torsdag 31 december 2009

Solen strör sitt röda guld.......




Alla har väl plåtat solen i solnedgången, på väg ner i havet.
Jag lyckades fånga en glimt av isen i månen.
Månen strör diamanter omkring sig.
Tack Pensionärsaspiranten, för ditt råd om att gå ut med kameran.......



Nu hamnade bilderna bakofram....

men det så livet är......jag menar i fel ordning...



GOTT NYTT ÅR ALLA VÄNNER_____

tisdag 29 december 2009

Da capo al fine

Da capo al fine- från början till slut.
Man kan inte leva sitt liv i repris. Da capo.

Visst finns det takter och fraser jag skulle vilja återuppleva.

Men livet är sin egen sång.

Med mig som dirigent.
Men jag är ingen bra dirigent, min taktpinne vill inte lyda mig, och jag står på darrande ben för varje slag jag skall slå.

Melodierna jag har inom mig skiftar i karaktär och styrka, kan bara inte förmedla dem.
Min orkester börja tappa tron på mig.
De ser på mig undrande och frågar varför jag stampar på i min vanliga takt.
De vill se liv i mina rörelser, de vill höra mitt innersta jag.
Förmedla den vackra sången och melodin de vet att jag har.

Al fine- till slutet, vet att om jag fortsätter så här så kommer jag snart dit.
Jag vill finna en ny melodi, en som jag kan vara nöjd med.

Kung Alkohol, kan du ta och lämna din plats i orkestern.
Du platsar inte i min sång, i mitt liv.

måndag 28 december 2009

Journalist

Jag var hos arbetsförmedlingen härförleden.

De ville göra en grundläggande utredning på vad jag ville, på vad jag vill.
Min handläggare skrattade dessutom när jag sa vad jag ville.

Journalist....ja, jag vet, det är dömt att misslyckas,

men det var en av mina drömmar.....

Min nästa "dröm" är att få bli begravningsentreprenör.........
Den tanken har funnits länge.
Var i Laholm härom dagen, försökte ta mod till mig att gå in på begravningsbyrån,
men fick kalla fötter när jag såg den tråkiga gubben som satt bakom disken.
Såg honom genom ett fönster.

Ja, jag vet.

Jag var orättvis.

Han kanske är supertrevlig, Men jag blev rädd.
Det enda jag vet är att jag nog skulle vilja göra det,
varför begravningsentreprenör?

Jo, jag tror att jag passar som det.

Ps. Min handläggare flinade snett och visste inte själv vart hon skulle ta vägen.
Omplanering och omplacering,
ska visst bli mer effektiva, haha.

Så om jag vill träffa min handläggare på arbetsförmedlingen, så måste jag allltså åka till Helsingborg.
Ingen som vet.


Sånt är ju så trevligt,
på ett gott nytt år.
Sitter här med god fantasi, och undrar vad som försekommer att det är så rörigt.
Fast det vet jag ju.

Stranded........

fredag 18 december 2009

Regnbågen i all sin prakt.




Visst ser den fräck ut den där drinken. Läcker "rentutav".
Min tanke igår när jag letade efter denna drink...... så tänkte jag mig en tavla jag kunde gå fram o rita på. Vill att ni ska följa med på en guidad tur i regnbågens land. Det sägs att varje alkoholist når sin botten, och för att bli alkholist måste man ha tagit sin första drink....


Om du är alkoholist...förlåt....menar när du är det. Då når du din botten till sist.....


Om du ser på drinken här ovan....så är det ganska många lager du ska ta dig igenom....




Obs....det är inga filter...det gör jäkligt ont när du når nästa skikt.


Att jag klarat mig såpass länge, är för att jag fortfarande har ett klart sinne......


Men jag joddlar här ännu......


Inte så länge till....

Jag har klarat mig ganska länge,,,,,

Om man rör om den där Regnbågsdrinken, då blir den grå......mer än grå......
Där är jag NU.


men även om det finns en sörja.....så finns det även plats för en annan regnbåge........
Over the rainbow......






Regnbågen

Helt otroligt......
här satt jag o valde musiken Over the rainbow......
och så var det så, drinken heter som jag efterlyste.
Regnbågen.....

Kommer mer i kväll.......

torsdag 17 december 2009

Glad då och då :-)

Nää...tro det eller ej, men jag gick bet på Internets fantastiska sökmotor i kväll....
Har letat o letat, kanske du kan hjälpa mig......vad hette den där drinken på tidigt 80-tal som hade en massa olika färglager.....av olika ingridienser?
Inte San Francisco, inte Gröna Hissen.
Vad hette den?

Tänkte göra ett inlägg relaterat till den, men det får vänta, måste ha namnet först.

Igår tittade jag på Oskyldigt dömd, tv 4----då sa Marcus vid ett tillfälle
-"Lycka är överskattat, man får vara nöjd om man får vara glad då och då".

Just nu är jag glad över att jag börjar bli lite gladare.
Medicinen börjar nog verka.
Jag är trött som fan, men ändå.

Glad över att min dotter älskar mig.
Vi brukar ibland ligga i soffan o hon kramar mig o säger "min mamma", "min privata kock".
Lycka.... ja, det känner jag väl vid de där tillfällena också, lycklig och glad.

Men sen kommer de där skuldkänslorna o bara trycker ner mig igen......
dottern hoppfull inför julen, inte så att hon önskar dyra saker.
Jo, hon önskar, men hon vet att det inte blir dem.
Men ändå......jag har inte köpt varken någonting eller ingenting.
Då är man inte nöjd, inte lycklig, inte ens glad då och då.

Det lät kanske lite motsägelsefullt.... i mina olika stycken här.
Om vi säger som så. Humöret pendlar, o det tycker jag är bra, för några veckor sedan var det bara neråt.

Hjälp mig nu att komma på den där drinken........inte för jag vill ha den att dricka, utan relatera till.....

onsdag 9 december 2009

Lev i nuet

I mitt förra inlägg fick jag en kommentar om att jag skulle leva i nuet, känna tillfredställelse det som finns i nuet, inte det som finns om hörnet.


Jag har tänkt väldigt mycket på det där....

