alla fall.
O nästan är bättre än ingenting alls!

Inga Tramadol, inga Citodon.

Om dotterns pappa får bostad innan mig..är det på tal om att hon flyttar med då till Lund.
"Märk" på tal om...jag är också på väg dit.
Vi är på väg till samma stad.....

Inget religöst, ironiskt eller filosofiskt över det eller...haha...tolka det som du vill....

Ha en bra dag!

"I´t sucks"

Så där ja...nu tror jag att jag har mött min soulmate.
Vi träffades i kväll på järnvägsstationen i Ängelholm.

Vi stod o stirrade på varandra ett bra tag.

Med lika rödsprängda ögon.
Lika svartvita i vår själ eller i vår klädnad.
Lika grisaktiga i vårt inre. (Resten vill stanna där)


Han en oförstående pit-bullterrier.
Jag en oförstående människa.

Vi stod o blängde på varandra i säkert en kvart, samtidigt som vi båda strosade omkring o kollade på omgivningarna.

Kände mig som en "jävla junkie" behövde ta min innohept-spruta.
Satte mig i en busskur.
Hade kollat läget runt mig..det var helt ok.

Min Soulmate kollade in mig, hans husse fullt upptagen med sms.
Drar i mig sprutan.
Samtidigt tittar jag mig omkring o ser en massa inskriptioner i bänkarna.

Reagerar o mår illa...
Fy fan vad det är många som mår illa...
Läser telefonnummer till påstådda luder..hat till skola, hat till morsor, ångestladdade ord..
I´t sucks....allt skrivet i en träbänk.
Och bänken är inte ens ett halvår gammal.

Samtidigt tänker jag på pitbull-terrien...han ser aggressiv ut, när jag slänger en blick till honom.
Packar ner den använda sprutan omsorgsfullt igen i min väska...inte vill jag att någon jävla junkie ska få tag på den.

Känner ögon på mig.
Glor tillbaka.
Hundjävel.
Fan.

Ja, jag har sneglat på honom också under tiden.
Han ser lika olycklig ut som jag känner mig.

Sorry....

Det finns även ögonblick i mitt liv när jag bryter ihop.
När det blir för mycket.

Det är NU.
Det är den där den där stunden när jag inte kan dela med mig,

i detta just nu, när jag inte kan vända mig till någon och fråga, vad ska jag göra.
Jag är så jävla förtvivlad i mitt inre, så att inte ens ni som fått följa min blog, som tror att ni är det alltså, i mitt inre....förstår att ni bara skrapar på ett yttre...jag, Lena är så jävla genomledsen NU....

I dag skämdes jag värre än en hund.

Har du sett reklamen för Alvedon vet du vad jag menar, det spöregnar, en liten vovve sitter under en stor vovve för att skyla sig mot regnet..."Är man stor får man vara snäll"..Jag är genomsnäll...alltid...jag kommer kräka ikväll...inte för att jag mår illa....utan för att det är nödvändigt.

Min galla kommer vara extra stark, extra sur, extra bitter, extra ångerfull, extra av allt .

EXTRA EXTRA.

Låtvalet...är ingen slump, det vackraste jag vet.
Extra-vackert.

Sorgset...

I dag gick jag till jobbet, kände efter ett par timmar...jag fixar inte det här- jag fick gå hem. Igår var mina blodprov åt pepparn...waran i extrados..Innohept-sprutor skulle forsättas tagas...hade inga hemma...fick inringt dem...hämta på apoteket.


Det var då det brast.

Lockat dottern till att cykla med upp i byn...amerikansk snurrglass...på torget.
Väl på apoteket...kostnad en summa långt över min budget o mina tårar.

Fan, fick skicka ut dottern -Du kan väl gå o se vad en sån där glass kostar?

Själv satt jag med oron och förnedringens klump inom mig.

Va? Jaha, kostar det så mycket, Kände hur det brände innanför ögonlocken, jaha 370 :- men...det är ju vad jag har kvar till nästa utbetalning på måndag... Och till det tillhör det, att det var bara halva dosen...

-Jag har ett servicekonto hos kommunen, säger jag.

