X-empel från" grodan" Båstad kommun

Är lite nyfiken på vad Båstad kommun har att säga om "en sån som mig".

Läser under fliken Omsorg/hjälp.

"Alla i kommunen ska få det stöd som de behöver för att kunna leva ett eget liv, så mycket som möjligt."

Så står det faktiskt, jag ber om hjälp men den, hjälpen hamnar mellan fåtöljerna i kommunen.
Är beklämd, är alkoholist, är obstinat förmodligen bipolär också, kanske på vägen till gränslandet.

Ber om hjälp, vad mer kan jag göra. Har SÅ ofta fått höra att du måste våga be om hjälp!
Det sägs att för att vara sjuk ,måste man vara frisk . Suck ja ja....som om jag inte försöker det...

Jag är inte frisk, långt därifrån, men heller inte så sjuk att jag inte reagerar.
Jag klarar inte att leva ett eget liv för tillfället, jag ber om hjälp, jag bor visst i fel kommun, eller så har den som skrev ovannämnda rader druckit.... sånt kan man väl inte lova.?

Eller var han/hon bipolär....en bra tid i livet, eller en mindre bra tid... lova andra också det, utan att hålla det löftet, liknar en alkoholist.
Fan fan fan.
Kan inte mer än förundras- Leva sitt liv så mycket som möjligt. Var finns stödet?
som jag inte försöker det. Nu lever jag mitt liv alldeles för mycket.


O ingen vill /kan stoppa mig.


Ps, Jag kan måhända låta destruktiv, men dottern har haft ett bra sportlov,,,, buggkurs, luftgevärsskytte, bowling, lek, spel,data, bakning,matlagning, bus,,,,,kompisar som övernattat....


Mitt stöd finns genom en golffreak...haha ,tack tack du vet vem du är, trots att Du jobbar i en kommun som lovar mer än den håller.... Lev ditt liv så mycket som det är möjligt. ?!?!?!?!?!

Tack Benny,...trots alla grodor o annat skitsnack i våran kommun,så finns,lyssnar, orkar o verkar du här. Guld värt. Hole in one.

O jag jobbar på....patientnämnden var inget för mig så nu blir det HSAN bla....

Livet utanför dör.....

Livet utanför dör.
Det dog för ganska länge sedan egentligen.
Tänkte på det igår när jag var med dottern o hennes kompis på buggkurs. Blev ganska påtagligt då....

Så sitter jag där/här utanför livet i stället för att vara med där.
Deltaga i det. Musiken får mina ben att spritta i takten, får mina minnen till livs, får mina tankar o önskningar att tänka framåt. Så behöver jag stanna upp för ett tag, Känna o deltaga i livet som finns idag. Dansa i livet! Det är vad jag skulle behöva.

Om man en gång hamnat lite utanför livet är det svårt ibland att hoppa på tåget igen,

När jag är arbetslös är det nog ganska normalt att jag blir asocial.
Det är inte roligt, när jag är egentligen är social.... (jag, kan vara =man)

Bitterfitta.......
inte ännu, jag har min livsglädje trots allt.

Jag vet att många/flera av er som läser min blog tänker -Men tänker. -Ta dig samman o gör allt det där du drömmer om.

Vill jag, vill jag, men när ångesten sätter in så slår den allt annat ut. Slår ut allt annat i spelplanen som kallas för livet, just det ÄR LIVET.

Ps. Idag spöade min dotter mig ordentligt i bowling.
Jag var mest glad över att "Dolda kamernan" inte fanns på plats.
Om den skulle filmat mig, aj aj vilka skratt det skulle blivit om min prestation på bowlingbanana visats.

Min dotter så nöjd med dagen.

Shit vad jag har blivit teknisk. Letade fram en gammal discodänga.. . lyckades inte få fram musiken direkt på sidan. Men öppna en flik till o kopiera webadressen på sidan här...så får du lyssna till Laban från Danmark o en hit hos mig för tjugo- tjugofem år sedan. (Lika länge sedan jag hörde den sist men jag kom ihåg den ganska bra ).o samtidigt läsa mina rader.

