torsdag 28 januari 2010

Snödroppen

Jag ringer taxi Lund, vill komma hem, för jag måste komma hem, ta hand om mina räkningar.
O vattna mina blommor.Jag ber att de ska komma o hämta mig på psyk.
Telofonisten säger. -"men Lena, ska vi inte säga att de ska hämta dig vid huvudbyggnaden".
Jag skäms redan då....för sjutton.....mår ju dåligt som det är, ska jag även behöva gå iväg...vill ju bara hem.

Telefonisten säger. -"Det är väl dumt att vi ska hämta dig på psyk.
Du vet ju hur folk snackar då".

Jag är väl inte så jävla korkad. Jag vet att mina kollegor vet att jag skurit upp min handled.
Taxi är lika med djungeltelegraf....

Med en uppskuren och halvtihopasydd handled, skriver jag dessa rader.
I min förtvivlan, i min ensamhet.

Det är i Lund 920307, platsen är avdelning 31.
Rubriken är en ovanlig lördag.

Får mina tankar när jag går omkring ensam i en sjukhuspark...våren är på väg.
Blå scilla överallt o en ledsen, ledsen Lena.

Snödroppen

Likt en snödroppe står jag här, lika liten och frusen jag är, längtar efter ett enda hopp, att solen ska komma och värma mig opp.

Vi vaknar till liv när snön smält bort.
Vi tar oss sakta fram, vi söker båda skydd o lä, när de kalla vindarna o regnet på oss tär.

Och när solen ler mot oss, försöker vi le lika mycket igen,
Men sen kommer de kalla vindarna och molnen, blåser solen bort och vi känner den lyckan, ja den lyckan,var alldeles för kort.

Vi kämpar på min lilla snödroppe och jag.
Vi väntar tålmodigt på solen varenda dag.


Lika små vi är när någon kommer och trampar på oss, men jag undrar
om inte min lilla snödroppe har en favör här, hon reser sig igen hur svårt det än är

När sommaren är här, då lever jag opp, ja då är livet sin topp.
Min lilla snödroppe har skiftat skrud, nu är hon rosen, ängen och allt det där.
Den lilla har blivit allt det där och hon är mig ännu mera kär----

När hösten blåser in, då försvinner jag och min vän.

Vi drar oss undan ner och undan igen.
Vi känner alla som går omkring o trampar på oss, men vi orkar inte mer med dem slåss.

Än en gång sparar vi oss till vårsolens glans.
Då, ja då vill vi åter ge LIVET en chans.

Så lika vi är, min lilla snödroppe o jag,
vi vill och vi försöker välkomna livet varje dag.


Så kände jag då...kanske inte så välskrivet, men dock.

Kan väl fortfarande känna så.....när jag ser o känner en snödroppe i min hand.
Mitt i allt så känner jag en enorm styrka.

Idag kan jag vekligen känna att det är inte bara min lilla snödroppe som reser sig i sin favör.
JAG gör det också även om det tar så oerhört på mina krafter.

Jag har så mycket inom mig som inte får trampas ner längre.
Jag måste få leva, jag vill leva, jag önskar att leva.
Framförallt så mycket att leva för.

Jag gör SÅ många mycket dumt mot mig själv nu (och mot andra) så nu MÅSTE jag låsas in.
Hur öppen ska jag vara här...
Hur mycket ska jag stänga inom mig.
I fredags...ja, då gjorde jag det allra värsta som jag själv kan tänka mig.

Lördagen gick åt att överleva.
Det var ett under efter det jag gjort på fredagen.
Söndag idag.
Så mycket energi att fixa allt o ingenting.
Kramat o pratat o pratat med min älskade dotter.

-"Jag gör detta för MIG, jag gör detta för DIG".
Ångesten kryper långt upp i nackskinnet.
Har även problem med andningsreflexen....eller vad det nu än är".
-"Men min lilla "Flura" jag vet inte när jag kommer hem till dig igen".
-"Men jag kommer hem igen".

Har nog aldrig haft problem med ångest förrut.