Appotekaren skjuter fram ett av paketen o säger.
-Det är viktigare att du får din medecin.
Soc. brukar skriva en rekvisition.

Jag tackar i mitt inre o till henne.

Går en lång omväg för att komma över till byns affär...vi behöver ju lite potatis i alla fall.

Fan Fan jag vill inte att min dotter ska se mig så ledsen.
Stoppar en en peng i min dotter hand...

Väl inne i affären, måtte jag inte träffa på någon jag känner.
Givetvis gjorde jag det....skyndade till kassan.
Dottern överlycklig över den snurrade amerikanska glassen.

Vi har haft en skön, mysig kväll här hemma. Flera timmar ute i trädgården.
Men själv är jag desperat över att ingen kan ta mig i famnen, krama mig, säga Lena -Det kommer ordna sig.

Jag har världens underbaraste dotter.
Jag är lika vek som den lilla vovven som sitter under den stora vovven i Alvedon-reklamen.

Jag kommer bli ett hatobjekt....för jag säger nu mitt hjärtas mening..

Ärlighet är ett ledord för mig sedan ett par år tillbaka.

Jag känner ingen glädje inför livet längre.
Sommaren står inför all sin prakt, men jag mäktar inte med den.
Dottern är givetvis inom främsta priotering...men hur länge ska det dröja innan hon förstår att jag är som jag är. Hon vet redan en hel del...hon är tio år, hon skulle inte behöva det här...Hon VET allt.
Min älskade vän, min lilla dotter.Min starka lilla ömsinta tjej. Din mamma mår inte bra........
Nej...jag har liksom du, min vän livet till låns.
Undrar vems lånetid...varar längst?
Förmodligen din....för du är mest rädd om den!!!

Ticketack....del 2...eller Vilken jädra smäll!

Var väl som en tickand bomb, den där kvällen för drygt två veckor sedan, då när jag skrev mitt förra inlägg.
Vaknade på lördagen, med en första känsla, va fan har hänt, tittade på mobilen, flera gånger om.
En huvudvärk som inte ens kan beskrivas.
Masade mig upp.
Jo, klockan var 13.15
Hur kunde den vara det? Hade någon varit inne o slagit mig med en batong...klubbat mig...känner en olustig känsla i kroppen, halvseg och bortdomnad på vänster sida.
Drar igång datorn...vad är det som händer?
Synbortfall...allt blir grötigt.

Och jag blir rädd.
Första tanken, stroke....nä, det kan väl ändå inte vara möjligt, migrän...ja kanske, vet inte...sönderstressad.
Ja,så måste det vara.

Nåväl ska inte dra varenda minut för er...orkar jag inte, vill jag inte o kan för den delen inte heller eftersom dagarna o nätterna har flutit ihop och bildat en enda härva av smärta, illamående, rädsla, förtvivlan,akutbesök, morfin, blodtryck, citodon, oförskämda läkare, ambitiösa läkare, snorkiga skötorskor, rara sköterskor, förtvivlad Lena, rädd dotter, ambulansfärder,déjà vu känslor, dygnet runt, déjà vu klistrat i mig, runt mig. Dag som natt. Vet inte ibland om jag är vaken eller bara i detta eviga déjà vu.

Förbannad taxichaufför när han fick stanna för tredje gången men jag måste ju spy, orkeslös, ont, outhärdligt, otäckt, oroväckande,då jag blivit hemskickad första gången, av den där nonchalante läkaren, som inte ens bemödade sig att undersöka mig.

Först trodde man att jag hade fått sviter efter en minst sagt felstucken lumbalpunktion (ryggmärgsprov) dottern räknade till 16 stick vid ryggraden...ja, jag tror hon hade rätt...det kändes så när de stack o stack o stack...fick komma hem på söndagkväll...det var då det stora helvetet bröt loss.

Suck...återigen....vilken röra...
Det var först i onsdags eftermiddag (denna veckan) när jag satt i min soffa här hemma som jag egentligen kunde ta till mig allt, ja i vart fall nästan.
Har fortfarande mina tvivel.
Min oro.
Min rädsla.

Skål!