Jag är glad varje morgon jag orkar "masa" mig upp ur sängen.

Glad över småsaker i min vardag.


Idag var det vindstilla och solen sken.
Sånt kan jag bli glad av.

Faktiskt gjort en hel del nytta i dag också.

Men det tar vi i morgon....just nu är det ganska mörkt o kallt,

Ja, jag tycker det.

Men ändå kan jag inte låta bli att tänka på ,ett litet ordspråk som jag länge burit,* med mig som ett tidningsurklipp och en tanke.

Mitt livs mantra.

- "Medans tid mot kyla och mörker går, går den samtidigt mot ljus och vår."

*burit. NB för att rätta till texten.....jag bär.








söndag 29 november 2009

Ingenting

Känner ingenting för ingenting och allting.
Helt under isen nu.
Men gjort det lite julmysigt för dottern och mig själv.....

tisdag 17 november 2009

en annonym kommentar och sömnbesvär

.......ja, idag när jag loggade in så fanns det en kommentar från en annonym.....jag blev så glad....men jag tryckte visst bort dig, förlåt min vän, skriv igen, ingen hade blivit gladare än jag. Jag lovar.

Idag är det min fyrtiofjärde födelsedag.
Har alltid varit lite deppig kríng mina födelsedagar.
Funderat mycket kring mitt ursprung o så.
Jag är ju adopterad, och tankarna har varje år gått till min blott femton år mer, "gamla" moder.
Alltid varit så.

Men inte i år. Jag tänker, Jag grubblar. Jag försöker i vart fall, vara med i livet.
NEEEJJJ jag tycker INTE synd om mig själv.....för dig som tror det.
Glöm det.

Detta, att jag skriver här, är bara ett vardagssätt att få ur mig mina tankar. Jag har ingen att dela dem med. Jag gör det här,för att det känns bra för mig.

NATTSKRÄCK....

Klockan är mycket, jag borde gå och lägga mig.
Men det bär mig emot.
Ställer i alla fall väckningstiden på mobilen nu.....så är det gjort.
Tittar på klockan och inser att detta blir återigen inte en hel natts sömn. För nu börjar verkligheten komma i kapp.
Trött som jag är, så vill jag sova.

Det är som vanligt, vänder kuddarna ett par gånger...inte femtioelva, men inte långt därifrån, innan jag kan komma till ro.
Samtidigt har jag legat på höger sida, på magen, på vänster sida, på rygg....tror jag somnar bäst magläge....

men det varar bara en liten stund, sen börjar nattskräcken.
räkningar, jobb, pengar, alla papper, julklappar,min sköldkörtel, mina fötter....
(haha...kan låta som en hypokondriker, men det är jag inte....)

Nä, stopp och belägg, mitt i allt detta kommer också " tacksamheter"
....som min älskade dotter, min allra bästa vän Milla.
Min för alltid lilla "pytta"..... Jag hoppas att jag kan vara en lika fin vän tillbaka.....när helst du behöver....

Faktiskt, är ärlig i vad gör idag, visar att Jag behöver hjälp.

Så där, har bara gått en timme, sen jag började funderingarna, fem timmar kvar......drygt, innan jag , måste stiga upp. Slår en blick på klockan.....hela dagen gås igenom,
hela morgondagen likaså.....allt mellan sömn och vakenhet.
Jag kallar det dvala.
Orolig sömn.
Vaknar tröttare än när jag gick o la mig.
Behöver ingen fylla, för att det ska gunga under fötterna en tisdagsmorgon.....

För att få en ljusglimt,så ska jag berätta liten historia, en alldeles sann sådan.

Jag vikarierar som kokerska på ett dagis denna veckan.
Jag skulle gå ut med soporna när jag hör en liten flicka.
-"Hejdå, hejdå, hejdå".
Jag vänder mig om och säger -"Men jag ska inte gå hem än, jag kommer in igen"
Den lilla fyraåriga flickan strålar och säger. -"Tur ,för jag trodde att jag inte skulle få något mellanmål"

Det är sådana händelser som får mig på fötter ett tag igen....

nä, nu ska jag natta mig......

måndag 9 november 2009

Vargmat

En gammal indian berättar för sitt barnbarn om ett gräl som pågår inom honom.

Han säger att konflikten står mellan två vargar.


Den ena vargen är full av avundsjuka, sorg, ånger, girighet, högmod. självömkan, skuld, bitterhet, mindervärdighet, lögner,falsk stolthet, överlägsenhet och egoism.
Den andra vargen är full av glädje, fred, kärlek, hopp, ärlighet, ödmjukhet, vänlighet, välvillighet, medkännande, generositet, sanning, medlidande och tro.
Barnet tänker efter en liten stund och frågar sedan sin morfar:


"Vilken varg vinner"?
Den gamle mannen svarar henne:
"Den varg jag matar".

torsdag 5 november 2009

Köket

Köket

...har alltid varit en plats för mig....som varit "helig".
Det är det inte längre...

Där skulle man alltid kunna gå till.
Hemmets mittpunkt.
Dofter från en god middag.
En känsla av härifrån kan man hämta kraft...

Här är det hatets mittpunkt. Just nu.
Ingen går in i mitt kök, för på mitt köksbord ligger alla, ja jag säger alla mina synder, eller en del av dem ialla fall.
På mitt köksbord ligger räkningar, kravbrev, inkasso, oöppnade brev.

Jag som alltid förbannat dem som hamnat i denna sits, nu är jag själv där.
Ja, jag förbannar mig själv.
Självklart eller hur.
Vad har jag som skulle vara bättre än andra......Ingenting.
Jag har dessutom ingen kraft heller. Den ligger nånstans mellan alla brev o papper på mitt köksbord.

Det är ett enda sammelsurium nu.....hyra ej betald, inte elen. inte fritids, inte telefonen,(CSN är inte kloka, vill ha hur mycket som helst), inte det o det........vad är betalt då, undrar du....
Jo...det ska jag tala om för dig.....min dotter växer,,,,,det blir skor...jeans....mina besinkostnader....mat....grejer till....dottens födelsedagskalas.....bilen krånglade.....(3000:- på ett bräde) alltså till allt och ingenting.

