Ingen Bubbla

Det blev ingen Bubbla för mig, det var fler som hade den tanken så det var inte så mycket att göra åt det. Istället tog jag mig en stund vid groddammen dår jag suttit så många gånger förr och hämtat kraft. Det var massor av blommor som har samma namn som min dotter som var på väg att slå ut nu, förde tankarna till henne och hur mycket jag önskar hålla mig nykter för hennes skull också. Annars var dagen på NMG bara sådär, vet inte vad jag hade väntat mig......men visst fanns det ett och annat som jag fick att tänka på.......

Var sedan på aa-möte på kvällen och jag tror att jag aldrig har haft så mycket ovilja att gå dit som jag hade i fredags, men jag gick dit. Välbesökt som vanligt en fredagkväll, jag valde att låta ordet att gå förbi mig den kvällen, och efter en stund var det faktiskt skönt att sitta där trots allt. Sinnesro...........för en stund.
Tänker jättemycket på mina kompisar från NMG, jag vet att jag är lite kass emellanåt på att höra av mig, men jag hoppas av hela mitt hjärta att det går bra för er.
kram Lena

Akuten nästa- jag behöver komma till Bubblan

Ja, det låter kanske lite drastiskt med akuten, men det är så det är jag måste komma dit snart. För mig ligger det närmst till hands med NMG på fredag. Jag fattar ingenting, har tappat nästan allt som jag bar med mig därifrån för snart en månad sen...........Jag gillar inte det. Vet att det var ett par dagar sedan jag skrev här sist och jag önskar att det hade varit lite mer positiva toner i mitt skrivande i kväll. Jag önskar att jag kunde ge er lite glädje i mina rader. Men nu är nu och jag har det så här just nu.
På fredag när jag ska till NMG hoppas jag innerligt att jag kan smita ifrån en stund för att komma ner till Bubblan..........för er som inte vet vad Bubblan är kan jag berätta att det är som en "grön igloo" ute i skogen, en plats där man kan gå in och sätta sig en stund för bön och meditation. Där inne har många tankar virvlat runt, många böner, många tårar men framför allt en önskan om hopp och glädje, ett liv i nykterhet. Det jag önskar mig, det jag är förtjänt av. Jag vet att det kommer även för mig.

Till alla "Sländor" som läser min blog......fy attan vad jag saknar er alla. Ni ÄR mig kära på lika många olika sätt som lika sätt. Alltså, alla underbara kvinnor jag fått möta där. Ni har alla en varsin speciell plats i mitt hjärta. Tänk vilket privilegium att få möta och lära känna er en smula.....

Ensam hemma

I kväll är jag själv hemma. Det är skönt, för jag vet att jag inte är ensam.
Så kunde jag inte säga för ett år sedan, då hade jag blivit rädd, ängslig och packad.
Jag hade trott att jag var ensam, jag hade varit värdelös, jag hade varit allt det där man inte vill vara, jag hade varit sååå ensam.
I kväll är dottern hos sin pappa. Jag är själv. Gud va, skönt. Jag älskar min lilla snutta över allt annat, mår inte hon bra, ja då mår inte jag bra. Men nu är hon iväg och jag får lov att tänka på mig själv.

Egentligen skulle jag vilja vara lite busig nu. Klockan är snart halv tolv(på kvällen) jag skullle vilja sätta mig vid pianot........kanske jag gör det snart.

Jag vet att min dotter har det bra,tack.
Jag har det också nästan bäst, vill bara att alla mina måsten jagas iväg.

Om de hade gjort det......ja då kan jag bara säga, det där var bra.

PS.idag är jag ALDRIG ensam, jag ska skriva till er alla "Sländor" snart, tack, tack tack
TACK för att jag inte är ensam

En dag som idag

Började fundera över vad jag skulle skriva om idag. Har inte haft någon inspiration eller ork att skriva något här de senaste dagarna.
Så satt jag här och tittade på min blogg och undrade var jag fick namnet på min blogg ifrån. En dag som idag. Förmodligen var jag packad den dagen jag kom på det.
Jag var ju det ganska ofta för ett par månader sen. Var och varannan dag.
Hu, vad hemskt när jag tänker efter.

Jag är så tacksam för att jag har kommit dit där jag är idag.
Även om vägen varit krokig med många hinder och många dalar av besvikelse och toppar av högmod, så har jag kommit en bit framåt. Jag har fortfarande lite bergochdalbana i mitt mående. Ena dagen är allt toppen och nästa dag är jag nere i botten.
Men jag känner ändå att jag är lite mer tillfreds nu.
Det är inte så farligt längre att må kasst en dag eller två, jag vet att det snart kommer bli bättre. Det som jag kan känna just nu är att jag saknar känslan som jag hade när jag kom från NMG.
Den styrka jag hade med mig hem börjar falna. Det gillar jag inte.

