På Nämndemansgården säger min terapeut till mig
(nu suckar jag högt)
efter att fått höra att jag var fjärde vecka har jag tagit återfall......ber han mig förstå....att jag behöver mer behandlig.
Ja-svarar jag.
Men min kommun vill inte satsa mer.
Lars, Nämndemansgårdens teraput säger
-Lena, du behöver tre veckors behandling här på Nämndemansgården och sen skulle du behöva tre månader på halvvägshus.
JAG BLIR SÅ JÄVLA RÄDD .
För jag förstår att jag faktiskt skulle behöva det.
Min friska hjärnhalva, ja jag har faktiskt en sådan med. Räknar i dagar, veckor, månader, ser solen komma och gå. se hur många dagar det är innan jag är hemma.
Så blir jag ganska liten i mina funderingar när jag får dem...
Tittar på min lilla vackra dotter, och tänker, vilken underbar tjej.
Så tänker jag, tre dagar, tre veckor,tre månader....tre månader är ganska lång tid. Tettio år är en längre tid....
Första gången jag hörde talas om halvvägshus, fick jag den uppfattningen om att man skulle lära sig att anpassa sig i vardagen som om man inte fattade någonting....Trodde att de misstrodde mig om allt.
Tom när jag klippte min gräsmatta på skrådden-på skrådden är skånska och betyder på diagonalen.
Jag skroddar över min själ nu.....
mina funderingar är många, dotten i familjehem?????
hon klarar det, gör jag de?jag är ganska ensam i mina funderingar.Mina funderingar var ganska klara ,när jag klippte min gräsmatta på skrodden. Fundera lite.
onsdag 29 juli 2009
tisdag 28 juli 2009
själ i nöd....
Lite tänkvärda rader jag hörde härom dagen.
Den som inte kan erkänna sin svaghet har ytterligare en.
Min är själ är i nöd, det är min rubrik i dag.
Själ, slår man upp ordet i en ordbok står det följande.Själ-sammanfattning av de mänskliga egenskaper som möjliggör tanke-, känslo- och viljeliv. Sen kan man lägga religösa tyngder på det...också olika språkliga ändelser av ordet och det får en helt annan innebörd, konstnärssjäl, eller själsfrände...men nu rör sig mitt problem i, min nöd att följa mitt tanke-, känslo och viljeliv.
Slår man upp ordet själ i en ganska modern läkarbok så finns inte ens ordet med.
Hela denna dagen har varit märklig på något sätt....
Att erkänna sin svaghet är kanske inte det första man vill göra, om det inte behövs.
Jag erkänner min svaghet om och om igen, för det behöver jag.
Nu måste jag säga till en av mina kontakter jag har, "godmorgon, mr A. Sätt inte morgonkaffet i halsen. Det här fick jag höra i dag".
Jag var alltså tidigare idag hos Filippa.....vi kallar henne så för enkelhetens skull.
Jag kom dit för att vi skulle prata lite vidare hjälp....i mitt tillfrisknande.
En psykologkontakt, som jag blivit rekommenderad av min kontakt Benny. Då säger Fillipa, det kan vi inte bestämma förrän vi gjort en "tiostegsutredning" på dig, blaha blaha.
Tuff som jag blivit, nåväl lite tuffare i alla fall ifrågasätter jag detta tillvägagångssätt.....
SKA JAG behöva blotta mitt innersta för någon som ändå inte kan hjälpa mig, under tio veckor, för att hon ska se om jag har något extra behov av psykolog.
Jag vet att jag lägger en stor risk som lämnar ut mina innersta tankar så här.
Men även om jag blivit lite tuffare, så finns det ord som går lättare att skriva än att säga.
Och jag står för dem.
Vidare pratade vi om mina återfall- ELLER vad vi nu ska kalla dem.
Du får ha din uppfattning, jag har inte min riktigt klar än.
För min själ, alltså tanke-, känslo och viljeliv är i nöd.
Lättare blir det inte när jag får höra Filippas tankegångar kring mina återfall.
Tänker inte säga alla....för en del av dem är tillräckliga för att få min sjuka hjärna i spinn.
Lena,Du behöver inte ha så höga förväntningar om dig själv, för misslyckande dricker man på. Sätt upp lite delmål...håll dig nykter i veckorna, sen kan du ju se om du blir sugen på helgen.
Genast nappar min sjuka hjärnhalva på den varianten.
Min friska säger emot när Filippa undrar om jag ändå inte önskat om jag kunde dricka socialt. Jo-säger jag till henne, det är väl den sista tanken som överger en alkoholist. Försöker förklara för henne att det hade jag med velat, så sa jag till henne att ena gången går bra, andra med kanske men nästa vet man inget om.
Jag försöker förklara för henne att jag vill kunna säga, "Jag får dricka, men jag vill inget dricka, för jag behöver inte dricka".
De orden har jag fått smaka på, de tilltalar mig.
För det finns egentligen ingen tvekan om hur jag vill leva mitt liv.
Så kommer min sjuka hjärna igång igen, jag tillåter mig än en gång besegras, varför, jo för att min själ är i nöd.
Den som inte kan erkänna sin svaghet har ytterligare en.
Min är själ är i nöd, det är min rubrik i dag.
Själ, slår man upp ordet i en ordbok står det följande.Själ-sammanfattning av de mänskliga egenskaper som möjliggör tanke-, känslo- och viljeliv. Sen kan man lägga religösa tyngder på det...också olika språkliga ändelser av ordet och det får en helt annan innebörd, konstnärssjäl, eller själsfrände...men nu rör sig mitt problem i, min nöd att följa mitt tanke-, känslo och viljeliv.
Slår man upp ordet själ i en ganska modern läkarbok så finns inte ens ordet med.
Hela denna dagen har varit märklig på något sätt....
Att erkänna sin svaghet är kanske inte det första man vill göra, om det inte behövs.
Jag erkänner min svaghet om och om igen, för det behöver jag.
Nu måste jag säga till en av mina kontakter jag har, "godmorgon, mr A. Sätt inte morgonkaffet i halsen. Det här fick jag höra i dag".