Ha en bra dag :-)

Ångesten

Ångest- vad är det?
Slår du upp ordet här på nätet får du bristfälliga kommentarer, bristfälliga definitioner.
Fram tills nu. Och tills vidare.

Jag ska försöka förklara.
De kommentarer jag läst om ångest, ja visst en del känner jag igen. MEN.
Det finns inget självklart svar på vad ångest är.

Läs inte allt på internet, inte deras förklaringar heller...



Ångest är något så djupt rotat inne i hjärtat,att du egentligen aldrig vill att någon ska ta del av det
Det gör så ont, så när minnet poppar upp för dig är allting stopp. Du känner ett sånt självhat, för evigt.
Min ångest är min. Jag säger grattis till den som inte har någon ångest. Då menar jag inte ångest för att välja vilka kläder du ska ha idag. (den kan kännas påtaglig för dig, men den är bara löjlig).
Jag menar ska du ha en ångest för att vilja leva idag eller inte. Då kan vi börja prata.....
Min ångest är kanske löjlig, jag vet inte.....
men något som jag märker allt tydligare är mina andningsproblem, är ganska påtagliga nu.

MIN JÄVLA EKONOMI är bara en parantes i det hela.

Det har jag lagt i kommunens händer. Ja.......suck det har jag-och att be Sinnesrobönen....visst det funkar en liten stund när jag är där....men inte så länge.

Min ångest jag bär på vill jag inte dela med mig av här o nu.
Det stör mitt liv, det ger mig en sådan ångest att mitt liv är bara noll.

Till min "kära" handläggare(kontaktperson) på psyk.
Det är sådana grejer ni kanske skulle kanske prata om i stället för att hämta en Stesolid hos sjuksköterskan, för att lämna till MIG, ensam i förtvilvan ensam i min sorg.
Ni kanske har missuppfattat ert jobb.
Ni kanske borde ta en runda o tömma sopkärlen istället?
Komma ut i verkligheten o se er omkring.
Det är vinter här ute...det är snö, det är kyla. JA det är det.Det finns en massa skit att ta hand om.
Både organiskt o välsorterat. Det finns en jävla massa skit, som är mänskligt och osorterat.....snälla ta hand om oss....

på det sätt vi förtjänar.
Inte några fack, kommer inte låta er behandling av mig gå oförbemärkt mig .
Måhända att jag är "alkis" men jag är inte dum.
Sorry.....men jag tänker inte ert bemötande/medicinering för mitt mående dra MIG ännu längre ner i skiten. Om ni ändå tagit ett blodprov.

KORSBEROENDE........det är vad man uppmuntras på avd 51----- Stesolid o Nitrasopam.
De kallar det avgiftning???????

För mig ett rakt ut till MITT helvete´....

Lätt för sköterskorna.
Helvetet för mig,

Jag gick rakt ut till närmsta bolag.
Och sen till närmsta Jack Vegas....

Känns skönt att veta att min ångest kan dämpas.... för ett par minuter ......och ett par hundralappar...för några minuter.....för att sen känna ångesten allt närmre mig........



Ps. vem ville att det skulle bli så här..............
Har ett problem. Ska gå o lägga mig nu, Som vanligt vakna i ledsamhet i förtvivlan o ingenting,,,,,
Lena

sopsortering o förpackningsindustrin

För er som inte tror att jag tänker på något annat Än alkohol o droger. Kan jag bara säga tji, fick ni, det finns vardagliga ting också. Eftersom jag är lite gnällig av mig, så forsätter jag här ;-)



Mitt hem har av för mig naturliga skäl inte funkat riktigt på sista tiden.

Alltså ville jag gärna rensa ut lite nu...



Vår soptömmare kom inte o tömde våra kärl denna vecka. För det vart snökaos o tunnorna var insnöade.