Själv har jag varit hos läkaren.... ett antal gånger.....det kostar....allt kostar.

Men mest kostar mitt mående.

Jag säger välkommen till Kronofogden...haha.....vad ska ni plocka hemma hos mig?
Mina slitna skor?
Mina katter.
Min Volvo från -86 som gått snart 27000 mil.
Min tv från -92

Och allt till min egen undergång....

Och den som säger att jag tycker synd om mig.....får en knäpp på näsan, det är inte mitt syfte....herregud, då hade jag betett mig på annat sätt. Ja.

Min största önskan är att, de som kommer hem till mig, vill och får komma in till ett välkommande kök......där räkningarna är undanstoppade(betalade) där det andas av liv.
Doftar god mat. Skratt.

Just som det ska var i ett kök.

NB för den som undrar...varför jag går till läkaren.......problem med Sköldkörtlen....utredning pågår.......

torsdag 29 oktober 2009

ACTION :-D

Idag fick jag höra, Lena det är väl lite dags för action.

Ja, men "halleda" (halleda är ett gammalt, halländskt uttryck för herregud)

Jag försöker ju....
Maskineriet är fullt av synder, skuld och skam.....e inte så lätt att komma igång då.
Speciellt inte när jag fortsätter att spä på mitt maskineri.

Jag super, jag luras, jag ljuger, jag raggar(dock utan framgång) jag lever låååångt över mina tillgångar, jag dricker minst en Red Bull om dan, jag rör mig inte.Räkningarna växer sig till ett obestigligt berg.........Undrar när jag betalde någon sist......((((((JAAAAA.......så illa är det))))))
Har ett vackert piano....dock ostämt, men oj vad jag vill sätta mig vid det o bara....vara.

Har världens vackraste plats att gå till inom 250 meter...tror ni jag går dit?
Nej....jag sitter vid min dator.
Tar bilen till närmsta affär.
Sitter i min soffa....eller ligger kanske.

Drömmer, tänker, lever ett låtsasliv.....med andra ord fantiserar.
Jepp......så är det.
Inte alltid.....men ofta, oftare, oftast.

Men idag så fick jag en sanning som jag inte tänker tillåta mig komma i min närhet, jag tänker inte gå på dagis, finns tydligen för sådana försupna, utförsäkrade, försoffade......personer som är på väg utför.

No, no....jag har fler drömmar än så.
Jag ska förverkliga dem.
Varav...valet av dagens musik.
Jag grabbar tag i varje, healing hand.

I´m gonna learn to live again

måndag 19 oktober 2009

Så där ja...

....vill bara lägga mig ner och dö.
Ja...bara lite grann alltså.

så är det....

men det är mycket som håller mig kvar.
Min älskade goa fina underbara dotter.

Min lust till livet....morbidt eller hur.....
jag dödar ju mitt...

mina räkningar.......fan, fan, fan, fan, lyckats hålla mig från fogden fram tills i dag.....slarv....slarv...slarv...

ÅNGEST...ångest...ångest....

Jag måste ordna upp saker i mitt liv, innan jag kan lämna det.

torsdag 15 oktober 2009

Bakom stängda dörrar.

Vad händer bakom din grannes stängda dörr? Du kan aldrig veta. Vad händer bakom din stängda dörr, det kan inte jag heller veta.

Bakom min stängda dörr händer det ingenting och allting.

Jag mår så fruktansvärt dåligt just nu.
Känner att det enda som håller mig på benen är den där önskan om att allt kommer ändå reda upp sig. Det måste det göra, det ska det göra.
Så även om jag är i en riktig dalgång just nu, så är ändå inte allt mörkt, det finns hopp.
Just nu är det tomt i mitt inre. Nä just det, det är inte tomt.
Tvärtom, det är överfullt.

Sammelsurium.

torsdag 24 september 2009

Lidnerska knäppen...allt och inget du visste om den

Fram till häromdagen visste jag ingenting alls om den Lidnerska knäppen, jag som trodde att jag hört de flesta vanliga uttrycken, hade missat detta.

"Lidnersk knäpp"
(att en dumbom plötsligt blir förståndig)

Skalden Bengt Lidner (1757-93) berättade för sin hustru,
som vidarebefodrade historien när hon skrev hans levnadsskildring som inledning till hans samlade verk (1820).
"Intill elfte året var Lidners fattningsgåva mycket trög.
Men då hörde en dag hans informator liksom en knäppning i gossens huvud,
varvid denne skrek till och sade sedan,
att han känt en skakning från nedre delen av pannnan till bakdelen av huvudet",
Varefter han visade prov på gott minne och utmärkt fattningsförmåga.
Numera används väl uttrycket oftast om att någon plötsligt fattar något som tett sig obegripligt, men också om en snabb förbättring i intellekteuellt hänseende.
(Ni som inte fattat än så är det >AHA...grejen vi är ute efter.)
Om Bengt Lidner kan vi vidare läsa,
Lidner är den förromantilens främste skald, med ett känsloläge som skiftar från tårögd självömkan till sublimt patos.....
Ekonomiska svårigheter och spritmissbruk bröt tidigt Lidners skaparkraft. Från 1784 förde han ett kringflackande liv och dog i Stockholm i djupaste misär.

Ser fram emot min Lidnerska knäpp.Eller?
Har du haft nån?
Berätta då i kommentarer.
Tycker det är så tacksmt att få läsa de rader som skrivs där:-)





tisdag 22 september 2009

torsdag 17 september 2009

I går fick jag nog

Ja, du läste rätt, igår fick jag nog.
Men det jag fick nog av, kommer kanske lite oväntat.
Jag fick nog av aa.
Ja, så är det.

Deras slogan -"Kom tillbaks, det fungerar".
Fungerar inte på mig.
Så är det.
Jag har trott på det i ett år nu,

Igår var det min tur att vara kaffekokare.
Jag gick dit, för första gången med obehag.

Var där en trekvart innan mötets början, kokade kaffe, tände ljus, hoppades,jag har ju hoppats, att dessa möten skulle ge mig mer än vad jag tagit till mig. sorry jag orkar inte höra samma ord gång på gång, det fungerar inte på mig.