Jag var alltså tidigare idag hos Filippa.....vi kallar henne så för enkelhetens skull.
Jag kom dit för att vi skulle prata lite vidare hjälp....i mitt tillfrisknande.
En psykologkontakt, som jag blivit rekommenderad av min kontakt Benny. Då säger Fillipa, det kan vi inte bestämma förrän vi gjort en "tiostegsutredning" på dig, blaha blaha.
Tuff som jag blivit, nåväl lite tuffare i alla fall ifrågasätter jag detta tillvägagångssätt.....
SKA JAG behöva blotta mitt innersta för någon som ändå inte kan hjälpa mig, under tio veckor, för att hon ska se om jag har något extra behov av psykolog.
Jag vet att jag lägger en stor risk som lämnar ut mina innersta tankar så här.
Men även om jag blivit lite tuffare, så finns det ord som går lättare att skriva än att säga.
Och jag står för dem.
Vidare pratade vi om mina återfall- ELLER vad vi nu ska kalla dem.
Du får ha din uppfattning, jag har inte min riktigt klar än.
För min själ, alltså tanke-, känslo och viljeliv är i nöd.
Lättare blir det inte när jag får höra Filippas tankegångar kring mina återfall.
Tänker inte säga alla....för en del av dem är tillräckliga för att få min sjuka hjärna i spinn.
Lena,Du behöver inte ha så höga förväntningar om dig själv, för misslyckande dricker man på. Sätt upp lite delmål...håll dig nykter i veckorna, sen kan du ju se om du blir sugen på helgen.
Genast nappar min sjuka hjärnhalva på den varianten.
Min friska säger emot när Filippa undrar om jag ändå inte önskat om jag kunde dricka socialt. Jo-säger jag till henne, det är väl den sista tanken som överger en alkoholist. Försöker förklara för henne att det hade jag med velat, så sa jag till henne att ena gången går bra, andra med kanske men nästa vet man inget om.
Jag försöker förklara för henne att jag vill kunna säga, "Jag får dricka, men jag vill inget dricka, för jag behöver inte dricka".
De orden har jag fått smaka på, de tilltalar mig.
För det finns egentligen ingen tvekan om hur jag vill leva mitt liv.
Så kommer min sjuka hjärna igång igen, jag tillåter mig än en gång besegras, varför, jo för att min själ är i nöd.
lördag 25 juli 2009
Ännu flera siffror i fakta
Det är i dag 400 !!!! människor som varit inne och kikat på min blogg, en del har säkert läst, en del kanske bara kikat in och tänkt vilken knäppgök.....
Själv tycker jag det är helt fantastiskt.
I februari gladdes jag åt 20 besökare, det gör jag i dag med, men fan vad häftigt det är med 400 besökare.
Även om det är bara "engångsbesök" så har alla varit lika välkomna.
Om de sen inte kommer tillbaka så har jag i vart fall lyckats kittla nyfikenheten hos många.
Siffror i fakta.
Jag hör till en 10%-skara som är alkoholister. Vi har många smeknamn, alkisar, jävla alkisar, fyllehundar, sånt som gör så ont. Det gör tillräckligt ont att vi har en sjukdom som är inte accepterad, en sjukdom vi fått som alla andra får en sjukdom. Det är inget man önskar sig.
Att få en STÄMPEL i pannan gör ont. Den sitter kvar för allltid.
10% av vår vuxna befolkning......
räkna, räkna..... hmmm vi är ganska många..... men ni andra är dessto fler....ni 90% som räknas till normaldrickare...
så ni är lååångt fler än vi, men det värsta (?) är att vi bör anpassa oss till er.....för det är där verkligheten är. Så är det överallt, följ normen, så märks du minst.
Jag skulle vilja glida över från den där 10%.skaran och hamna i den där stora normala klasen.
Kunna ta 1 glas vin och fortfarande må bra.
Om jag tar 1 glas vin idag, så visst....då mår jag också bra...men sen vill jag ha glas nummer 2 och när jag fått det så vill jag ännu snabbare ha glas 3 då mår jag inte så bra längre. Efter glas nummer 4 vill jag inte ha några glas mer, jag vill ha hela flaskan. Och sen gärna flaska nr 2
I dag har varit 1000 tårars dag.
Jag var på Nämndemansgården för efterbehandlingsdag nr.3
Med viss vånda men också vetskap om vad som skulle komma, valde jag att med största ärlighet och öppenhet att berätta om min verklighet.
Det är tungt.
Det är min bistra sanning.
Finns ingen anledning att ljuga eller förtränga.
Jag har inte tagit återfall.
Jag är fullt aktiv i min sjukdom.
På en skala 1-10 gissa hur stolt jag är över det?
finns det minus - minus tecken? nej, jag simmar fortfarande omkring bland 10%-skaran, räcker ut min hand. Mitt rop på hjälp är starkare än någonsin.
Vi "alkoholister" får ofta höra att vi måste lära oss att be om hjälp, ta emot den. Jag säger om den rätta handen vill ta min, så kanske jag kan återigen komma över ytan.
Är jag dum?
Det för stå för dig i så fall om du tycker att jag är det.
Jag tycker inte att jag är dum.
Min ärlighet har alltid legat mig om fatet....så även denna gång.
Min ärlighet skriker av hjälp....
Kan min ärlighet om min svaghet få ett äkta svar, en äkta hjälp, jag tvivlar.
Ps. AA tack för er hjälp....jag tvivlar inte på aa:s förmåga att få människor att tillfriskna, Nej tvärtom jag sätter min största tillit till aa.....men ni finns inte på fältet där jag håller på att drunkna. Jag kommer tillbaka till er..... Kapitel 5 hur det fungerar.....sällan har vi sett en människa misslyckats som inte utan förbehåll följt vår väg.....
Själv tycker jag det är helt fantastiskt.
I februari gladdes jag åt 20 besökare, det gör jag i dag med, men fan vad häftigt det är med 400 besökare.
Även om det är bara "engångsbesök" så har alla varit lika välkomna.
Om de sen inte kommer tillbaka så har jag i vart fall lyckats kittla nyfikenheten hos många.
Siffror i fakta.