Jag vet vad jag måste göra.

1. Börja dagen med en stilla stund för mig själv, att läsa/reflektera dagens text ur Var morgon ny.
2. En stund på kvällen för reflektion över dagen som varit.
3. Skaffa mig en sponsor och börja jobba i stegen.
4. Komma i väg på ett ACOA-möte.
5. Träffa Benny lite oftare.

Läser man dagens text ur Var morgon ny, lyder den som följer:

En enda människa kan ändra ditt liv- du själv. (Ruth Casey)

Vågar man ändra sitt beteende eller sina attityder, resulterar det i ökat självförtroende.
Det är ett steg framåt. Hela tillvaron påverkas av de förändringar som bara vi själva kan åstadkomma. Jodå, jag vet att fotarbetet får jag göra själv, men att få lite knuffar i rätt rikting av dem som kan det här är inte fel. Jag ska våga att be om hjälp.

Ps. på tal om fotarbete, min fot jäklas ännu, grrr.
KRAM Lena

The Rose

Jag förstår inte vad det är med mig, men varje gång jag hör låten The Rose blir jag så berörd. Den har något magiskt över sig.....
Jag mår inte så bra just nu.
Här kommer texten Amanda McBroom har skrivit, och som säkert berört många människor världen över.

Some say love it is a river that drowns the tender reed.

Some say love it is a razor that leaves you soul to bleed.

Some say love it is a hunger, an endless aching need.

I say love it is a flower and you its only seed.

It´s the heart afraid of breaking that never learns to dance.

It´s the dream afraid of waking that never takes the chance.

It´s the one who won´t be taken who can not seem to give,

and the soul afraid of dying that never learns to live.

When the night has been too lonley and the road has been to long,

and you think that love is only for the lucky and the strong,

just remember in the winter far beneath the bitter snows,

lies the seed that with the sun´s love in the spring becomes the rose.

Gräsklippningsdags

Oftast de senaste åren när jag klippt min gräsmatta har jag haft ett vinglas med mig ut till uteplatsen, bra att ta ett eller två glas innan jag började förstås, och sen påfyllning under klippandets gång. Det kunde vara bra som "inspiration".
Resultat-inte så snygga raka rader precis.
Strängt var det ju också att klippa en moss/gräsmatta med en handgräsklippare utan motor så då fick det kanske bli något glas mellan varven också. Idag var det dags för en klippning av gräsmattan igen, var smart och lånade min fars motorgräsklippare.
Tänkte det kunde ju vara bra och lätt att köra med den, speciellt också nu när jag har ont i foten/benet. Fick igång motorn och började klippa, fan vad strängt det var med den, fick slita och putta på den:-(
Jag tänkte stilla för mig själv att det hade nog trots allt varit lättare med den gamla klipparen. Slet i ett par rader och tittade på gräsklipparen och undrade varför där satt en handbroms på den. Testade att trycka in den och tjoho, så flög jag efter gräsklipparen istället. Haha, det var nån form av frikoppling, ja, inte vet jag vad det heter. Men gräsklipparen fick ett eget liv, och jag linkade efter så gott jag kunde.
Resultat-inte så snygga raka rader precis.
Men till skillnad från de förra gångerna kan jag gå och lägga mig i kväll och skratta åt tokigheten och vakna nykter i morgon bitti. Det känns nice. Natti natti.

halt och H.A.L.T

Haltar på med min onda fot
H.A.L.T
Hungry, angry, loneley and tierd
Hungry-nä (men helt sjukt sockerberoende just nu)
Angry-ja
Loneley-ja (innerst inne)
Tierd-ja
Ingen bra kombination för nykterhetens säkerhet sägs det.
Jag vet inte hur många av de fyra kriterierna som måste uppfyllas för att det ska vara riktigt farligt.Inte heller hur länge. Vet bara, att nu måste jag bita ihop.
Kram till er alla från halta och H.A.L.T:a Lena

Deppigt

I dag är allt bara heldeppigt. Visst, det var roligt på jobbet, fullt hus och mycket att göra, men å andra sidan hur roligt är det att jobba när varje steg jag tar är en pina. Känns som jag har en kniv i foten. De knivar jag har på mitt jobb ska man hålla i handen och jobba med:-) Jag vet inte om jag har så mycket mer att tillägga i dag. Ville mest skriva ett par rader för att säga hej till alla er som följer min blogg.......
Det dummaste med av att ha så ont, är att jag blir på ett så jäkla trist humör. Det känns inte bra.

Grrrr.....ont!

Vet inte om det är så bra att skriva när jag är så sur. Sur för att min fot giddrar med mig. Sur för att det ska vara så här, när jag just fått börja jobba igen efter en lång och tråkig arbetslös vinter. Så nu går jag här som annan jäkla anka, vaggar fram och foten ser ut som en ankas, fattas bara att jag snart kommer låta som en anka :-) Nåväl, annars ska jag väl inte klaga.........Tvärtom, livet känns ganska behagligt.