Vad som hänt mig?
Gjorde de icke gråhårige neurologerna gråhåriga och de gråhårige neurologerna flick slita i de strå de hade kvar.De fick slå i sina böcker, ny skiktröntgen, både med o utan kontrast.

Jag hade fått en propp i ett kärl på väg från hjärnan.
I normala fall sätter sig en sådan propp typ i benet på väg till hjärtat.
Infarkten blev lurad..denna gången, men satte sig alltså på min hjärna som en propp.

Tydligen ganska ovanlig, detta i kombination med felsticket vid lumbalpunktionen har varit mer än ett helvete, ett brinnande helvete där du skulle kunna hälla på en flaska tändvätska där det ändå bara hade pyst...lite....i jämnförelse vad som hände i min hjärna under dessa dagar, nätter, timmar, minuter, sekunder....helvetes helvete.

Nu är jag hemma. Är lite virrig, tappar lite ord....gör mig lite rädd..men samtidigt vet jag ju att pillerna som jag tar just nu har den effekten. Ska ta waran under minst tre månader framöver....och nya prover och skiktröntgen.

Måste göra ett tillägg. Läkaren som jag hade under min tid på AVA var väldigt sympatisk och engagerad. Tack till honom.

Nu då? Ja, jag är väl lite mera ödmjuk, tyvärr naiv, oförsiktig, orolig.
Måste få ur mig lite mer galla...För andra gången sedan jag lämnade över min ekonomi till soc-(för att få ordning på den) uteblir min utbetalning som jag ska ha tillhanda varje fredag.....alltså återigen ett jävla stressmoment som jag inte skulle behöva i mitt liv.

Nu vet jag att några nyktra alkoholister säger...ja, men om du slutat dricka skulle det ordnat sig. Nåväl, det måhända, men jag kan i alla fall tycka att har jag nu "sänkt"mig så lågt (eller som jag själv ser det, är villig till att ta emot hjälp) så kan väl det ändå vara rätt från deras sida med.

Fredag em. Kollar datorbanken 32 kronor. Ja, jag överlever denna helgen...det är inte det. Det är principen. Kan tillägga....mina sjukresor, medicin har överstigit långt över "veckopengen" jag får från soc.

Ska överväga tanken igen...gå på gatan o få mig ett knull o lite mer i veckopeng!

Så, så sätt inte morgonkaffet i halsen....ni som känner mig, vet att jag har en morbi´d humor...men ibland kan den vara närmre verkligheten än sanningen själv.

Fröken ur sång - Titti Sjöblom - Melodifestivalen 1974: 4th Place

Ticketack från morgon till kvällen!!!

Hej... jo jag är här, jag lever, jag jobbar, stressar, ticketack från hundratals ställen. Ska jag hinna, kan jag lita på mitt väckarur. Jag har sjudagarsvecka o stämplar inte ut efter fem.Men dingdong, bussen? nej här är det cykeln. Räknar avståndet i mina cykelkliv. Huj, med hela veckan på språng, Min strid, år efter år. Har ingen kärlek att vara med på helgen, det gör ont,

Jag har gjort mitt val. Vinflaskan är min partner. Får jag en finger i kläm...stämplar inte ut för det.vad glad jag är att jobba igen. även om det inte är någon ordning o reda- vet inte från dag till dag...hur jag ska jobba...hur ska tiden räcka? Moll o dur... Ja ja, så här kommer det vara till oktober. Då gnäller jag väl om annat. Ticketack, ticketack.

Ångestattackerna är borta i vart fall....sköööönt, ticketack ticketack,

Förstår att de kan dyka upp när som, huuu..när de gör de, dör jag inte även om jag tror det, då.
Så är det. Nu ska jag snart nanna.
Hela veckan på språng.

Ps. Barngrupp för dottern existerar INTE. Tog bara ett och ett halvt år att få det svaret...ticketack.
Det var väl på tiden att få veta det.
I morgon ska jag inte hoppa ur skjortan, sovmorgon :-)

Så som i himmelen....

Allt har sin gång...

Livet har sin början, o allt som vi är säkra på, är att det också kommer sluta.