Jag hör till en 10%-skara som är alkoholister. Vi har många smeknamn, alkisar, jävla alkisar, fyllehundar, sånt som gör så ont. Det gör tillräckligt ont att vi har en sjukdom som är inte accepterad, en sjukdom vi fått som alla andra får en sjukdom. Det är inget man önskar sig.
Att få en STÄMPEL i pannan gör ont. Den sitter kvar för allltid.
10% av vår vuxna befolkning......
räkna, räkna..... hmmm vi är ganska många..... men ni andra är dessto fler....ni 90% som räknas till normaldrickare...
så ni är lååångt fler än vi, men det värsta (?) är att vi bör anpassa oss till er.....för det är där verkligheten är. Så är det överallt, följ normen, så märks du minst.
Jag skulle vilja glida över från den där 10%.skaran och hamna i den där stora normala klasen.
Kunna ta 1 glas vin och fortfarande må bra.
Om jag tar 1 glas vin idag, så visst....då mår jag också bra...men sen vill jag ha glas nummer 2 och när jag fått det så vill jag ännu snabbare ha glas 3 då mår jag inte så bra längre. Efter glas nummer 4 vill jag inte ha några glas mer, jag vill ha hela flaskan. Och sen gärna flaska nr 2
I dag har varit 1000 tårars dag.
Jag var på Nämndemansgården för efterbehandlingsdag nr.3
Med viss vånda men också vetskap om vad som skulle komma, valde jag att med största ärlighet och öppenhet att berätta om min verklighet.
Det är tungt.
Det är min bistra sanning.
Finns ingen anledning att ljuga eller förtränga.
Jag har inte tagit återfall.
Jag är fullt aktiv i min sjukdom.
På en skala 1-10 gissa hur stolt jag är över det?
finns det minus - minus tecken? nej, jag simmar fortfarande omkring bland 10%-skaran, räcker ut min hand. Mitt rop på hjälp är starkare än någonsin.
Vi "alkoholister" får ofta höra att vi måste lära oss att be om hjälp, ta emot den. Jag säger om den rätta handen vill ta min, så kanske jag kan återigen komma över ytan.
Är jag dum?
Det för stå för dig i så fall om du tycker att jag är det.
Jag tycker inte att jag är dum.
Min ärlighet har alltid legat mig om fatet....så även denna gång.
Min ärlighet skriker av hjälp....
Kan min ärlighet om min svaghet få ett äkta svar, en äkta hjälp, jag tvivlar.
Ps. AA tack för er hjälp....jag tvivlar inte på aa:s förmåga att få människor att tillfriskna, Nej tvärtom jag sätter min största tillit till aa.....men ni finns inte på fältet där jag håller på att drunkna. Jag kommer tillbaka till er..... Kapitel 5 hur det fungerar.....sällan har vi sett en människa misslyckats som inte utan förbehåll följt vår väg.....
söndag 19 juli 2009
Svikaren
Är det så kanske jag ska titulera mig i fortsättningen?
Det var ju inte så här det skulle bli.
Jag som hade så mycket hopp till mig själv den dagen jag lämnade Nämndemansgården, så som jag kände i flera veckor efteråt.
Som jag också kan känna emellanåt nu också, vissa dagar när allt känns toppen och jag känner mig målmedveten och full av tillförsikt och optimism.
Så kommer de dagarna när fan slår i sina klor i mig, lockar fram förhandlaren, redan där är det kört, för jag är världens sämsta förhandlare.
Jag loosar alltid.
Jag fick frågan härom veckan av en god vän efter jag sagt att det kommer nog dröja innan jag kan säga att jag är nykter för min egen skull.
Han sa -Lena, vad händer om du inte tar det där första glaset? Jag svarade att då tar jag inte heller glas nummer två, då replikerade han med -Ja, men då är du ju nykter för din egen skull.
Är det så enkelt,krånglar jag till allt.
Förmodligen.
Det finns många deviser inom aa som är hur bra som helst.
Det viktigaste först, Ta det lugnt, En dag i taget, Lev och låt leva, Långsamt kommer man längst.
Nu är det så att man kan ju inte bara tänka, att så ska jag göra.
Jag måste handla efter dem också.
Det är det som jag gör det svårare än vad det är.
Svikare, ja jag känner mig som en stor svikare.
Svek som inte hade behövts finnas om jag inte hade fortsatt förhandla med mig själv.
Jag sviker alla som tror på mig, men framför allt, jag sviker mig själv så in i helvete.
Ursäkta ordvalet, men det är ett helvete att inte ha förmågan att sätta stopp för dessa svek.
Mina ögon kan tindra.
Mina läppar kan le.
Men sorgen i mitt hjärta kan ingen se. (okänd)
Jag kommer att klara det här, det är min största önskan....jag ska bara inte......svika mig mer.
Det var ju inte så här det skulle bli.
Jag som hade så mycket hopp till mig själv den dagen jag lämnade Nämndemansgården, så som jag kände i flera veckor efteråt.
Som jag också kan känna emellanåt nu också, vissa dagar när allt känns toppen och jag känner mig målmedveten och full av tillförsikt och optimism.
Så kommer de dagarna när fan slår i sina klor i mig, lockar fram förhandlaren, redan där är det kört, för jag är världens sämsta förhandlare.
Jag loosar alltid.
Jag fick frågan härom veckan av en god vän efter jag sagt att det kommer nog dröja innan jag kan säga att jag är nykter för min egen skull.
Han sa -Lena, vad händer om du inte tar det där första glaset? Jag svarade att då tar jag inte heller glas nummer två, då replikerade han med -Ja, men då är du ju nykter för din egen skull.
Är det så enkelt,krånglar jag till allt.
Förmodligen.
Det finns många deviser inom aa som är hur bra som helst.
Det viktigaste först, Ta det lugnt, En dag i taget, Lev och låt leva, Långsamt kommer man längst.
Nu är det så att man kan ju inte bara tänka, att så ska jag göra.
Jag måste handla efter dem också.
Det är det som jag gör det svårare än vad det är.
Svikare, ja jag känner mig som en stor svikare.
