Jag har länge funderat på vad jag ska skriva i bloggen, här har ju inte blivit sagt något vettigt på länge... I verkliga livet idag, så ligger läget till som så här.
Mycket jobb, nästan utan jobb, pga mitt drickande..
Dotter som blir kaxigare o kaxigare, love her.
Blir irriterad för att inläggen i bloggen lägger sig på märkliga ställen. Har inte tålamod för sånt.
Nätterna är värst just nu, sömnen lägger sig som ett ångesttäcke över hela mig, det där ångesttäcket är lite tyngre än ett sommartäcke som du kan köpa på Ikea.
Sååå...börjar jag tänka.. ett sommartäcke på IKEA, what a fuck, kostar säkert inte mer än 150 spänn, mina fina ångesttäcke...jaja...kostar mig mest ett ätande inifrån...det biter sig fast, ibland önskar jag att...ja ja ja... jag har drömmar jag med..
min högsta dröm just nu... är att jag blev kidnappad...allt var ordnat...jag orkar inte mer...lite fantasi, mycket önskan o ingen verklighet.
lördag 28 maj 2011
måndag 2 maj 2011
77000 Båstad kommun
Ringer 77 000
Båstad kommun,
välkommen till Båstad kommun säger den trötta vänliga rösten.
Fredag eftermiddag, okej, lägger ett meddelande, min ordinarie handläggare har ledigt, du får tala med hennes ersättare, ok säger jag, lägger ett meddelande.
Måndag här, får lite panik.. vill ju få iväg mina räkningar o etc. Det som bekymmrar mig mest är att ingen vet var eller hur jag ska vända mig.
15.15 måndag maj 2010, är på plats på Vångavägen, ringer på klockan, det står en liten skylt på glasrutan i receptionen, att om vi inte kommer direkt när du ringer på klockan, så sätt dig ner o vänta så kommer vi så fort som möjligt.
Sneglar på klockan, går igenom mina räkningar, tänker vid ett flertal tillfälle, vad fan sitter jag här för.
Väntar o väntar, är ödmjuk inför skylten med att "de" kommer snart.
Ser genom rutan, det finns folk där, det tar 45 minuter innan luckan öppnas.
Jag framför mitt ärende,
Nej "HON" finns inte här, "HON" ingår i den stora omflyttningen i Båstad Kommun.
Jaha, säger jag o låter faktiskt en del känslor svämma över här.
Jag kräker av mig hur illa jag tycker kommunen sköter sig.
Handläggaren tittar på mig o säger Beklagar att det blir så här, jag säger att ditt beklagande hjälper inte mig ett enda dugg. Elle jag är lite hårdare i mitt tal o säger det hjälper mig inte ett jävla skit.
Går där ifrån med gråt i min hals, med gråt i mina ögon.
Cyklar de 100 meterna o tänker att nu blir det från grunden.
Ska inte vara sur eller förbannad, känner att våren o solen är på gång :-)
Kommer in i arbetsförmedlingens gamla lokaler, de är alltså här de kommer sitta....
Möts av tonvis med kartonger, Ikea-prylar, mängder med ikeaförpackningar.
Jag letar efter en ringklocka, finner ingen.
Står utanför dörren, hör hur det fnissas o skrattas innanför dörren, om olika inredningstips.
Knackar ljudligt på dörren.
Det hörs förmodligen inte i uppackandet.
Nu e jag måttligt förbaskad/ eller heter det helt enkelt förbannad.
Knackar igen, dörren öppnas av en yster handläggare som ler mot mig o säger.
Vi har lite flyttkaos,du får ursäkta om du fick vänta.
(? vänta)
Min handläggare som jag söker är på semester.
Vid denna tidpunkt släpper allt mitt försvar.
Min handläggare har semester, o min handläggares vikarie har tagit semester.
Vad ska man säga annat än Jippie!
Eller *Grattis Båstad kommun*
Jag säger bara en sak, var inte svag, var stark!
Annars hamnar du i högen med skräp som Båstad kommun skapar....Fy fan!
Båstad kommun,
välkommen till Båstad kommun säger den trötta vänliga rösten.
Fredag eftermiddag, okej, lägger ett meddelande, min ordinarie handläggare har ledigt, du får tala med hennes ersättare, ok säger jag, lägger ett meddelande.
Måndag här, får lite panik.. vill ju få iväg mina räkningar o etc. Det som bekymmrar mig mest är att ingen vet var eller hur jag ska vända mig.
15.15 måndag maj 2010, är på plats på Vångavägen, ringer på klockan, det står en liten skylt på glasrutan i receptionen, att om vi inte kommer direkt när du ringer på klockan, så sätt dig ner o vänta så kommer vi så fort som möjligt.
Sneglar på klockan, går igenom mina räkningar, tänker vid ett flertal tillfälle, vad fan sitter jag här för.
Väntar o väntar, är ödmjuk inför skylten med att "de" kommer snart.
Ser genom rutan, det finns folk där, det tar 45 minuter innan luckan öppnas.
Jag framför mitt ärende,
Nej "HON" finns inte här, "HON" ingår i den stora omflyttningen i Båstad Kommun.
Jaha, säger jag o låter faktiskt en del känslor svämma över här.
Jag kräker av mig hur illa jag tycker kommunen sköter sig.
Handläggaren tittar på mig o säger Beklagar att det blir så här, jag säger att ditt beklagande hjälper inte mig ett enda dugg. Elle jag är lite hårdare i mitt tal o säger det hjälper mig inte ett jävla skit.
Går där ifrån med gråt i min hals, med gråt i mina ögon.
Cyklar de 100 meterna o tänker att nu blir det från grunden.
Ska inte vara sur eller förbannad, känner att våren o solen är på gång :-)
Kommer in i arbetsförmedlingens gamla lokaler, de är alltså här de kommer sitta....
Möts av tonvis med kartonger, Ikea-prylar, mängder med ikeaförpackningar.
Jag letar efter en ringklocka, finner ingen.
Står utanför dörren, hör hur det fnissas o skrattas innanför dörren, om olika inredningstips.
Knackar ljudligt på dörren.
Det hörs förmodligen inte i uppackandet.
Nu e jag måttligt förbaskad/ eller heter det helt enkelt förbannad.
Knackar igen, dörren öppnas av en yster handläggare som ler mot mig o säger.
Vi har lite flyttkaos,du får ursäkta om du fick vänta.
(? vänta)
Min handläggare som jag söker är på semester.
Vid denna tidpunkt släpper allt mitt försvar.
Min handläggare har semester, o min handläggares vikarie har tagit semester.
Vad ska man säga annat än Jippie!
Eller *Grattis Båstad kommun*
Jag säger bara en sak, var inte svag, var stark!
Annars hamnar du i högen med skräp som Båstad kommun skapar....Fy fan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)