Organiskt o övrigt avfall, höll på att skriva överfall, för det är det nästan så man känner sig när sopsorteringen ska fram. Hoppas att ingen ser att jag råka slänga en konservburk i "övriga" sopor. Här ska det sorteras, jepp. Organiskt avfall, inga problem...matrester alltså. Men sen.

Uj uj uj. Tidningar för sig...där får det inte finnas kuvert...för dår finns klister, på dem. Så ner med dem i övriga sopor.

Mjölk och juice paket. Dela kartongen för sig och plastkorken o plastpipen för sig ?????

En tandborstepaket. Dela upp. Plast kartong. Cigpaket, plast, aluminium o papper. Inte konstigt att hemmet har numera fått en liten soptipp. Ja mitt i allafall. Så mycket sopor. Kartong hit plast dit. Om man nu köper ett paket toarullar, varför inte packa in det i papp....nä, plast ska det vara.
Det är för att se om det finns hjärtn eller så på "PAKETET"

Orkar inte dra igenom listan jag tänkte, för jag har sorterat sopor halva kvällen.

Funderar på alla mina sopor, jaha, ska mina kattbajsklumpar sorteras, bajset är organiskt, men inte sanden. Hur ska jag göra?

Terapi för "en sån som mig" kanske.
I mitt kök finns en uppsamlinsgsplats, där finns det en vecka eller två....i ett hörn i köket, sen åker det ner i bilens skuff.....lika många veckor, minst.

Lite annorlunda tankar från mig. Men så är det.
Även om jag är som jag är så funkar en del.

En del inte alls.

Tänkte lägga ut ett tiggarbrev här. Någon som kan skänka mig eller låna mig pengar, NEJ NEJ NEJ tänker inte använda den till spel. Tänker använda dem till mina usla nödvändiga och alldeles vanligt förekommande räkningar.

I bland hör jag "par" som gnäller över att de inte får i hop ekonomin. Två löner är ganska bra eller hur.... jag har sjuttiofem procent av min redan sjuttiofemprocentiga lön....

o jag forsätter att panta mina burkar, som jag egentligen inte ens har råd att köpa.







Helt krasst jag går back femtusen kronor i månaden, minst.

Är det nu jag ska sjunga Leonards Coens halleluja.?

Jag var ute härom dagen, skottade som en tok...jag sjöng inte Halleluja.
Jag sjöng, jag fångade en räv en dag men räven slank ur näven, men lika glad är jag för det men gladast är nog räven.....å åh o åh o hå o etc....
vad gör det om hundra år när ingen ändå finns till......


det är väl då man utbrister Halleluja,,,


Ps....du som har några tusenlappar över.......hör av dig.....

ett levande ljus

Att bli ignorerad som människa är som att bli utkörd ur livet,.
Utblåst som man släcker ett ljus.
"Evelyn Scott"

Min veke är hoppfull,,,,men saknar glöd, är på väg att slockna, för evigt, så är det.
Jag saknar krage, så den kan jag inte ta mig i.
Jag saknar mod.
Jag saknar ryggrad.
Har bara ett gummiband mellan nacken o rumpan.
Ryggradslös är jag inte, står för det jag sagt o gjort.

Men ljuset håller på att falna.......

Inte bara ur min mun det hoppar grodor.....

lI början av min blogg skrev jag om att det hoppar grodor ur min mun.

Ja, sådana där saker att man ångrar....men de kommer ändå.



Det måste ju likna de som kom ur doktor Christians mun.
En grodkompis......
Klockan är över midnatt,
jag har suttit i väntrummet i över fyra timmar, Jag mår jäkligt dåligt. Och är totalt tom inombords samtidigt som tusen tankar snurrar i mitt huvud. Grunnar över de problem jag brottats med som jag dragit med mig sedan länge länge......

Jag blåste noll i mätaren som sköterskan kom med ett par timmar tidigare.
Jag är lugn eller rättare sagt nollad.
Känslomässigt är jag nollad.