Svek som inte hade behövts finnas om jag inte hade fortsatt förhandla med mig själv.
Jag sviker alla som tror på mig, men framför allt, jag sviker mig själv så in i helvete.
Ursäkta ordvalet, men det är ett helvete att inte ha förmågan att sätta stopp för dessa svek.
Mina ögon kan tindra.
Mina läppar kan le.
Men sorgen i mitt hjärta kan ingen se. (okänd)
Jag kommer att klara det här, det är min största önskan....jag ska bara inte......svika mig mer.
torsdag 16 juli 2009
Lyxfällan-falsk matematik
FALSK MATEMATIK
(Peps Persson)
Ett o ett e två
två o två e fyra,
lönerna dom e låga men varorna e dyra.
Ska de' va så svårt att fatta
att det e falsk matematik,
som gör den fattige så fattig
o den rike så förbannat rik.
Två o två är fyra
fyra o fyre e åtta
En del har femton badrum
o jag har en sprucken potta.
Ska de' va...
Tre o tre e sex
sex o sex e tolv
Fru Wallenberg putsar naglarna
o fru Svensson skurar golv.
Ska de' va...
Noll o noll e noll
o noll-noll noll-noll-noll
var du än släpper slantarna
så rullar dom åt samma håll.
Ska de' va...
Ja, ska det vara så svårt att fatta att det är falsk matematik, när man går och fixar sig dyra kreditkort.
Jag gjorde det innan julen förra året, skickade iväg två ansökningar, givetvis på fyllan, men trodde väl aldrig att de skulle bli beviljade.
De blev de och nu sitter jag riktigt på pottan.
En sprucken potta.
Jag får ingenting att gå i hop.
Så i dag var jag hos kommunens ekonomiska rådgivare, det har jag varit förrut och enligt hans beräkningar så ligger jag under med ca 3000 i månaden enligt normerna.
Där hos honom får man räkna med hur det ser ut i verkliga livet, att jag har internet, att jag har höga CSN-lån etc.
Det får man inte göra när jag går till soc.
Där tar man inte hänsyn till hur realiteten ser ut.
De har helt andra normer att räkna efter.....jag fattar ingenting.
För mig är det falsk matematik, att på den ena stolen sitter en och säger, du har så du ska klara dig.
På den andra sitter nästa och säger "ja, jag förstår att du inte får det att gå ihop, med 3000 i underskott, svårt att unna sig det sär lilla extra".
Unna sig det där lilla extra, var nog min tanke när jag tog krediterna.
Först höll jag hårt i mina kort, och som jag tänkte var det bara till det där lilla extra.....men sen när inte lönen räckte till, ja då åkte kreditkorten fram på Ica, på macken, lite överallt.
Men idag gjorde jag något som jag är riktigt stolt över, jag klippte sönder dem.
Snacka om känsla av lättnad.....samtidigt som jag fick en sån ångest över att jag satt mig i denna "lyxfälla".
Nu måste jag göra ett litet tillägg för er som inte känner mig, ja, kanske till er som känner mig också. Att gå med mössan i min hand är inte min grej egentligen. Jag vill vara självförsörjande, helt klart.
Jag är på inget sätt arbetskygg, har bara lite oflyt just de senaste åren med att få heltidsjobb. Alternativet är att jag flyttar till en större ort där möjligheterna till ett heltidsjobb är större. Känns inte lockande men dessvärre en nödvändighet.
Idag har varit en bra dag, fått uträttat mycket men också fått en stund vid havet, i solen och hämtat kraft. Nu lägger jag mig nykter i kväll och därmed vaknar jag nykter i morgon.
Just som jag önskar.
(Peps Persson)
Ett o ett e två
två o två e fyra,
lönerna dom e låga men varorna e dyra.
Ska de' va så svårt att fatta
att det e falsk matematik,
som gör den fattige så fattig
o den rike så förbannat rik.
Två o två är fyra
fyra o fyre e åtta
En del har femton badrum
o jag har en sprucken potta.
Ska de' va...
Tre o tre e sex
sex o sex e tolv
Fru Wallenberg putsar naglarna
o fru Svensson skurar golv.
Ska de' va...
Noll o noll e noll
o noll-noll noll-noll-noll
var du än släpper slantarna
så rullar dom åt samma håll.
Ska de' va...
Ja, ska det vara så svårt att fatta att det är falsk matematik, när man går och fixar sig dyra kreditkort.
Jag gjorde det innan julen förra året, skickade iväg två ansökningar, givetvis på fyllan, men trodde väl aldrig att de skulle bli beviljade.
De blev de och nu sitter jag riktigt på pottan.
En sprucken potta.
Jag får ingenting att gå i hop.
Så i dag var jag hos kommunens ekonomiska rådgivare, det har jag varit förrut och enligt hans beräkningar så ligger jag under med ca 3000 i månaden enligt normerna.
Där hos honom får man räkna med hur det ser ut i verkliga livet, att jag har internet, att jag har höga CSN-lån etc.
Det får man inte göra när jag går till soc.
Där tar man inte hänsyn till hur realiteten ser ut.
De har helt andra normer att räkna efter.....jag fattar ingenting.
För mig är det falsk matematik, att på den ena stolen sitter en och säger, du har så du ska klara dig.
På den andra sitter nästa och säger "ja, jag förstår att du inte får det att gå ihop, med 3000 i underskott, svårt att unna sig det sär lilla extra".
Unna sig det där lilla extra, var nog min tanke när jag tog krediterna.
Först höll jag hårt i mina kort, och som jag tänkte var det bara till det där lilla extra.....men sen när inte lönen räckte till, ja då åkte kreditkorten fram på Ica, på macken, lite överallt.
Men idag gjorde jag något som jag är riktigt stolt över, jag klippte sönder dem.
Snacka om känsla av lättnad.....samtidigt som jag fick en sån ångest över att jag satt mig i denna "lyxfälla".
Nu måste jag göra ett litet tillägg för er som inte känner mig, ja, kanske till er som känner mig också. Att gå med mössan i min hand är inte min grej egentligen. Jag vill vara självförsörjande, helt klart.
