Att vara eller inte vara....

Fredagen 21 augusti, platsen är Nämndemansgården klockan är 13.45 och jag är inkallad till ett samtal med Lars, en av teraputerna där.

Slår mig ner på en stol, ganska ledsen över dagen som gått hitintills.

Jag har "misslyckats" igen.
Jag har varit ärlig och berättat om det.
Idag får jag domen, det finns fler som säger att jag misslyckats.
-" Lena, säger han".
Vill att jag ska erkänna min maktlöshet inför alkoholen.
Där och nu.
Jag erkänner.
Tårarna sprutar ur mina redan rödgråtna ögon.

Var kommer de ifrån, hur är det möjligt att ha så mycket tårar, var kommer all sorg ifrån? Jag viker min näsduk, i flera lager, i olika former, jag känner att nu tar jag nog ett kliv upp ur stolen och springer därifrån.
Jag gör inte det.

Jag fortsätter lyssna på alla ord.
Ord som faktiskt inte får någon mening, för får inte mina ord gensvar varför ska jag då fortsätta lyssna.
Jag förmanas, jag bannas, jag känner att jag är inte så mycket värd.

Min ärlighet är värd zero.
Min sorg är total.
Min längtan får kliva ett steg tillbaka.

"Du är inte välkommen hit igen, så länge du är aktiv".

Jag biter ihop....viker servetten ännu ett par lager.
Tårarna formligen strilar fram.
Under dagen som gått har jag av mina medsystrar fått "tipset" att jag måste kunna bli förbannad.
Jag måste kunna bli arg.
Hur ska jag kunna det?
Borde jag bli det?
Ja, säkert.

Ska jag bli förbannad på mig själv?
Ska jag bli förbannad på nmg?
Ska jag bli förbannad på alla och allt.

Det ligger inte för mitt hjärta.
Jag borde kanske tänka om.....
Jag kanske ska bli en argbigga, kanske det händer det något då.

Ivilket fall som helst, jag går ut ur rummet, ut till parkeringen....blir förbannad tänker för en gång skull inte låta mig köras över....vi har en punkt kvar på dagen i efterbehandlingsgruppen, avslutningen.

Snyter mig, torkar tårarna och går in igen.
Tänker, va fan även om det är sista gången jag går in här, så ska jag göra det.
Sätter mig i ringen, slumpar sig att jag blir den näst sista som får säga hur dagen varit....

Jag får stora ögon till svar när jag säger som det är, jag tackar för mig och önskar de andra lycka till för jag är inte välkommen tillbaka. en miss i protokollet.
Alla lyckas inte med en gång, bara för man varit på nmg.
Men jag är definitivt inte bra för deras statistik.
Bitter.... inte ett enda dugg.
Realist.. mer än jag någonsin varit.

Jag är den jag är.

Älska mig för den jag är.

Båten gick två gånger......

Fick mig berättat denna betraktelse...roliga historia, Högre makt- gud ?


Jag, kan nog jämföras med Klara... som inte klarade det.....

Klara stod i rummet....såg vattnet komma och stiga allt högre...

Hon bad till Gud "Kan du inte komma och rädda mig."

Hon gick till fönstret och såg en båt flyta förbi.

Den stannade till och sa ,"Hoppa på, här finns en plats för dig."

Klara svarade"Nej tack, jag väntar på att gud ska komma och rädda mig."

Vattnet stiger allt högre i rummet, Klara tar sig ut och ställer sig på taket till sitt hus.

Vattnet stiger ännu mer och Klara ser åter en båt närma sig.

Från båten slängs en livboj i vattnet......någon hörs ropa,

"Klara, vi har plats för dig med.

Ta tag i livbojen, följ med oss".

Klara svarade.."Nej, tack, jag väntar"....hon bad på nytt till gud.

Vad hände då?

Jo, Klara drunknade, hon kom i kontakt med gud och frågade.

"Varför kom du inte och räddade mig"?

Gud svarade. "Jag skickade ju en båt två gånger."

Kämparglöden falnar...

Vaknar....det blåser friska vindar från havet genom mitt sovrumsfönster. Mitt älskade hav som väcker mig på morgonen...
Jag har inte långt dit...

Väcker mig på morgonen, talar om för mig att det är snart dags att vaka upp till en ny dag. Rädslorna rullar in. Ångesten kryper på mig. Skammen likaså, skulden följer med i nästa andetag.....och det känns som jag vill så gärna följa med ut i nästa våg som sveper in....låta havet få rena mig från dessa fruktansvärda känslor, skjölja av mig dem, och för en gångs skull få låta mig känna som en ren och hel människa. Låta mig för en dag, tillåta att känna mig fri.