För min dotters skull slutade hennes farmors liv igår kväll,ja jag kände inte hennes farmor så väl, för jag var bara med en liten tid....i hennes liv.

Ja, den lilla tid jag hade förmånen att träffa henne, så tyckte jag att det var en underbar kvinna, som såg till den lilla människans väl.
Som engagerade sig i Röda Korset. Som var mån om sin familj. Om sin personal, skjutsa hit o dit, för de skulle vara i tid.
Som skrev brev till sitt barnbarn (ja, hon hade många) till min dotter...skickade med pärlor, en t-shirt, ja allt möjligt.

Dottern har svårt att visa något, efter jag berättat att farmor inte finns längre. Hon svarar, jag gör min dag så normal som möjligt. (märkligt förresten, att inte ens efter drygt tolv månaders ansökan om barngrupp o nu Nyligen ..två månaders ----ja, jag vet inte vad man ska kalla det? för finns det?? något stöd??? Ska jag skämmas som ber om hjälp ????

I vart fall så tror jag att sorgen kommer visa sig så småningom,
Jag tror att det kommer att visa sig om några dagar.
Så var det när farfar gick bort.

Allt har sin gång..

I kväll har vi ätit gott, dottern spelat blockflöjt, jag kompat på piano, dottern ringt ett brudpar vars bröllop hon ska vara med på, på lördag o frågat om hon får spela där.
Svaret var Ja.
Livet är som aprilväder, omväxlande.
Våren är i antågande, tack o lov, tack o liv,tack!


Min himmel som jag trodde fanns, ska jag hitta där
nånstans....

Valborg 2010

Tanken var att få in en bild på årets Valborgsmässoeld här och nu.
Gick inte, du får nöja dig med Nannes eldflammor.

Det sägs att människor har i alla tider och kulturer haft ett behov att organisera och strukturera en kaotisk tillvaro.
Ett sätt att dela upp tiden är i greppbara perioder, år, månader, veckor, dagar.

Vinter och sommarhalvår.

I dag går vi in i sommarhalvåret.
Vi sjunger Vintern rasat ut...
Varför tänder vi en eld då?
Dels för att fira en ny årstid, nästan som ett nytt år, därför hör du ibland smällare också en kväll som denna.

Många bönder släpper ut sina djur just denna helg på bete.
Elden håller rovdjuren borta.
Det sista av lövriset som också varit djurens vinterfoder behöver också eldas upp.
Nu finns det nytt friskt gräs och blader.
Valborg kom in i svenska almenackan 1901.

Dagens melodival....texten...

Hej o hå....MIN tror jag bestämt. som det är idag.
För ett år sedan idag var det andra tongångar.

Det var en varm o skön dag. 25 plusgrader o eldförbud på stranden.
En hellycklig unge som hade mamma hemma igen.

Sol, blå himmel, "rosa moln".

Jag vet, för det var dagen jag kom hem från Nämndemansgården.

Idag är det regn, rusk, gråa moln, "storm".

Idag ser mitt liv helt annorlunda ut.

Det är blå himmel, vita moln, är på G--mer eller mindre hela tiden.
O då menar jag inte med fylle utan med nyktert liv....blandat värre än en köttfärs.

Sanningen kryper fram, både när jag är full o nykter..och på morgonen efter...tar jag nya beslut, Mindre eller bättre beslut. FUCK

Avundsjuk?
Nix, inte på dig, bara på ett bättre jag.

Idiomatisk som jag är....det är där jag kan uttrycka mig.
Idiot som jag är....det är därför jag inte kan uttrycka mig.

Ha ha, jag är alltså en idiomatisk alkoholistisk idiot.

så här är jag också :-)

Ville visa att jag efter all desperation och "up-tempo-go" kan varva ner.
Jag är jag...
Lugn o fin.
problemet är nog att jag är både ock.
allt på en gång, fastän jag är lite av varje.

Lugn o fin men en jäkla massa bus i kroppen.
Med en massa bus i kroppen kan man bli ......lite hämmad...om det inte känns rätt.
När känns det rätt då ? ?
Vet inte, därför håller jag mig lugn och fin.