Jag är på inget sätt arbetskygg, har bara lite oflyt just de senaste åren med att få heltidsjobb. Alternativet är att jag flyttar till en större ort där möjligheterna till ett heltidsjobb är större. Känns inte lockande men dessvärre en nödvändighet.
Idag har varit en bra dag, fått uträttat mycket men också fått en stund vid havet, i solen och hämtat kraft. Nu lägger jag mig nykter i kväll och därmed vaknar jag nykter i morgon.
Just som jag önskar.
tisdag 14 juli 2009
Självömkan
Det är nog ett av de svåraste orden som jag försöker begripa mig på - självömkan.
Jag förstår mig inte på det ordet och än mindre innebörden.
Så gör jag som jag brukar, jag slår upp i mina böcker för att se vad det betyder.
Till både min fasa och glädje så hittar jag faktiskt inte det.
Skönt tänker jag, ett påhittat ord, kanske en påhittad innebörd.
Men blir givetvis också lite nyfiken, var kommer det där ordet i från?
Det finns inget ord som heter så mig veterligt.
Själv - den egna personligheten.
Ömkan- (uttalat eller upvisat) medlidande, ibland med en biton av nedlåtenhet=självömkan. Är det då lika med att man tycker synd om sig själv.
Ömka sig-uttrycka sin sorg eller ledsnad över något.
Innebär det per automatik, att man tycker synd om sig själv.
Nej, jag kan ialla fall inte tycka det.
Men överallt inom aa- vård för beroende så talar man om självömkan.
Då är det lika med tycka synd om sig själv.
Jag fattar fortfarande inte.
Om jag visar medlidande för någon/något så är det inte för mig självklart att jag tycker synd om vederbörande.
ÄH! Jag får nog lämna det där.
Jag känner ingen "självömkan" i den bemärkelse som "alla" andra talar om.
Däremot vill jag försöka förstå min egen sorg och min ledsnad.
Men jag tycker inte synd om mig.
Nej, jag gör inte det.
Punkt slut.
Jag förstår mig inte på det ordet och än mindre innebörden.
Så gör jag som jag brukar, jag slår upp i mina böcker för att se vad det betyder.
Till både min fasa och glädje så hittar jag faktiskt inte det.
Skönt tänker jag, ett påhittat ord, kanske en påhittad innebörd.
Men blir givetvis också lite nyfiken, var kommer det där ordet i från?
Det finns inget ord som heter så mig veterligt.
Själv - den egna personligheten.
Ömkan- (uttalat eller upvisat) medlidande, ibland med en biton av nedlåtenhet=självömkan. Är det då lika med att man tycker synd om sig själv.
Ömka sig-uttrycka sin sorg eller ledsnad över något.
Innebär det per automatik, att man tycker synd om sig själv.
Nej, jag kan ialla fall inte tycka det.
Men överallt inom aa- vård för beroende så talar man om självömkan.
Då är det lika med tycka synd om sig själv.
Jag fattar fortfarande inte.
Om jag visar medlidande för någon/något så är det inte för mig självklart att jag tycker synd om vederbörande.
ÄH! Jag får nog lämna det där.
Jag känner ingen "självömkan" i den bemärkelse som "alla" andra talar om.
Däremot vill jag försöka förstå min egen sorg och min ledsnad.
Men jag tycker inte synd om mig.
Nej, jag gör inte det.
Punkt slut.
söndag 12 juli 2009
Pianot
Det står ett gammalt piano hemma hos mig.
Jag var duktig en gång i tiden på att spela, tyckte om det och arbetade faktiskt som musiker under flera år.
Idag tittar jag mest på mitt piano och får ett starkt vemod inom mig.
En gång i tiden kunde jag uttrycka mycket av mina känslor genom att sätta mig en stund vid pianot.
Idag är mitt piano ostämt och klingar falskt.
Likaså gör mina känslor.
De är i en sådan disharmoni, att de gör så ont i min själ och om jag skulle sätta mig vid pianot höra de falska tonerna skulle de få mig att rysa lika mycket de.
Jag ljuger för mig själv samtidigt som jag är så ärlig jag bara förmår.
Tonerna som spelar i mitt inre är egentligen ljuva men kommer i uttryck i en destruktivitet och falskhet.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag en dag ska komma i samklang med mig själv.
Att jag en dag kan sätta mig vid mitt piano och få ge till uttryck vad jag känner, få låta mina känslor strömma fritt.
Att mina känslor ska bli befriade.
Att jag finner det jag söker. Harmoni.
Jag var duktig en gång i tiden på att spela, tyckte om det och arbetade faktiskt som musiker under flera år.
Idag tittar jag mest på mitt piano och får ett starkt vemod inom mig.
En gång i tiden kunde jag uttrycka mycket av mina känslor genom att sätta mig en stund vid pianot.
Idag är mitt piano ostämt och klingar falskt.
Likaså gör mina känslor.
De är i en sådan disharmoni, att de gör så ont i min själ och om jag skulle sätta mig vid pianot höra de falska tonerna skulle de få mig att rysa lika mycket de.
Jag ljuger för mig själv samtidigt som jag är så ärlig jag bara förmår.
Tonerna som spelar i mitt inre är egentligen ljuva men kommer i uttryck i en destruktivitet och falskhet.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag en dag ska komma i samklang med mig själv.
Att jag en dag kan sätta mig vid mitt piano och få ge till uttryck vad jag känner, få låta mina känslor strömma fritt.
Att mina känslor ska bli befriade.
Att jag finner det jag söker. Harmoni.
torsdag 9 juli 2009
EUFORI......vilken lycka...eller?
Eufori....euforisk....vad tänker du när du hör dessa ord?
De flesta svarar nog lycklig, upprymd är i ett lyckorus.
Vad svarar du?
Idag var jag hos Benny.
Idag var det ett givande samtal där, verkligen.
Vi hann prata om mycket.
Känslor, rädslor (ja, rädsla är en känsla jag vet).
Hur vi hanterar dessa.
Ja, alltså vi beroende, och så ni friska "normala" människor.
Vi är sååååå lika på många sätt men också så olika.
Vi önskar lycka i våra liv, såklart.