Jag betvivlar inte aa på något sätt.
Aa är bra
Aa är bra för dem som är som jag och för alla andra som vill tillfriskna.
Men igår fick jag "spel" och gick därifrån efter min första kaffekanna var färdig.
Jag ångrar mig inte.
Jag mådde bättre av att åka hem och känna mig nöjd med att jag gjorde så, än att stanna kvar och höra dessa upprepade ord.

PS. sen finns det undantag, tack och lov, men de pratar jag hellre med utanför mötena.
Tack P med G
Underbart med kryptiskt språk, eller hur, men hur mycket jag än tycker om kommunikation och språk, så kan jag inte fotsätta att gå på möten. där jag fortfarande inte kan förstå språket.

måndag 14 september 2009

Sjukdomsbegreppet

Liten lektion om alkoholism, rätta mig om jag har fel, men det här vet jag, och här står jag i dag.
Sjukdomen alkoholism.
  • Beskrivbar
  • Primär
  • Progressiv
  • Kronisk-permanent
  • Dödlig men behandlingsbar

Den amerikanske läkaren Jellinik (1940-talet) var en av de förste som på allvar definierade alkolism som en sjukdom (se Jelliniks kurva). Han beskriver syptomen-som leder till en diagnos.

Sjukdomen är primär- beror inte på omständigheterna. Har jag anlagen så står den på egna ben.

Progressiv- det blir alltså bara värre och värre.

Kronisk-permanent. Så är det. OCH det är där jag befinner mig rent av, i min "ickeaccepterandefas", just nu.

Dödlig- men behandlingsbar.

Allt det där har jag fått veta. Allt det där lever jag i dagligen. Allt det där, är min vardag. Och jag är så jävla fast i detta. Men ändå fortsätter jag den tillåta mig att ta livet av mig sakta.......

Vet att jag är den enda som kan ändra på mig själv, men jag behöver en knuff i rätt riktning.....

fredag 11 september 2009

Ingen rubrik

Ingen rubrik, inget att skriva om, så känns det just idag.
Livet snurrar på men samtidigt står det stilla, till och med så går det bakåt just nu.
I dag ser det ut att bli en vacker dag.
Jag ska ta till vara på den genom att tillåta mig förstå att jag behöver mer hjälp, idag.
Återkommer nog i kväll.
Nu ska jag åka till jobbet.
Solen skiner för dig
och för mig.
Ha en fin dag.

fredag 4 september 2009

Ett farväl

Hur sorgligt det än är att ta avsked,
så är all förnyelse en källa till glädje och förväntningar.

Vi måste ta avsked av människor, platser, minnen och gå vidare till nya upplevelser.
Vi måste stänga dörren till det förflutna innan vi kan gå vidare genom de nya dörrar som öppnas för oss var dag.
Men inga upplevelser försvinner för alltid.

Alla våra upplevelser är sammanvävda, och var och en har bidragit till det som pockar på vår uppmärksamhet nu.
Tack vare vårt tillfrisknande har vi fått insikt i vår utvecklingsprocess.
Var dag, var erfarenhet, var ny insikt är ett litet steg framåt på vägen mot mänsklig mognad.
Vi ska komma ihåg att var och en av oss färdas på sin egen stig som inte är lik någon annans.
Våra erfarenheter är bara våra egna.
Vi ska inte avundas andra det som tillkommer dem.
Livet ligger framför oss.
Det som gör ont i dag kanske är en förutsättning för morgondagens fröjder.
Vårt inre jag strävar mot ett visst mål, erfarenheterna från det förflutna måste vi lämna kvar i det förflutna.
De erfarenheter vi gör i dag, leder oss fram mot målet i dag.

Jag förändras och utvecklas i den rätta takten.
Det kan jag lita på.
Det som är rätt för mig, det sker.
Jag ska glädjas åt förnyelsen.
Tackar och tar emot dagens text från Var Morgon ny.
Texten är ifrån i dag och jag är med den.......

torsdag 3 september 2009

Allt jag behöver nu....är att hitta mig själv

NU har jag skrivarklåda.....allt jag gått och funderat på den sista tiden....



Allt jag behöver nu är att hitta mig själv.


Jag vet vad som behövs.


Viljan, inte bara önskan.


Sen kommer jag att hitta mig själv.


Skrivarklådan övergick nu till huvudbry. Återkommer....

tisdag 1 september 2009

Hej

Hej mina vänner....ja, jag vet att det är ett tag sedan jag skrev. Har ingen lust, har ingen ork. Just nu bara existerar jag. Nu ska jag iväg till jobbet, kanske skrivarlusten finns i kväll. Lusten till livet också. Vad vet jag.

tisdag 25 augusti 2009

Att vara eller inte vara....

Fredagen 21 augusti, platsen är Nämndemansgården klockan är 13.45 och jag är inkallad till ett samtal med Lars, en av teraputerna där.

Slår mig ner på en stol, ganska ledsen över dagen som gått hitintills.

Jag har "misslyckats" igen.
Jag har varit ärlig och berättat om det.
Idag får jag domen, det finns fler som säger att jag misslyckats.
-" Lena, säger han".
Vill att jag ska erkänna min maktlöshet inför alkoholen.
Där och nu.
Jag erkänner.
Tårarna sprutar ur mina redan rödgråtna ögon.

Var kommer de ifrån, hur är det möjligt att ha så mycket tårar, var kommer all sorg ifrån? Jag viker min näsduk, i flera lager, i olika former, jag känner att nu tar jag nog ett kliv upp ur stolen och springer därifrån.
Jag gör inte det.

Jag fortsätter lyssna på alla ord.
Ord som faktiskt inte får någon mening, för får inte mina ord gensvar varför ska jag då fortsätta lyssna.
Jag förmanas, jag bannas, jag känner att jag är inte så mycket värd.

Min ärlighet är värd zero.
Min sorg är total.
Min längtan får kliva ett steg tillbaka.

"Du är inte välkommen hit igen, så länge du är aktiv".

