Ingenting

Känner ingenting för ingenting och allting.
Helt under isen nu.
Men gjort det lite julmysigt för dottern och mig själv.....

en annonym kommentar och sömnbesvär

.......ja, idag när jag loggade in så fanns det en kommentar från en annonym.....jag blev så glad....men jag tryckte visst bort dig, förlåt min vän, skriv igen, ingen hade blivit gladare än jag. Jag lovar.

Idag är det min fyrtiofjärde födelsedag.
Har alltid varit lite deppig kríng mina födelsedagar.
Funderat mycket kring mitt ursprung o så.
Jag är ju adopterad, och tankarna har varje år gått till min blott femton år mer, "gamla" moder.
Alltid varit så.

Men inte i år. Jag tänker, Jag grubblar. Jag försöker i vart fall, vara med i livet.
NEEEJJJ jag tycker INTE synd om mig själv.....för dig som tror det.
Glöm det.

Detta, att jag skriver här, är bara ett vardagssätt att få ur mig mina tankar. Jag har ingen att dela dem med. Jag gör det här,för att det känns bra för mig.

NATTSKRÄCK....

Klockan är mycket, jag borde gå och lägga mig.
Men det bär mig emot.
Ställer i alla fall väckningstiden på mobilen nu.....så är det gjort.
Tittar på klockan och inser att detta blir återigen inte en hel natts sömn. För nu börjar verkligheten komma i kapp.
Trött som jag är, så vill jag sova.

Det är som vanligt, vänder kuddarna ett par gånger...inte femtioelva, men inte långt därifrån, innan jag kan komma till ro.
Samtidigt har jag legat på höger sida, på magen, på vänster sida, på rygg....tror jag somnar bäst magläge....

men det varar bara en liten stund, sen börjar nattskräcken.
räkningar, jobb, pengar, alla papper, julklappar,min sköldkörtel, mina fötter....
(haha...kan låta som en hypokondriker, men det är jag inte....)

Nä, stopp och belägg, mitt i allt detta kommer också " tacksamheter"
....som min älskade dotter, min allra bästa vän Milla.
Min för alltid lilla "pytta"..... Jag hoppas att jag kan vara en lika fin vän tillbaka.....när helst du behöver....

Faktiskt, är ärlig i vad gör idag, visar att Jag behöver hjälp.

Så där, har bara gått en timme, sen jag började funderingarna, fem timmar kvar......drygt, innan jag , måste stiga upp. Slår en blick på klockan.....hela dagen gås igenom,
hela morgondagen likaså.....allt mellan sömn och vakenhet.
Jag kallar det dvala.
Orolig sömn.
Vaknar tröttare än när jag gick o la mig.
Behöver ingen fylla, för att det ska gunga under fötterna en tisdagsmorgon.....

För att få en ljusglimt,så ska jag berätta liten historia, en alldeles sann sådan.

Jag vikarierar som kokerska på ett dagis denna veckan.
Jag skulle gå ut med soporna när jag hör en liten flicka.
-"Hejdå, hejdå, hejdå".
Jag vänder mig om och säger -"Men jag ska inte gå hem än, jag kommer in igen"
Den lilla fyraåriga flickan strålar och säger. -"Tur ,för jag trodde att jag inte skulle få något mellanmål"

Det är sådana händelser som får mig på fötter ett tag igen....

nä, nu ska jag natta mig......

Vargmat

En gammal indian berättar för sitt barnbarn om ett gräl som pågår inom honom.

Han säger att konflikten står mellan två vargar.

Den ena vargen är full av avundsjuka, sorg, ånger, girighet, högmod. självömkan, skuld, bitterhet, mindervärdighet, lögner,falsk stolthet, överlägsenhet och egoism.

Den andra vargen är full av glädje, fred, kärlek, hopp, ärlighet, ödmjukhet, vänlighet, välvillighet, medkännande, generositet, sanning, medlidande och tro.

Barnet tänker efter en liten stund och frågar sedan sin morfar:


"Vilken varg vinner"?
Den gamle mannen svarar henne:
"Den varg jag matar".

Köket

Köket

...har alltid varit en plats för mig....som varit "helig".
Det är det inte längre...

Där skulle man alltid kunna gå till.
Hemmets mittpunkt.
Dofter från en god middag.
En känsla av härifrån kan man hämta kraft...

Här är det hatets mittpunkt. Just nu.
Ingen går in i mitt kök, för på mitt köksbord ligger alla, ja jag säger alla mina synder, eller en del av dem ialla fall.
På mitt köksbord ligger räkningar, kravbrev, inkasso, oöppnade brev.

Jag som alltid förbannat dem som hamnat i denna sits, nu är jag själv där.
Ja, jag förbannar mig själv.
Självklart eller hur.
Vad har jag som skulle vara bättre än andra......Ingenting.
Jag har dessutom ingen kraft heller. Den ligger nånstans mellan alla brev o papper på mitt köksbord.

Det är ett enda sammelsurium nu.....hyra ej betald, inte elen. inte fritids, inte telefonen,(CSN är inte kloka, vill ha hur mycket som helst), inte det o det........vad är betalt då, undrar du....
Jo...det ska jag tala om för dig.....min dotter växer,,,,,det blir skor...jeans....mina besinkostnader....mat....grejer till....dottens födelsedagskalas.....bilen krånglade.....(3000:- på ett bräde) alltså till allt och ingenting.

Själv har jag varit hos läkaren.... ett antal gånger.....det kostar....allt kostar.

Men mest kostar mitt mående.

Jag säger välkommen till Kronofogden...haha.....vad ska ni plocka hemma hos mig?
Mina slitna skor?
Mina katter.
Min Volvo från -86 som gått snart 27000 mil.
Min tv från -92

Och allt till min egen undergång....

Och den som säger att jag tycker synd om mig.....får en knäpp på näsan, det är inte mitt syfte....herregud, då hade jag betett mig på annat sätt. Ja.

Min största önskan är att, de som kommer hem till mig, vill och får komma in till ett välkommande kök......där räkningarna är undanstoppade(betalade) där det andas av liv.
Doftar god mat. Skratt.

Just som det ska var i ett kök.

NB för den som undrar...varför jag går till läkaren.......problem med Sköldkörtlen....utredning pågår.......