Vi får det på så olika sätt.
Ni "ickeberoende" kan hantera era känslor, på ett vettigt sätt.
Ni hanterar dem som en naturlig del av vardagen.
Jag säger naturligt för om jag också hade kunnat hantera mina känslor naturligt, ja då hade jag inte suttit med glaset i min hand.
Jag frågade Benny vad man känner som "ickeberoende" när man tar ett glas....eller flera snarare.
Han svarade -"man känner eufori"
Den känslan känner jag igen, så är det ibland för mig men mer och mer sällan.
Nu vet jag vari min eurofi finns.
Det är när jag nyktert kan komma i kontakt med mina känslor.
Det kommer bli mitt lyckorus (o jag som inte ska ta några rus:-).....)
Jag befinner mig i Ingenmansland just nu.
Varken eller.....men jag vet skillnaden.
Min eufori är bara en liten parantes när jag dricker....
Du kommer kanske ihåg mitt inlägg,
Leva nu eller ska jag vänta till sen.....
Jag väntar ju hela tiden till sen, för jag är RÄDD att leva nu.
Min eufori kommer bli stark, den dagen jag vågar möta vardagen och mina känslor utan droger.
Eufori är lycka.
Stor lycka.
Den som är euforisk är alldeles upprymd. och svävar på rosa moln.
Vad betyder då detta märkliga ord?
Ursprunget ur grekiskans euphoros, frisk.
Det är bildat av eu, god eller väl, och pherein, bära.
När ordet kom in i svenskan på 1930-talet användes det främst om psykiatriska problem.
Om upprymdhet, oftast orsakad av droger.
Så brukas ordet eufori fortfarande, men i dag har ordet fått en mycket bredare användning.
Jag ska inte sväva på några rosa moln, jag behöver komma ner på jorden, få kontakt med mina känslor.
Jag ska ta i tu med mina rädslor.
En av mina rädslor är just att ta mig i från mitt rosa moln....rätt ner i vardagen, möta mina känslor.
Jag är rädd för att marken ska gunga för mycket....att jag inte hittar rätt där i mina känslor.
Jag vet ju var jag har dem, de finns där långt borta.
För att citera en anonym....."Man är är euforisk när man är tokigt glad"
De flesta svarar nog lycklig, upprymd är i ett lyckorus.
Vad svarar du?
Idag var jag hos Benny.
Idag var det ett givande samtal där, verkligen.
Vi hann prata om mycket.
Känslor, rädslor (ja, rädsla är en känsla jag vet).
Hur vi hanterar dessa.
Ja, alltså vi beroende, och så ni friska "normala" människor.
Vi är sååååå lika på många sätt men också så olika.
Vi önskar lycka i våra liv, såklart.
Vi får det på så olika sätt.
Ni "ickeberoende" kan hantera era känslor, på ett vettigt sätt.
Ni hanterar dem som en naturlig del av vardagen.
Jag säger naturligt för om jag också hade kunnat hantera mina känslor naturligt, ja då hade jag inte suttit med glaset i min hand.
Jag frågade Benny vad man känner som "ickeberoende" när man tar ett glas....eller flera snarare.
Han svarade -"man känner eufori"
Den känslan känner jag igen, så är det ibland för mig men mer och mer sällan.
Nu vet jag vari min eurofi finns.
Det är när jag nyktert kan komma i kontakt med mina känslor.
Det kommer bli mitt lyckorus (o jag som inte ska ta några rus:-).....)
Jag befinner mig i Ingenmansland just nu.
Varken eller.....men jag vet skillnaden.
Min eufori är bara en liten parantes när jag dricker....
Du kommer kanske ihåg mitt inlägg,
Leva nu eller ska jag vänta till sen.....
Jag väntar ju hela tiden till sen, för jag är RÄDD att leva nu.
Min eufori kommer bli stark, den dagen jag vågar möta vardagen och mina känslor utan droger.
Eufori är lycka.
Stor lycka.
Den som är euforisk är alldeles upprymd. och svävar på rosa moln.
Vad betyder då detta märkliga ord?
Ursprunget ur grekiskans euphoros, frisk.
Det är bildat av eu, god eller väl, och pherein, bära.
När ordet kom in i svenskan på 1930-talet användes det främst om psykiatriska problem.
Om upprymdhet, oftast orsakad av droger.
Så brukas ordet eufori fortfarande, men i dag har ordet fått en mycket bredare användning.
Jag ska inte sväva på några rosa moln, jag behöver komma ner på jorden, få kontakt med mina känslor.
Jag ska ta i tu med mina rädslor.
En av mina rädslor är just att ta mig i från mitt rosa moln....rätt ner i vardagen, möta mina känslor.
Jag är rädd för att marken ska gunga för mycket....att jag inte hittar rätt där i mina känslor.
Jag vet ju var jag har dem, de finns där långt borta.
För att citera en anonym....."Man är är euforisk när man är tokigt glad"
Hur smart är jag?
I går hörde jag något som fick mig att tänka på hur smart eller rättare sagt, om jag inte skulle vara det.
Var ute på en cykeltur, det var många som var det i går, efter en större konsert på orten där jag bor.
Folk som var på väg både från och till "byn"/"city".
Många ungdomar som var förväntansfulla inför en festkväll.
En del "glada i hatten" "runda under fötterna" ja, man kan kalla det vad man vill.
Jag säger packade.
Fasen, hur många gånger har jag inte själv raglat omkring.
Så där lite lagom på förkvällen, för att sen ta mig hem framåt natten, sminket utkletat, kläderna kanske inte så fina som när jag gick ut.
Låtit mig utnyttjats för en stunds bekräftelse, en bekräftelse som var fin för stunden men som blev ett ångest och smärtfyllt minne efteråt.
Det finns en del av dem.
Minnen som jag egentligen inte vill bära med mig, men jag gör det, för jag har ju upplevt dem.
Nåväl, tillbaks till min cykeltur igår.
Framför mig hade jag en pappa och hans tonåriga dotter.
Pappan förfasar sig över de "druckna" ungdomarna som var längs gång -och cykelbanan.