Doktorn kommer in o slår sig ner, tittar på sina papper och sen på mig, och säger sedan att
-Du ser ju inte så abstinent ut.
-Nej svarar jag det är inte därför jag är här utan därför jag mår så dåligt.
Och att nu orkar jag inte mer. Han undrar hur han kan hjälpa mig med det.
Och det var då jag sa det olycksaliga ordet att jag vill bli omhändertagen för en tid.
Att jag orkar inte ha det så här mer.
Då svarade han att psykvården inte funkar så längre.
Mentalsjukhusen är sedan länge avskaffade. Så har politikerna bestämt.
Sen säger han -Även om du skulle vara inlåst i ett par dagar eller ett par veckor "så är du en sån" som ändå skulle börja dricka igen så fort du kommer hem igen.
Därefter säger han. För att du ska klara dig behöver du ett andligt uppvaknande.

För första gången på ett par timmar rycker jag till.
Jag frågar -Vad menar du med det?
Ja antingen kan man ju gå med i främlingslegionen, för där kan man inte komma över en droppe alkhol...men det klart där får ju inga kvinnor vara med så då får du gå i kloster som kvinna.
Sen tillägger han -Men det kan ju inte du, för du har ju din dotter.

Sen börjar han "babbla" om att det enda han kan göra för mig är att skriva en remiss till Beroendeenheten. Jag frågar vad det är för något. Han svarar -Du får en personlig kontakt med en läkare och samtal med någon. Jag förklarar att jag redan har en läkare jag har gott förtroende för, att jag har samtal med Benny sedan flera år och en kurator som jag träffat ett par gånger.

Läkaren har hängt upp sig på mitt ordval om att jag vill bli omhändertagen och säger så funkar det inom dagens sjukvård. Han provocerar mig o då brister det totalt inom mig. -Hur kan du provocera mig när jag mår så här dåligt att jag inte ens vet var jag ska bli av.
Jag frågar honom -Tänker du skicka hem mig när jag mår så som jag gör.

Han säger då att han ska kontakta Ängelholm för att höra om de har någon plats. Lämnar mig ensam i rummet och återkommer efter dryga halvtimmen och säger.
-Jag har skrivit in dig på grund av ditt dåliga mående, inte pga missbruk.
Får vänta en timme till då de kommer från avdelningen i Ängelholm o hämtar mig.
Klockan är strax efter tre på morgonen.
I bilen säger en av sköterskorna -Vi såg i papperna att du gått i samtal med Gun 2008 när hon jobbade i öppenvården, hon är på vår avdelning nu, så du får henne som samtalskontakt.

Skönt tänker jag, för då vet ju hon en del om mig.

Framme på sjukhuset visiteras mina saker, inte mig emot, de tar beslag på mina insomningstabletter (Propavan, ej vanebildande) ger mig i stället 2 Nitrazepan.......somnar gott i min förtvivlan.

Men väcks av en avgiftnigskur.
Får man verkligen göra så? Inga blodprover togs.

Bara mina ord. Tänk om jag varit mytoman.
Ojoj oj. Samtidigt som de sätter in mig på en "avgiftningskur" med stesolid, nitrazepanen triggar de min alkholisthjärna.
Eftersom de är korstoleranta med alkohol, kan de därmed trigga igång mig än mer, när jag skrivs ut.

Jag ser framemot att få träffa Gun igen.....men på tjänstgörningstavlan står inte hennes namn med på hela veckan. Frågar när hon kommer. Får till svar om två veckor, hon har semester nu.

Smart.
Ja ja.
Det är fler än jag som talar grodans språk.

På väg till psykakuten......

Vad jag våndas, vad jag skäms, vad jag hatar detta, vad jag är ledsen för detta, jag både planerar och inte gör det. Jag behöver omhändertagas- Ordet omhändertagas kommer för alltid ge mig ångest. Vill stryka det ur alla befintliga ordlistor. Ett ord
-som jag länge betraktat som ett ett vackert ord- tills i kväll. För i kväll fick det ett fult och föraktande innehåll.