Jag biter ihop....viker servetten ännu ett par lager.
Tårarna formligen strilar fram.
Under dagen som gått har jag av mina medsystrar fått "tipset" att jag måste kunna bli förbannad.
Jag måste kunna bli arg.
Hur ska jag kunna det?
Borde jag bli det?
Ja, säkert.

Ska jag bli förbannad på mig själv?
Ska jag bli förbannad på nmg?
Ska jag bli förbannad på alla och allt.

Det ligger inte för mitt hjärta.
Jag borde kanske tänka om.....
Jag kanske ska bli en argbigga, kanske det händer det något då.

Ivilket fall som helst, jag går ut ur rummet, ut till parkeringen....blir förbannad tänker för en gång skull inte låta mig köras över....vi har en punkt kvar på dagen i efterbehandlingsgruppen, avslutningen.

Snyter mig, torkar tårarna och går in igen.
Tänker, va fan även om det är sista gången jag går in här, så ska jag göra det.
Sätter mig i ringen, slumpar sig att jag blir den näst sista som får säga hur dagen varit....

Jag får stora ögon till svar när jag säger som det är, jag tackar för mig och önskar de andra lycka till för jag är inte välkommen tillbaka. en miss i protokollet.
Alla lyckas inte med en gång, bara för man varit på nmg.
Men jag är definitivt inte bra för deras statistik.
Bitter.... inte ett enda dugg.
Realist.. mer än jag någonsin varit.

Jag är den jag är.

Älska mig för den jag är.

onsdag 19 augusti 2009

Båten gick två gånger......

Fick mig berättat denna betraktelse...roliga historia, Högre makt- gud ?


Jag, kan nog jämföras med Klara... som inte klarade det.....





Klara stod i rummet....såg vattnet komma och stiga allt högre...
Hon bad till Gud "Kan du inte komma och rädda mig."

Hon gick till fönstret och såg en båt flyta förbi.

Den stannade till och sa ,"Hoppa på, här finns en plats för dig."

Klara svarade"Nej tack, jag väntar på att gud ska komma och rädda mig."

Vattnet stiger allt högre i rummet, Klara tar sig ut och ställer sig på taket till sitt hus.

Vattnet stiger ännu mer och Klara ser åter en båt närma sig.

Från båten slängs en livboj i vattnet......någon hörs ropa,

"Klara, vi har plats för dig med.

Ta tag i livbojen, följ med oss".
Klara svarade.."Nej, tack, jag väntar"....hon bad på nytt till gud.


Vad hände då?

Jo, Klara drunknade, hon kom i kontakt med gud och frågade.

"Varför kom du inte och räddade mig"?

Gud svarade. "Jag skickade ju en båt två gånger."

söndag 16 augusti 2009

Kämparglöden falnar...

Vaknar....det blåser friska vindar från havet genom mitt sovrumsfönster. Mitt älskade hav som väcker mig på morgonen...
Jag har inte långt dit...

Väcker mig på morgonen, talar om för mig att det är snart dags att vaka upp till en ny dag. Rädslorna rullar in. Ångesten kryper på mig. Skammen likaså, skulden följer med i nästa andetag.....och det känns som jag vill så gärna följa med ut i nästa våg som sveper in....låta havet få rena mig från dessa fruktansvärda känslor, skjölja av mig dem, och för en gångs skull få låta mig känna som en ren och hel människa. Låta mig för en dag, tillåta att känna mig fri.

Somnar om in i mina förhoppningar. Förhoppningarna som ska infria mina drömmar. Nästa andetag väcker mig till verklighetem. Det som fanns i drömmarna tar strid mot rädslorna och ångesten.
Skammen och skulden hänger på som en snara kring halsen.

Mår så dåligt nu...är tung och stel i kroppen, i min själ, intalar mig själv, att kroppen behöver renas, själen likaså. Hela min kropp kämpar för att komma igång....mina känslor kämpar hela tiden, de behöver få komma till ro.

Kämpandet är en jävulusisk sysselsättning. Tar så mycket kraft. Kraft som jag behöver till annat.

fredag 7 augusti 2009

Var morgon ny..... 7 augusti 2009 ...Tro

Visst kan du hålla med om vissa ord träffar mer i hjärtat, än vad andra ord gör?
Så var det för mig i morse.
Ville läsa dagens text...innan dagen började.
Hämta kraft från boken Var morgon ny.
Texten träffade rakt i mitt hjärta.
Så här lyder den.

"Att bli ignorerad som människa är som att bli utkörd ur livet.
Utblåst-som man släcker ett ljus".
Evelyn Scott.
Vi behöver få känna att vi betyder något.
Vi behöver få bevis på att andra lägger märke till oss.
Därför vet vi att alla andra behöver få uppmärksamhet av oss.
Om vi visar en annan människa uppmärksamhet blir vi också uppmärksammade.
" Jag ska vara uppmärksam mot människorna i min omgivning.
Jag ska vara tacksam för allt de har att ge mig".
Idag har det visat sig att En dag som i dag visat sig bli som det jag fick mig till livs i morse. Härom dagen så sa jag att jag skulle ta en paus från mitt bloggande.
Men som berondeperson var jag ju tvungen att kolla med jämna mellanrum min blogg. Först en kommentar från en Anonym.... som sa att jag kunde unna mig en paus, men bad mig att komma tillbaka......då blev jag så glad när jag läste de raderna.
Idag blev jag så förvånad när jag loggade in. En ny "följare" syntes i min profil.
Jag blev jätteglad, kan tyckas fjantigt kanske, men jag blev så rörd/glad/förvånad att jag fick faktiskt, vad ska vi kalla det "glädjetårar".
Tänkte för mig själv.....
Tänk att jag ger något till er som läser min blog, så mycket att en del av er så mycket att ni ger mig respons.
Häftigt.
Nu vill jag ge min annonyma kommetargivare och min nya följare. Tack:-) såååå...glad jag blev....när jag upptäckte er.
Ni fick mig till ny lust till mitt bloggande. Fick mig att känna tro.....
Jag vill känna tro.

måndag 3 augusti 2009

Blåbärspaj, senapssås, kajp och ingen semester.

Jaha vad ska nu komma med en sån här rubrik?
Blåbärspaj.........och ingen semester.