Ps. Nu kom jag faktiskt på något positivt att gå som en anka.....nämligen:

Långsamt kommer man längst

Tålamod

Tålamod är tydligen ett begrepp vi alkoholister måste jobba med, allting kan inte gå så där fort som vi vill att det ska göra, inte alltid så lätt heller.

Slår man upp ordet tålamod i en ordbok står det förmåga att uthärda(förekomst av något oväntat) utan att bli (öppet) irriterad. Kan också betyda förmåga att länge ägna sig åt något utan att tröttna.

Idag sattes mitt tålamod på prov, härom dagen la jag in ett paket med frusna lammkotletter på översta hyllan i kylen......dessutom utan någon tallrik under eller i någon skål. Tänkte det tar jag sen.....ha, det glömde jag ju av. Resultat, blod som sipprat in i varenda springa, varenda list, varenda klammer till hyllplanen, under varenda burk med andra ord överallt. Konstigt att det kunde bli så mycket av det, hade köttet fått tina i den där tallriken hade det säkert inte blivit lika mycket av det, blod alltså.
Det är jag säker på:-)

Nåväl första tanken var att bara torka ut det med en trasa, nä det gick ju inte så bra. Nästa tanke var en högtryckstvätt (fast den tanken försvann lika fort igen). Bara till att inse att göra det grundligt. Ut med all mat, alla hyllplan i badkaret, alla lister av, spola , tvätta och torka. Nu kan jag säga med gott samvete att jag har den renaste kylen i grannskapet, dessutom ett bra tålamod.

Några kloka (?) ord om tålamod:

I tålamodets skola blir ingen fullärd.
Tålamod visar vägen till sinnesro.
Ha tålamod loppor, natten är lång.
Män har inget tålamod, därför uppfanns blixtlåset.
Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta.

Underrubrik

Den uppmärksamma läsaren kanske har märkt att jag ändrat min underrubrik här i bloggen, från -Att finna en väg ut ur mitt alkoholberoende till
- Numera en väg i mitt tillfrisknande.
Vägen ut ur mitt beroende har varit/är min starka önskan om ett nyktert och värdigt liv. Jag är så innerligt tacksam att jag fick förmånen att komma till Nämndemansgården och därifrån ta nästa steg, i rätt riktning. Med klarare ögon, ett ännu mera öppet sinne och inte minst, många insikter. Insikter som jag förmodligen missat om jag gått kvar här hemma i min vanliga lunk.
Mer om dem en annan gång. Håller faktiskt fortfarande på att smälta dessa, då de kom till mig som en blixt från en klar himmel. Men dessa insikter kommer inte vara några hinder för mig, snarare en förståelse för mig själv och mina beteende.
I dag har jag "lagt in" adresser på msn och blir så glad när jag ser hur många och fina vänner som numera fyller den listan, alla härliga människor som jag fått kontakt med på NMG.
Vi "Sländor" har dessutom bestämt oss för att starta upp en chattgrupp, ser med spänning framemot när den kommer igång. Ha det nu så gott.......

mel. Sköna maj

Sköna hopp, välkommen till mitt liv igen

sköna hopp, du är en efterlängtad vän............

De orden och melodin har funnits i mig de senaste dagarna,sjungit den med sol ute och sol i mitt sinne. Jag är hemma igen från Nämndemansgården, där jag gjort mitt livs bästa resa. Det allra bästa med den här resan har just börjat och jag kommer alltid att vara på väg. Det har varit en omtumlande resa i mitt inre och jag är så tacksam att den då äntligen fick ha sin början och utveckling där och nu. I en miljö som måste upplevas.

Det har varit många tårar, det har gjort ont flera gånger, jag har gått igenom det mesta av mitt känsloregister men det bästa av allt, oj oj oj vad jag har skrattat, både åt mig själv och skrattat med andra.

Okej jag erkänner jag har skrattat åt andra också :-)

Vilka härliga, ärliga kvinnor jag haft förmånen att träffa, de liksom jag också på en ny resa i livet, tack alla goa "sländor" att jag har fått vara med en bit på er resa.

Jag har så mycket att säga, det kommer att komma allt eftersom jag skriver här den närmsta tiden.....Jag har varit hemma nu i två dygn, det har tagit tid att landa i vardagen igen, men nu kan det bara bli bättre. Jag befinner mig inte på några "rosa moln", nä, jag förstår att jag kommer att få jobba hårt emellanåt för att få följa med på den här resan.

Men jag tänker Ta det lugnt, Det viktigaste först och En dag i taget,

för Jag vill, jag kan och jag ska.

Natti natti