Ångesten har varit så påtaglig de sista dagarna. Andnöden är så påtaglig, det har kännts som jag har nästan svalt min egen tunga.

Har du någonsin kännt att du behöver bli omhändertagen??? Hoppas för din egen skull att du inte behövt det.....
Jag kände att det behöver jag nu.....

Akut eller inte, skit samma. Jag har en dotter som jag inte struntar i. Allt måste klaffa.Annars kan jag inte åka iväg. Så är det.

Jag har packat min väska.

Väntar att dottern ska komma hem från skolan, att hennes pappa ska sluta jobbet o komma hit.Det är ju inte klokt egentligen, bjuder in min dotters pappa att bo här. det är snart sex år sen vi skildes. Men allt detta gör jag för att min lilla dotter ska ha sin trygghet med sina saker, sin katter, etc.....
Dotterns pappa kör mig till Ängelholm, där jag ska få vidare skjuts till Hbg.

Vi sitter på parkeringen, snacka om att tankarna snurrar.....Min kompis kommer för att hämta mig. Min dotters pappa kramar mig varmt o innerligt. Det känns annorlunda.
Jeanette kör mig till psykakuten....tar lite tid innan vi hittar rätt.

Hon följer med mig o ser till att jag kommer rätt, Får veta att det kommer ta tid innan vi kommer in.
Tacka fan för det. Det är de som skríker högst o ljudligast som kommer in först.
Jag gör som vanligt. JAG SKRIKER MIN SMÄRTA IN I MITT HJÄRTA.
Min tystnad belönar sig att jag också får vänta i timmar innan kontakt med läkare.

Som jag berättat tidigare, tar en och en halv timme innan jag får första kontakten. En stressad och totalt ointresserad sköterska som inte lyssnar, antecknar sporadiskt. en blåsning i en alkomätare som visar noll promille.
Hon säger att doktorn kommer strax. Jag lämnas i ett rum med utsikt över ett glittrande södra Helsingborg, på femte våningen.
När jag tittar ut och ner ser jag en gammal kyrkogård.
Mina tankar säger att där vill jag inte hamna ännu.

Koncentrerar mig på nuet, det är inte roligt, där sitter jag i ett rum med fyra röda skinnklädda fåtöljer, ett runt bord.
På bordet ligger en tidning Sköna hem och en telefonkatalog över Helsingborg.
Det finns två fönster, ett är säkrat, med dubbla rutor, det andra provosoriskt lagat.

Undrar om det är Svensson ett eller Andersson två som inte får det omhämdertagande som de önskat som slagit i sönder rutan, jag kan förstå att någon gjort det i sin förtvivlan, i sin dessperation att inte bli lyssnad på.

Min blick är naglad vid kyrkogården.
Hjälp mig annars hamnar jag där.
Det tar fyra timmar innan läkaren kommer......


Mitt nu är mer än ett skönt hem och alla de som står i telefonkatalogen ger jag blanka fan i.

Tankar i natten......

När jag ibland läser igenom mina egna inlägg, kan jag känna o se att det där verkar vara en riktig pessimist som skriver de där raderna.
Men som det heter, skenet kan bedra.

För egentligen är jag en kvinna med värme och humor i mitt hjärta och i mina handlingar.
Det som solkar ner det är mitt beroende, det är inget jag önskat att så skulle det bli. Nu är det så och jag vill inget hellre än att bli fri från demonen som viskar vackra ord i mitt öra.

Det är så oerhört kämpigt att många av mina vakna minuter brottas med denna demon. Ja, nu är det ju så att demonen följer med mig in i mina drömmar också.
På flera aa-möten har jag fått höra att när "de" drack hade de inte några drömmar....jag fattar inte riktigt det, för min del kommer det så mycket till mig när jag lägger mig för att sova.

Mina drömmar är morbida, de är så verklighetstrogna att när jag vaknar så undrar jag -Var det en dröm eller var det en verklighet.