Jag hör inte allt han säger, men en mening fick mig att reagera.
Han säger till sin dotter.
-"Det är tur att du inte är som dem, för det är du ju alldeles för smart för". Jag vet inte rätta mig om jag har fel, men om du eller jag tar ett glas för mycket så tror jag inte det beror på hur smarta vi är eller inte.
Var ute på en cykeltur, det var många som var det i går, efter en större konsert på orten där jag bor.
Folk som var på väg både från och till "byn"/"city".
Många ungdomar som var förväntansfulla inför en festkväll.
En del "glada i hatten" "runda under fötterna" ja, man kan kalla det vad man vill.
Jag säger packade.
Fasen, hur många gånger har jag inte själv raglat omkring.
Så där lite lagom på förkvällen, för att sen ta mig hem framåt natten, sminket utkletat, kläderna kanske inte så fina som när jag gick ut.
Låtit mig utnyttjats för en stunds bekräftelse, en bekräftelse som var fin för stunden men som blev ett ångest och smärtfyllt minne efteråt.
Det finns en del av dem.
Minnen som jag egentligen inte vill bära med mig, men jag gör det, för jag har ju upplevt dem.
Nåväl, tillbaks till min cykeltur igår.
Framför mig hade jag en pappa och hans tonåriga dotter.
Pappan förfasar sig över de "druckna" ungdomarna som var längs gång -och cykelbanan.
Jag hör inte allt han säger, men en mening fick mig att reagera.
Han säger till sin dotter.
-"Det är tur att du inte är som dem, för det är du ju alldeles för smart för". Jag vet inte rätta mig om jag har fel, men om du eller jag tar ett glas för mycket så tror jag inte det beror på hur smarta vi är eller inte.
tisdag 7 juli 2009
Nu har jag bestämt mig....här är jag:-)
Jag har bestämt mig för att inte skämmas mer. Det ska bli slut med det.
Skämmts är något jag gjort mer eller mindre under hela mitt liv.
Det ska jag inte göra mer.
Jag heter Lena och är alkoholist.
Det är inte världens hit att vara det. Nä, fy fan rent ut sagt, det är inget man ens skulle vilja önska sin värsta ovän att vara.
Det är inget jag är stolt över.
MEN JAG SKÄMS INTE.
Jag bär på min skam och skuld.
Den ska jag ta itu med.
Det kommer säkert bli ett jävla tufft jobb.
Att jag väljer att presentera en bild här och nu på mig själv, är för att jag känner att jag står för den jag är.
Det är inte lika lätt att stå för allt som jag gjort och sagt både mot mina nära och kära som mot mig själv. Det kommer ta tid att "laga" i många avseende och jag förstår också....att en hel del kommer förbli trasigt. Ännu en bit i min skuld och skam.
Men här är jag där jag är nu i denna dag. Jag är jag, och jag försöker så gott jag kan.
måndag 6 juli 2009
Tabu
....att regndroppar faller som tårarna gör, rår inte stjärnorna för...
(T. Gärdestad)
Fan, vad jag känner mig låg i kväll, var just ute på en ganska lång promenad längs havet.
Det var när jag gick där som jag kände tårarna på min kind, först ganska "kontrollerat" men när jag såg att det inte var en kotte på flera hundra meters avstånd så brast det ohejdat för mig.
Jag saknar verkligen en man i mitt liv.
Nån som kan stryka mig på kinden och säga vad fin du är, nån jag kan få göra detsamma för. Nån jag kan få göra allt det där som man gör när man är ett par.
Äta tillsammans,kolla på tv, promenera, bråka om vem som ska ta disken, kivas med.
Fan, vad jag känner mig låg i kväll, var just ute på en ganska lång promenad längs havet.
Det var när jag gick där som jag kände tårarna på min kind, först ganska "kontrollerat" men när jag såg att det inte var en kotte på flera hundra meters avstånd så brast det ohejdat för mig.
Jag saknar verkligen en man i mitt liv.
Nån som kan stryka mig på kinden och säga vad fin du är, nån jag kan få göra detsamma för. Nån jag kan få göra allt det där som man gör när man är ett par.
Äta tillsammans,kolla på tv, promenera, bråka om vem som ska ta disken, kivas med.
Nån man kan prata med om livets gåtor.
Skratta med.
Gråta med.
Leka med.
Älska med.
Få säga godnatt när man lägger sig, men kanske framför allt någon att få kunna säga godmorgon till när man vaknar.
Någon som visar mig respekt och ömhet och som jag vill känna samma inför.
Jag skrev tabu i min rubrik, för det är visst lite så inom detta de som känner till programmet så heter det så fint att man inte ska göra några större förändringar i sitt liv när man slår in på tillfrisknandets väg. Inte skaffa ny partner, inte byta jobb, inte flytta etc.etc.
Bullshit säger jag. Även om jag är alkoholist så har jag behov som vilken annan människa som helst, och KÄNSLOR. Och jag saknar....saknar....
Leka med.
Älska med.
Få säga godnatt när man lägger sig, men kanske framför allt någon att få kunna säga godmorgon till när man vaknar.
Någon som visar mig respekt och ömhet och som jag vill känna samma inför.
Jag skrev tabu i min rubrik, för det är visst lite så inom detta de som känner till programmet så heter det så fint att man inte ska göra några större förändringar i sitt liv när man slår in på tillfrisknandets väg. Inte skaffa ny partner, inte byta jobb, inte flytta etc.etc.
Bullshit säger jag. Även om jag är alkoholist så har jag behov som vilken annan människa som helst, och KÄNSLOR. Och jag saknar....saknar....
fredag 3 juli 2009
Nu eller sen, älskar älskar inte.
Lever jag mitt liv nu eller ska jag vänta till sen?
Jag gör båda delarna på sätt och vis, det beror lite av vart man lägger betoningen på meningen.
Man kan stycka upp densamma och få ut så många tankar och känslor kring den.
Jag lever mitt liv nu, men jag skjuter verkligen upp allt för att verkligen få leva det, det som är mitt liv.
Få lära känna mig själv, för den jag är.
Inte vill jag egentligen vänta till sen, men det är ju det jag gör hela tiden.