Många av mina tankar kretsar kring jobb, mat=jobb igen och ingen semester.
Självvalt att arbeta hela sommaren på sätt och vis, men jag hade inte haft något emot några dagars ledighet nu.
Mer än två dagar, tre hade varit bra, fyra en lyx.
Som jag jobbar nu blir det varken hackat eller malet av dagarna.
Å....nej, ni ser jag kan inte ens skriva här utan att det kommer ord som får en att tänka på mat och jobbet. Vilket roligt uttryck förresten. Varken hackat eller malet.

Semester ja, det hade varit behövligt.
Känner att det hade varit överst på önskelistan just nu.
På tal om semester...idag känns det som jag kommer ta en vila härifrån blogskrivandet ett tag.
Vem vet jag kanske ändrar mig i morgon igen.

Igår gjorde jag något som fått mig tänka efter lite, på gott eller ont. Vet inte. I går så lämnade jag ut min blogadress till en person jag inte känner så väl, nästan ingenting alls snarare.
Så kom jag på mig själv tidigare idag, att tankarna med bloggandet är ofta att jag vill att andra ska förstå.
Förstå vad?
Förstå att jag är inte så olika alla andra egentligen.
Fast alla människor är olika så tror jag att vi är nog ännu mera lika varandra.
Min hjärna hade helt klart behövt semester. Hela jag och hela mig.

lördag 1 augusti 2009

En stund på jorden.....

Kände för att redigera lite grann på videon....Därför kommer den idag igen.

Denna underbara låt.....med tänkvära ord. Nu kommer jag radera gårdagens inlägg och då kommer förmodligen kommentaren från anonym också försvinna, som tyckte att det var en fin video. Tack säger jag till dig:-) Jag är stolt över resultatet för denna, min första video, gjord på detta viset. Ah...va roligt att få hålla på med musik, bild och form. Sen om jag lyckas överföra mina tankar, mina känslor är en annan sak......

onsdag 29 juli 2009

En gräsmatta klippt på skrodden

På Nämndemansgården säger min terapeut till mig
(nu suckar jag högt)
efter att fått höra att jag var fjärde vecka har jag tagit återfall......ber han mig förstå....att jag behöver mer behandlig.

Ja-svarar jag.
Men min kommun vill inte satsa mer.

Lars, Nämndemansgårdens teraput säger
-Lena, du behöver tre veckors behandling här på Nämndemansgården och sen skulle du behöva tre månader på halvvägshus.

JAG BLIR SÅ JÄVLA RÄDD .

För jag förstår att jag faktiskt skulle behöva det.

Min friska hjärnhalva, ja jag har faktiskt en sådan med. Räknar i dagar, veckor, månader, ser solen komma och gå. se hur många dagar det är innan jag är hemma.
Så blir jag ganska liten i mina funderingar när jag får dem...
Tittar på min lilla vackra dotter, och tänker, vilken underbar tjej.

Så tänker jag, tre dagar, tre veckor,tre månader....tre månader är ganska lång tid. Tettio år är en längre tid....

Första gången jag hörde talas om halvvägshus, fick jag den uppfattningen om att man skulle lära sig att anpassa sig i vardagen som om man inte fattade någonting....Trodde att de misstrodde mig om allt.

Tom när jag klippte min gräsmatta på skrådden-på skrådden är skånska och betyder på diagonalen.

Jag skroddar över min själ nu.....

mina funderingar är många, dotten i familjehem?????
hon klarar det, gör jag de?jag är ganska ensam i mina funderingar.Mina funderingar var ganska klara ,när jag klippte min gräsmatta på skrodden. Fundera lite.

tisdag 28 juli 2009

själ i nöd....

Lite tänkvärda rader jag hörde härom dagen.

Den som inte kan erkänna sin svaghet har ytterligare en.

Min är själ är i nöd, det är min rubrik i dag.
Själ, slår man upp ordet i en ordbok står det följande.Själ-sammanfattning av de mänskliga egenskaper som möjliggör tanke-, känslo- och viljeliv. Sen kan man lägga religösa tyngder på det...också olika språkliga ändelser av ordet och det får en helt annan innebörd, konstnärssjäl, eller själsfrände...men nu rör sig mitt problem i, min nöd att följa mitt tanke-, känslo och viljeliv.
Slår man upp ordet själ i en ganska modern läkarbok så finns inte ens ordet med.

Hela denna dagen har varit märklig på något sätt....
Att erkänna sin svaghet är kanske inte det första man vill göra, om det inte behövs.
Jag erkänner min svaghet om och om igen, för det behöver jag.

Nu måste jag säga till en av mina kontakter jag har, "godmorgon, mr A. Sätt inte morgonkaffet i halsen. Det här fick jag höra i dag".
Jag var alltså tidigare idag hos Filippa.....vi kallar henne så för enkelhetens skull.
Jag kom dit för att vi skulle prata lite vidare hjälp....i mitt tillfrisknande.
En psykologkontakt, som jag blivit rekommenderad av min kontakt Benny. Då säger Fillipa, det kan vi inte bestämma förrän vi gjort en "tiostegsutredning" på dig, blaha blaha.
Tuff som jag blivit, nåväl lite tuffare i alla fall ifrågasätter jag detta tillvägagångssätt.....
SKA JAG behöva blotta mitt innersta för någon som ändå inte kan hjälpa mig, under tio veckor, för att hon ska se om jag har något extra behov av psykolog.

Jag vet att jag lägger en stor risk som lämnar ut mina innersta tankar så här.
Men även om jag blivit lite tuffare, så finns det ord som går lättare att skriva än att säga.
Och jag står för dem.
Vidare pratade vi om mina återfall- ELLER vad vi nu ska kalla dem.

Du får ha din uppfattning, jag har inte min riktigt klar än.
För min själ, alltså tanke-, känslo och viljeliv är i nöd.
Lättare blir det inte när jag får höra Filippas tankegångar kring mina återfall.
Tänker inte säga alla....för en del av dem är tillräckliga för att få min sjuka hjärna i spinn.