Känner mig förlamad i både kropp och själ.
Så nu är det som det är.
Egentligen borde jag sova, klockan är tjugo över fyra på morgonen.
Men har ingen lust att sova.
För mardrömmarna kommer väcka mig gång på gång på gång.

Är det konstigt att jag är slut om dagarna.
Och när dagarna kommer så vill jag inget annat än att få stopp på detta ekorrehjul som snurrar allt fortare och fortare, mitt försök till att komma till ro känns långt borta.

Men eftersom jag egentligen inte är någon pessimist,så kämpar jag på.
Att finna mig själv igen, en busig, glad, crazy,kreativ, levnadsglad, kärleksfull ömsint kvinna/mamma. Det är det jag är.

Kronans droghandel

Va, trodde knappt mina ögon när jag var uppe i byn tidigare idag.
Apoteket har bytat namn till Kronans droghandel.

Jo, jag tackar jag.
En del tar droger frivilligt och olagligt.
Jag blev drogad på sjukhuset ofrivilligt och förmodligen olagligt också.

När jag sökte psykakuten i Helsingborg var det inte för mitt missbruk utan en ryggsäck som behövdes tömmas lite. Alltså förtydligande, sånt som jag brottats med långt innan ens jag visste vad alkohol var.
Berättade dock för sköterskan att jag har problem med alkohol och fick "blåsa" och resultatet var noll promille.
Tänker berätta mer om mitt synnerligen otäcka bemötande av läkaren vid ett annat tillfälle.

Men det första han sa till mig var att du ser ju inte så abstinent ut.
Förklarde för honom att det var inte därför jag sökt mig till akuten.
Efter många om och men så gick han o ringde till Ängelholm och kom och berättade för mig att han skrivit in mig pga av mitt psykiska dåliga mående, inte alkoholproblem.

Kommer till Ängelholm vid halv fyra på morgonen, och får sova några timmar innan "avgiftningen" började? ? ?
Inga blodprover togs.
Undrar då får man verkligen sätta in en behandling utan bättre belägg.
I vilket fall som helst blev jag insatt på en hästdos av Stesolid.
Nedtrappningen skulle vara klar till lördagen.

Då kom en sköterska på att det fanns inga anteckningar om det, och hon kunde inte själv göra det utan var tvungen att vänta till Farbror Doktorn kom på måndagen.
Däremot kunde hon gå utanför schemat när jag vid ett par tillfällen var jätteledsen o grät i floder. Då var hon snabb att hämta en tablett till.
Så det skulle kännas bättre om en stund.

Ja, jag tog emot dem, för helskotta jag är ju en beroendeperson, inte tackar man nej till ett litet extra rus. Till saken hör också att på tisdagsmorgonen vid min första kontakt med avdelningens läkare ifrågasatte varför jag skulle få Stesolid, jag menade att det finns ju andra mediciner som inte är beroendeframkallande men ändå har samma effekt.
Han skrattade åt mig o sa att inte kommer du bli beroende av denna kuren.
Och att det var praxis att använda det där.

Måhända att jag inte skulle bli beroende men har man fått smak på något som får en må bra..... kanske det blir en lockelse i framtiden. Det finns ju andra läkare man kan gå till. För att sen gå till Kronans Droghandel och därmed droga lagligt.

Avdelning 51, en oväntad ny vän för livet!

I mina närmsta inlägg kommer det handla mycket om mina 10 dagar på en sydsvensk psykavdelning. Lite läskig och läslig, saklig o könslosamma ord. I en blog...... Kanske skulle dessa rader till en tidning. Vad tycker du.? Vill inte ha svar idag....vänta några dagars inlägg o tankar innan du bestämmer dig. Men ber dig ,som känner igen sig.....hör av dig



Tankar och verklighet
För det finns de som är oinvigda som inte förstår dessa rader.



En del finner det som "dravel"=struntprat.

Idag har jag fått lite perspektiv till mina dagar på 51:an
MEN inte så mycket som jag skulle vilja ha.