Det kommer nu.
För jag har en känsla av att detta kommer ta tid.
Det får ta tid.
Det sägs att man måste vara frisk för att orka vara sjuk.
..... så sant som det är sagt....
Herregud så mycket jag måste tänka på innan jag kan "dra".
Det finns en verklighet också.

Inte ens säkert att de kommer ta emot mig i morgon på psyk.
De är överbelamrade med "hemlösa o annat kleti o pleti ",nu när det är så kallt.
Jag har absolut inga "suicidtankar" MEN jag vet att om jag stannar hemma, så behöver jag inte ens bekymra mig.
Mitt liv kommer att ta en ända....som inte ens jag kommer vara beredd på.















tisdag 26 januari 2010

Luftmadrassen pyser.......

Kapulitation heter det visst. För aa - människor
Min verklighet kryper innanför skinnet.
Min madrass.....pyser.....kapulitation.....kanske...


Jag talar ofta i bildliga termer, det skapar förvirring, det skapar oro...
Jag vet inte hur man talar i riktigt språk.
Jag är språkbegåvad, språkpolis, relativt duktig på främmande språk.

Men det där främmande språket alkhollist......
tja....då pyser alla som hör det ordet iväg...
klandrar dem inte...


Idag har varit en helvetes dag.
Min trötthet förtär mig.
Skickade dottern till skolan.
La mig en stund, fanns mellan verklighet och i dvala.
Jag tror att dvalan gör mig uppmärksam på verkligheten.....
o då vill jag gå in i dvala igen,Punkt.

upp...dusch......usch....
starta bilen...
iväg.
handla cig tog ut ett antal hundralappar

måste åka till närmsta Jack IGEN....

hundralapparna.....formligen sugs in i dessa maskiner.
Ibland ger de en en femhundring tillbaks

Idag slök de 7 00.... eller var det 900....vill inte veta.

Ska köra vidare nu.

På min väg till Förslöv vandrar tankarna hej vilt.
Möter stora tunga fordon,
det kan vara över på ett ögonblick,
men hallå....min älskade dotter.....jag finns ju här för dig.
Jag är ingen morsa som lämnar dig i sticket.

Det finns säkert de som tycker att jag gjort det redan, jag håller inte med.
I kväll var det den mest käslosammakvällen någonsin. På länge.

Jag har berättat för min dotter skillnaden mellan fysisk o psykisk, hon fattar.
Jag har bett min X-make komma över.

Vi är lika chockade båda två.
Jag som alltid trott att han var alkis,,,,,han är inte det.
Han har aldrig förstått att jag är en beroendeperson......som jag är.....
Han blev SÅ chockad när jag berättade om mina spel på Jack Vegas....
han blev så förundrad över min livssituation.
Jag är ÄRLIG.

Han tog mig i sin famn och sa att, Lena detta ska vi lösa.
Det är fem år sedan jag o min dotters pappa hade fysisk kontakt, måhända att vi aldrig får det igen Sist han tog i mig....var ett svindlande slag.

Men han ställer upp......så skönt.
Detta.....är en förändringsdag.....

Själv är jag sååå matt....

lördag 23 januari 2010

Välkommen till skyltlandet....





























Nä, livet är inte alltid svart och vitt. som någon kommenterade i min blog...häromdan.
Livet är fullt av påbud, varningar o vägvisningar. Uppmuntran.
Själv greppar jag efter de små tingen.
Ser du, den här senaste bilden.....det finns en livboj nere till höger...eller mitten för den som inte är uppmärksam......

Jag är o greppar i den då och då.

Nä, jag behöver inte gå på toa, inte heller är jag en hund eller häst som inte får vara här mellan maj och september.....jag är en kvinna som behöver greppa tag i livbojen. Jag gör det januari-december, år efter år, deccenium efter deccenium.

Så galet, så ledsamt.

Gör mig rädd, för livbojen, den är fastfrusen.

Besvikelsen är lika stark som greppet är om livbojen.

lördag 16 januari 2010

Problem med ett glas eller två....på helgen?