Somnar om in i mina förhoppningar. Förhoppningarna som ska infria mina drömmar. Nästa andetag väcker mig till verklighetem. Det som fanns i drömmarna tar strid mot rädslorna och ångesten.
Skammen och skulden hänger på som en snara kring halsen.

Mår så dåligt nu...är tung och stel i kroppen, i min själ, intalar mig själv, att kroppen behöver renas, själen likaså. Hela min kropp kämpar för att komma igång....mina känslor kämpar hela tiden, de behöver få komma till ro.

Kämpandet är en jävulusisk sysselsättning. Tar så mycket kraft. Kraft som jag behöver till annat.

Var morgon ny..... 7 augusti 2009 ...Tro

Visst kan du hålla med om vissa ord träffar mer i hjärtat, än vad andra ord gör?
Så var det för mig i morse.
Ville läsa dagens text...innan dagen började.
Hämta kraft från boken Var morgon ny.
Texten träffade rakt i mitt hjärta.
Så här lyder den.

"Att bli ignorerad som människa är som att bli utkörd ur livet.

Utblåst-som man släcker ett ljus".

Evelyn Scott.

Vi behöver få känna att vi betyder något.

Vi behöver få bevis på att andra lägger märke till oss.

Därför vet vi att alla andra behöver få uppmärksamhet av oss.

Om vi visar en annan människa uppmärksamhet blir vi också uppmärksammade.

" Jag ska vara uppmärksam mot människorna i min omgivning.

Jag ska vara tacksam för allt de har att ge mig".

Idag har det visat sig att En dag som i dag visat sig bli som det jag fick mig till livs i morse. Härom dagen så sa jag att jag skulle ta en paus från mitt bloggande.

Men som berondeperson var jag ju tvungen att kolla med jämna mellanrum min blogg. Först en kommentar från en Anonym.... som sa att jag kunde unna mig en paus, men bad mig att komma tillbaka......då blev jag så glad när jag läste de raderna.

Idag blev jag så förvånad när jag loggade in. En ny "följare" syntes i min profil.

Jag blev jätteglad, kan tyckas fjantigt kanske, men jag blev så rörd/glad/förvånad att jag fick faktiskt, vad ska vi kalla det "glädjetårar".

Tänkte för mig själv.....

Tänk att jag ger något till er som läser min blog, så mycket att en del av er så mycket att ni ger mig respons.

Häftigt.

Nu vill jag ge min annonyma kommetargivare och min nya följare. Tack:-) såååå...glad jag blev....när jag upptäckte er.

Ni fick mig till ny lust till mitt bloggande. Fick mig att känna tro.....

Jag vill känna tro.

Blåbärspaj, senapssås, kajp och ingen semester.

Jaha vad ska nu komma med en sån här rubrik?
Blåbärspaj.........och ingen semester.

Många av mina tankar kretsar kring jobb, mat=jobb igen och ingen semester.
Självvalt att arbeta hela sommaren på sätt och vis, men jag hade inte haft något emot några dagars ledighet nu.
Mer än två dagar, tre hade varit bra, fyra en lyx.
Som jag jobbar nu blir det varken hackat eller malet av dagarna.
Å....nej, ni ser jag kan inte ens skriva här utan att det kommer ord som får en att tänka på mat och jobbet. Vilket roligt uttryck förresten. Varken hackat eller malet.

Semester ja, det hade varit behövligt.
Känner att det hade varit överst på önskelistan just nu.
På tal om semester...idag känns det som jag kommer ta en vila härifrån blogskrivandet ett tag.
Vem vet jag kanske ändrar mig i morgon igen.

Igår gjorde jag något som fått mig tänka efter lite, på gott eller ont. Vet inte. I går så lämnade jag ut min blogadress till en person jag inte känner så väl, nästan ingenting alls snarare.
Så kom jag på mig själv tidigare idag, att tankarna med bloggandet är ofta att jag vill att andra ska förstå.
Förstå vad?
Förstå att jag är inte så olika alla andra egentligen.
Fast alla människor är olika så tror jag att vi är nog ännu mera lika varandra.
Min hjärna hade helt klart behövt semester. Hela jag och hela mig.

En stund på jorden.....

Kände för att redigera lite grann på videon....Därför kommer den idag igen.

Denna underbara låt.....med tänkvära ord. Nu kommer jag radera gårdagens inlägg och då kommer förmodligen kommentaren från anonym också försvinna, som tyckte att det var en fin video. Tack säger jag till dig:-) Jag är stolt över resultatet för denna, min första video, gjord på detta viset. Ah...va roligt att få hålla på med musik, bild och form. Sen om jag lyckas överföra mina tankar, mina känslor är en annan sak......