Jag står mitt i livet. Jag är tacksam att få ha träffat Jenny.


Hon kommer vara en vän för livet.

Jenny är 19 jag 44. Jag har skrattat åt de som sagt att ålder är en siffra.

Nu vet jag bättre.

Mina o Jennys problem ligger milvägs från varandra. Men våra tankar är så nära varandras.

AVDELNING 51 En försmak.....

En försmak som kommer förmodligen ge en bitter eftersmak.

MEN man behandlar inte människor som kommer i sin djupaste nöd som om man vore ohyra.

Inga Stesolid kan ta bort den bittra eftersmaken, inga desinfincierade sängar, madrasser eller nytvättade lakan kan ta bort känslan av att här ligger JAG o mår så jävla dåligt o ingen vill lyssna på mig,

Jag är lika litet som dammkornet som lägger sig på min min bädd, eftersom ingen bryr sig om att vädra i rummet med en strimma frisk luft utifrån, en frisk fläkt från ett vinterlandskap.

Fönstret är låst med dubbla lås. Giv mig luft. Plötsligt känner jag mig lika stor som dammråttan som ligger under min säng. Jag känner mig skitig. Jag känner mig som en enda stor skithög.
Va fan gör jag här.
Går på toa, lika äckligt där, har städerskan bara till uppgift att tömma papperskorgen eller vad. Hon tom glömmer att se till att det finns tillräckligt med toapappaer.
I ett glas står det fyra tandborstar, de är lika fulla av damm som det är under min säng. Släng dem för fan, är det någon som skulle sakna dem. Jag lovar, jag är fattig som en kyrkråtta, men du som saknar din tandborste, jag köper en ny till dig.
Ska man sätta sig på toa.....skitstänk....långt upp på ringen.....folk har visst ingen hyfs, men det har inte städerskan heller. Det är hennes/hans jobb.........
Jag har också haft "skitjobb", och jag har gjort skäl för min lön. Jag har både torkat spyor och bajs.

In i duschen , lika skitigt där, det finns tack o lov hjälpmedel för dem som behöver en "sittplats" där.....men jag blir beklämd när jag ser hur smutsigt även det är- tar en stund extra för att skölja av dessa hjälpmedel, tänker i mitt sinne att det kanske är jag som behöver använda dessa vid ett annat tillfälle. Torkar mig på landstingetssträva badlakan, tittar ut genom dörren det är en och en halv meter till mitt rum rusar dit.

Gud hjälpe om man skulle våga öppna fönstret låt säga tio centimeter. Vad kan hända?
I detta fall solen kanske skulle kunna giva mig hopp. Nej nej.....Det kan ju inte vara bra. Förmodligen inte heller den friska luften.

Smörjer in min kropp med en lotion, tar på mig rena kläder.
Det är för mitt yttre jag gör det.
Sen går jag ner genom korridoren till sköterskeexpeditionen, sträcker fram min rena hand o ber om mitt balsam för själen, ett piller så jag kan må bra......ungerfär lika lång tid min lotion att tränga in i min kropp.....det är inte många minuter. Så många minuter varar pillan.

Sen kan jag gå till min säng, låtas att jag både mår bra i min kropp och själ.
Låtsas är bäst,sen kan jag gå till sängs, det är ingen som märker mina tårar där.
Jag tog ingen mascara i kväll...Det ger inga märken på kudden.
Men jag har nog ett extra stort hjärta. Min sorg naggar mig i kanten av hjärtat.
Men det slår för mig, det slår för min älskade dotter och det slår för livet.

Timeout

Nu bär det strax av till Helsingborg o jag är så jäkla rädd.
Jag fick en pekpinne tidigare i dag att jag vid något tillfälle skrivit att jag inte sviker min dotter.

Jo det har väl hänt, men sviker henne ännu mer om jag inte tar tag i detta.
Jag sviker mig själv ännu mer.
Därför är jag på väg nu........

Kramar till er alla som tänker och tror på mig.

Lena