Jag fick frågan av min sk handläggare för snart ett år sedan, har du problem med ett eller två glas på helgen?
Men herregud mitt problem är att jag får gå o skaka på boxen dagen efter.....
En box rymmer 4 flaskor. Det är många glas det.
Jag känner på den, har jag druckit två tredjedelar eller mer......
Så är det, konstigt att jag överhuvudet står upp.
Snart ska jag lägga mig......med ??????

Har dragit igång en ny ansökan om att få komma till Nämndemansgården.

DET är JAG belåten med.
Jag ger inte upp.

tisdag 12 januari 2010

Drömmar......

I många många år hade Susan Boyle drömmar som skulle ta henne till toppen. Hon var fyrtiosju år gammal då hon gick upp i Talang 2009 England för drygt ett år sedan,hon har sedan dess slagit hela världen med häpnad. Hon är en kvinna som inte ger upp sina drömmar, vad de än kostar, i dokumuntären tidigare i kväll fick vi följa hennes stapplande steg, från en grå liten mus till hennes förvandling till en världsartist. Hon gav inte upp sin dröm. I programmet så sa en av hennes vänner. -"När man är belåten med sitt liv är det bra". Då fick jag rysningar. Men visst är det så. Är man belåten med sitt liv, så härligt, det är ljusår från min verklighet. Belåten....Kanske är det det närmsta jag frågar mina gäster när jag hämtar deras tallrik efter min tillagade mat....är du nöjd och belåten?Men det är de som är belåtna, inte jag. Det är oceaner, det är symfoniorkestrar som spelar i mitt liv. Det är Kung Alkohol som spelar. Det är jag som spelar. Min spelplan är galen....är full av krigande. Jag mot alkoholen......den givna vinnaren......skall besegras. Då blir jag belåten.



Är du "belåten" med ditt liv......
Jag hoppas det.

söndag 10 januari 2010

Botten nådd ?

För den uppmärksamme, man använder inte frågetecken eller punkter mer än en gång.
Såvida man inte vet hur man ska behandla det svenska språket.

Jag är själv ganska duktig på punkter........... men ännu fler...frågetecken??????+
Det är när tveksamheten sätter in sin stöt. ........som jag skriver dessa prickar :-)

Min rubrik är en kollaps, ett riktigt skrik på hjälp.
.........så är det.



Jag fyllde 44 år härom månaden.
Nä, jag ska inte skriva några punkter där, råder ingen tveksamhet om det.
Jag vet att min sjukdom är en snabbt eskalerande "djävulsmardröm" .
Jag vet att jag riskerar allt.
Jag vill inte bli bostadslös,
Aldrig.
Jag vill inte bli "tannalös".
Det räcker med att jag är arbetslös.

I veckan kom uppsägan om el.
Med" uppsägan" kom en "anmodan".
Jag bör göra det, o det o si o så...
alltså stänga av frys o kyl.....berätta för hyresvärden (ojojoj)
meddela..bank..a-kassa...försäkringsbolag mfl.
Min underkäke värker, förmodligen en riktig inflammtion.
Jag gör en massa dumma saker....... (obs, punkterna är en undanflykt),
även om jag skriver öppenhjärtligt i min blog....
behöver jag inte alltid visa mitt innersta.

Mitt innersta tar kol på mig själv.
Punkt.
Är så uppriktigt ledsen nu.



¤Tårarna hos mig kommer aldrig ut.
Jag känner dem i mina ögon.
Jag kan känna dem falla i mitt knä.
De faller rakt framför mig, men jag önskade att de föll i genom mitt hjärta.
Dropparna från mina ögon, värker.¤
(lena)
Musiker som jag är/var....Nu ska jag leta upp en lämplig låt....till detta inlägg.Punkt :-)

fredag 8 januari 2010

HALT

Är Hungrig,Arg,Ledsen,Trött....
allt på en gång.....

och som Katy Perrys sång, I´m
Hungry ´N cold......

I´ts black and it´s white......


och mycket mer.....