Lena,Du behöver inte ha så höga förväntningar om dig själv, för misslyckande dricker man på. Sätt upp lite delmål...håll dig nykter i veckorna, sen kan du ju se om du blir sugen på helgen.
Genast nappar min sjuka hjärnhalva på den varianten.
Min friska säger emot när Filippa undrar om jag ändå inte önskat om jag kunde dricka socialt. Jo-säger jag till henne, det är väl den sista tanken som överger en alkoholist. Försöker förklara för henne att det hade jag med velat, så sa jag till henne att ena gången går bra, andra med kanske men nästa vet man inget om.
Jag försöker förklara för henne att jag vill kunna säga, "Jag får dricka, men jag vill inget dricka, för jag behöver inte dricka".
De orden har jag fått smaka på, de tilltalar mig.
För det finns egentligen ingen tvekan om hur jag vill leva mitt liv.

Så kommer min sjuka hjärna igång igen, jag tillåter mig än en gång besegras, varför, jo för att min själ är i nöd.

lördag 25 juli 2009

Ännu flera siffror i fakta

Det är i dag 400 !!!! människor som varit inne och kikat på min blogg, en del har säkert läst, en del kanske bara kikat in och tänkt vilken knäppgök.....

Själv tycker jag det är helt fantastiskt.

I februari gladdes jag åt 20 besökare, det gör jag i dag med, men fan vad häftigt det är med 400 besökare.
Även om det är bara "engångsbesök" så har alla varit lika välkomna.
Om de sen inte kommer tillbaka så har jag i vart fall lyckats kittla nyfikenheten hos många.

Siffror i fakta.

Jag hör till en 10%-skara som är alkoholister. Vi har många smeknamn, alkisar, jävla alkisar, fyllehundar, sånt som gör så ont. Det gör tillräckligt ont att vi har en sjukdom som är inte accepterad, en sjukdom vi fått som alla andra får en sjukdom. Det är inget man önskar sig.
Att få en STÄMPEL i pannan gör ont. Den sitter kvar för allltid.
10% av vår vuxna befolkning......
räkna, räkna..... hmmm vi är ganska många..... men ni andra är dessto fler....ni 90% som räknas till normaldrickare...
så ni är lååångt fler än vi, men det värsta (?) är att vi bör anpassa oss till er.....för det är där verkligheten är. Så är det överallt, följ normen, så märks du minst.
Jag skulle vilja glida över från den där 10%.skaran och hamna i den där stora normala klasen.
Kunna ta 1 glas vin och fortfarande må bra.

Om jag tar 1 glas vin idag, så visst....då mår jag också bra...men sen vill jag ha glas nummer 2 och när jag fått det så vill jag ännu snabbare ha glas 3 då mår jag inte så bra längre. Efter glas nummer 4 vill jag inte ha några glas mer, jag vill ha hela flaskan. Och sen gärna flaska nr 2

I dag har varit 1000 tårars dag.

Jag var på Nämndemansgården för efterbehandlingsdag nr.3

Med viss vånda men också vetskap om vad som skulle komma, valde jag att med största ärlighet och öppenhet att berätta om min verklighet.
Det är tungt.
Det är min bistra sanning.
Finns ingen anledning att ljuga eller förtränga.

Jag har inte tagit återfall.
Jag är fullt aktiv i min sjukdom.
På en skala 1-10 gissa hur stolt jag är över det?
finns det minus - minus tecken? nej, jag simmar fortfarande omkring bland 10%-skaran, räcker ut min hand. Mitt rop på hjälp är starkare än någonsin.
Vi "alkoholister" får ofta höra att vi måste lära oss att be om hjälp, ta emot den. Jag säger om den rätta handen vill ta min, så kanske jag kan återigen komma över ytan.

Är jag dum?
Det för stå för dig i så fall om du tycker att jag är det.
Jag tycker inte att jag är dum.
Min ärlighet har alltid legat mig om fatet....så även denna gång.

Min ärlighet skriker av hjälp....
Kan min ärlighet om min svaghet få ett äkta svar, en äkta hjälp, jag tvivlar.

Ps. AA tack för er hjälp....jag tvivlar inte på aa:s förmåga att få människor att tillfriskna, Nej tvärtom jag sätter min största tillit till aa.....men ni finns inte på fältet där jag håller på att drunkna. Jag kommer tillbaka till er..... Kapitel 5 hur det fungerar.....sällan har vi sett en människa misslyckats som inte utan förbehåll följt vår väg.....






söndag 19 juli 2009

Svikaren

Är det så kanske jag ska titulera mig i fortsättningen?
Det var ju inte så här det skulle bli.
Jag som hade så mycket hopp till mig själv den dagen jag lämnade Nämndemansgården, så som jag kände i flera veckor efteråt.
Som jag också kan känna emellanåt nu också, vissa dagar när allt känns toppen och jag känner mig målmedveten och full av tillförsikt och optimism.

Så kommer de dagarna när fan slår i sina klor i mig, lockar fram förhandlaren, redan där är det kört, för jag är världens sämsta förhandlare.
Jag loosar alltid.
Jag fick frågan härom veckan av en god vän efter jag sagt att det kommer nog dröja innan jag kan säga att jag är nykter för min egen skull.

Han sa -Lena, vad händer om du inte tar det där första glaset? Jag svarade att då tar jag inte heller glas nummer två, då replikerade han med -Ja, men då är du ju nykter för din egen skull.

Är det så enkelt,krånglar jag till allt.
Förmodligen.
Det finns många deviser inom aa som är hur bra som helst.

Det viktigaste först, Ta det lugnt, En dag i taget, Lev och låt leva, Långsamt kommer man längst.
Nu är det så att man kan ju inte bara tänka, att så ska jag göra.
Jag måste handla efter dem också.
Det är det som jag gör det svårare än vad det är.
Svikare, ja jag känner mig som en stor svikare.
Svek som inte hade behövts finnas om jag inte hade fortsatt förhandla med mig själv.
Jag sviker alla som tror på mig, men framför allt, jag sviker mig själv så in i helvete.
Ursäkta ordvalet, men det är ett helvete att inte ha förmågan att sätta stopp för dessa svek.