Inombords skriker jag att jag vill leva nu.
Och så väntar jag till sen.
Det blir ju som med prästkragen du vet, älskar älskar inte.
Lev nu eller vänta till sen, och på något sätt så flätas dessa meningar ihop.
För när jag lever i nuet då älskar jag livet.
När jag väntar till sen, ja, då älskar jag inte.
För varje gång jag tar ett glas vin sliter jag av ett stycke liv ifrån min själ och mitt liv.
Liksom när man rycker ett kronblad av en prästkrage, älskar inte.
När jag däremot kan sitta och betrakta den här vackra blomman i sin helhet, utan att rycka något blad, då känner jag att jag lever, att jag kan älska och att jag lever i nuet och att jag är älskad.
Jag vill hålla i prästkragen i sin helhet, den är som vackrast då.
Ändå är jag där och rycker i bladen. Sjukt,(ja klassad som sjukdom) knäppt, galet kalla det vad du vill.
Jag är listig och stark.
Det är jag, det vet jag, för annars hade jag inte suttit här.
MEN det finns en som är listig, falsk och stark, alkoholen.
Skulle gärna vilja sätta ett döskallemärke vid ordet falsk....så nära döden är jag.
Det är det där falska som lurar mig hela tiden.
Om jag lurar döden? Nej jag lurar inte döden.
Det är döden som lurar mig.
Till slut finns inget kvar.
Jag tror inte att jag är falsk, då hade jag inte delat med mig av mitt innersta som jag gör här. Allt du läser här kommer direkt från mitt hjärta, det är mina innersta tankar.
Du får ta del av dem, för kanske de kan vara en hjälp, en stimulans, en tankesällare för dig, inte vet jag.
Berätta gärna i en kommentar......och välkommen tillbaks, jag kommer fortsätta att skriva av mig......
Jag gör båda delarna på sätt och vis, det beror lite av vart man lägger betoningen på meningen.
Man kan stycka upp densamma och få ut så många tankar och känslor kring den.
Jag lever mitt liv nu, men jag skjuter verkligen upp allt för att verkligen få leva det, det som är mitt liv.
Få lära känna mig själv, för den jag är.
Inte vill jag egentligen vänta till sen, men det är ju det jag gör hela tiden.
Inombords skriker jag att jag vill leva nu.
Och så väntar jag till sen.
Det blir ju som med prästkragen du vet, älskar älskar inte.
Lev nu eller vänta till sen, och på något sätt så flätas dessa meningar ihop.
För när jag lever i nuet då älskar jag livet.
När jag väntar till sen, ja, då älskar jag inte.
För varje gång jag tar ett glas vin sliter jag av ett stycke liv ifrån min själ och mitt liv.
Liksom när man rycker ett kronblad av en prästkrage, älskar inte.
När jag däremot kan sitta och betrakta den här vackra blomman i sin helhet, utan att rycka något blad, då känner jag att jag lever, att jag kan älska och att jag lever i nuet och att jag är älskad.
Jag vill hålla i prästkragen i sin helhet, den är som vackrast då.
Ändå är jag där och rycker i bladen. Sjukt,(ja klassad som sjukdom) knäppt, galet kalla det vad du vill.
Jag är listig och stark.
Det är jag, det vet jag, för annars hade jag inte suttit här.
MEN det finns en som är listig, falsk och stark, alkoholen.
Skulle gärna vilja sätta ett döskallemärke vid ordet falsk....så nära döden är jag.
Det är det där falska som lurar mig hela tiden.
Om jag lurar döden? Nej jag lurar inte döden.
Det är döden som lurar mig.
Till slut finns inget kvar.
Jag tror inte att jag är falsk, då hade jag inte delat med mig av mitt innersta som jag gör här. Allt du läser här kommer direkt från mitt hjärta, det är mina innersta tankar.
Du får ta del av dem, för kanske de kan vara en hjälp, en stimulans, en tankesällare för dig, inte vet jag.
Berätta gärna i en kommentar......och välkommen tillbaks, jag kommer fortsätta att skriva av mig......
onsdag 1 juli 2009
aa i kväll
Var på aa-möte tidigare ikväll, de har hört mig säga alltifrån ingenting till allting.
Ikväll trodde nog en del att jag hade tappat förståndet helt.
Ofta när jag är på aa så vet jag knappt vad jag har sagt när jag kommer hem.
Men idag "mumlade och svamlade", om att jag inte vet om jag vill vara nykter eller inte, och i nästa andetag så sa jag att det ville jag trots allt, annars hade jag ju struntat i att komma dit på möte.
Allt är verkligen knäppt just nu. Vet vad det är jag verkligen måste ta itu med.
Jag vet att en del av er som läser, tänker, ja, att det är ingen tvekan om att det skulle vara avhållsamheten från alkoholen.
Men det finns andra viktiga bitar/knutar som måste lösas upp innan jag kan ta i tu med mitt vidare tillfrisknande.
Jag säger vidare, för jag har inte gett upp.
Jag befinner mig bara i en fas som tar lite mer av mina krafter och tankar. Det kanske jag delar med mig av en annan gång. Inte idag, det skulle bara bli fel då.
Ikväll trodde nog en del att jag hade tappat förståndet helt.
Ofta när jag är på aa så vet jag knappt vad jag har sagt när jag kommer hem.
Men idag "mumlade och svamlade", om att jag inte vet om jag vill vara nykter eller inte, och i nästa andetag så sa jag att det ville jag trots allt, annars hade jag ju struntat i att komma dit på möte.
Allt är verkligen knäppt just nu. Vet vad det är jag verkligen måste ta itu med.
Jag vet att en del av er som läser, tänker, ja, att det är ingen tvekan om att det skulle vara avhållsamheten från alkoholen.
Men det finns andra viktiga bitar/knutar som måste lösas upp innan jag kan ta i tu med mitt vidare tillfrisknande.
Jag säger vidare, för jag har inte gett upp.
Jag befinner mig bara i en fas som tar lite mer av mina krafter och tankar. Det kanske jag delar med mig av en annan gång. Inte idag, det skulle bara bli fel då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)