Mina ögon kan tindra.
Mina läppar kan le.
Men sorgen i mitt hjärta kan ingen se. (okänd)

Jag kommer att klara det här, det är min största önskan....jag ska bara inte......svika mig mer.

torsdag 16 juli 2009

Lyxfällan-falsk matematik

FALSK MATEMATIK
(Peps Persson)

Ett o ett e två
två o två e fyra,
lönerna dom e låga men varorna e dyra.

Ska de' va så svårt att fatta
att det e falsk matematik,
som gör den fattige så fattig
o den rike så förbannat rik.

Två o två är fyra
fyra o fyre e åtta
En del har femton badrum
o jag har en sprucken potta.

Ska de' va...

Tre o tre e sex
sex o sex e tolv
Fru Wallenberg putsar naglarna
o fru Svensson skurar golv.

Ska de' va...

Noll o noll e noll
o noll-noll noll-noll-noll
var du än släpper slantarna
så rullar dom åt samma håll.

Ska de' va...

Ja, ska det vara så svårt att fatta att det är falsk matematik, när man går och fixar sig dyra kreditkort.
Jag gjorde det innan julen förra året, skickade iväg två ansökningar, givetvis på fyllan, men trodde väl aldrig att de skulle bli beviljade.
De blev de och nu sitter jag riktigt på pottan.

En sprucken potta.

Jag får ingenting att gå i hop.
Så i dag var jag hos kommunens ekonomiska rådgivare, det har jag varit förrut och enligt hans beräkningar så ligger jag under med ca 3000 i månaden enligt normerna.
Där hos honom får man räkna med hur det ser ut i verkliga livet, att jag har internet, att jag har höga CSN-lån etc.
Det får man inte göra när jag går till soc.
Där tar man inte hänsyn till hur realiteten ser ut.

De har helt andra normer att räkna efter.....jag fattar ingenting.
För mig är det falsk matematik, att på den ena stolen sitter en och säger, du har så du ska klara dig.
På den andra sitter nästa och säger "ja, jag förstår att du inte får det att gå ihop, med 3000 i underskott, svårt att unna sig det sär lilla extra".
Unna sig det där lilla extra, var nog min tanke när jag tog krediterna.

Först höll jag hårt i mina kort, och som jag tänkte var det bara till det där lilla extra.....men sen när inte lönen räckte till, ja då åkte kreditkorten fram på Ica, på macken, lite överallt.

Men idag gjorde jag något som jag är riktigt stolt över, jag klippte sönder dem.
Snacka om känsla av lättnad.....samtidigt som jag fick en sån ångest över att jag satt mig i denna "lyxfälla".

Nu måste jag göra ett litet tillägg för er som inte känner mig, ja, kanske till er som känner mig också. Att gå med mössan i min hand är inte min grej egentligen. Jag vill vara självförsörjande, helt klart.
Jag är på inget sätt arbetskygg, har bara lite oflyt just de senaste åren med att få heltidsjobb. Alternativet är att jag flyttar till en större ort där möjligheterna till ett heltidsjobb är större. Känns inte lockande men dessvärre en nödvändighet.

Idag har varit en bra dag, fått uträttat mycket men också fått en stund vid havet, i solen och hämtat kraft. Nu lägger jag mig nykter i kväll och därmed vaknar jag nykter i morgon.
Just som jag önskar.

tisdag 14 juli 2009

Självömkan

Det är nog ett av de svåraste orden som jag försöker begripa mig på - självömkan.
Jag förstår mig inte på det ordet och än mindre innebörden.
Så gör jag som jag brukar, jag slår upp i mina böcker för att se vad det betyder.

Till både min fasa och glädje så hittar jag faktiskt inte det.
Skönt tänker jag, ett påhittat ord, kanske en påhittad innebörd.
Men blir givetvis också lite nyfiken, var kommer det där ordet i från?
Det finns inget ord som heter så mig veterligt.

Själv - den egna personligheten.
Ömkan- (uttalat eller upvisat) medlidande, ibland med en biton av nedlåtenhet=självömkan. Är det då lika med att man tycker synd om sig själv.
Ömka sig-uttrycka sin sorg eller ledsnad över något.
Innebär det per automatik, att man tycker synd om sig själv.
Nej, jag kan ialla fall inte tycka det.

Men överallt inom aa- vård för beroende så talar man om självömkan.
Då är det lika med tycka synd om sig själv.
Jag fattar fortfarande inte.

Om jag visar medlidande för någon/något så är det inte för mig självklart att jag tycker synd om vederbörande.
ÄH! Jag får nog lämna det där.
Jag känner ingen "självömkan" i den bemärkelse som "alla" andra talar om.
Däremot vill jag försöka förstå min egen sorg och min ledsnad.
Men jag tycker inte synd om mig.
Nej, jag gör inte det.
Punkt slut.

söndag 12 juli 2009

Pianot

Det står ett gammalt piano hemma hos mig.
Jag var duktig en gång i tiden på att spela, tyckte om det och arbetade faktiskt som musiker under flera år.

Idag tittar jag mest på mitt piano och får ett starkt vemod inom mig.
En gång i tiden kunde jag uttrycka mycket av mina känslor genom att sätta mig en stund vid pianot.
Idag är mitt piano ostämt och klingar falskt.
Likaså gör mina känslor.
De är i en sådan disharmoni, att de gör så ont i min själ och om jag skulle sätta mig vid pianot höra de falska tonerna skulle de få mig att rysa lika mycket de.

Jag ljuger för mig själv samtidigt som jag är så ärlig jag bara förmår.
Tonerna som spelar i mitt inre är egentligen ljuva men kommer i uttryck i en destruktivitet och falskhet.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag en dag ska komma i samklang med mig själv.
Att jag en dag kan sätta mig vid mitt piano och få ge till uttryck vad jag känner, få låta mina känslor strömma fritt.
Att mina känslor ska bli befriade.
Att jag finner det jag söker. Harmoni.

torsdag 9 juli 2009

EUFORI......vilken lycka...eller?

Eufori....euforisk....vad tänker du när du hör dessa ord?
De flesta svarar nog lycklig, upprymd är i ett lyckorus.

Vad svarar du?

Idag var jag hos Benny.
Idag var det ett givande samtal där, verkligen.
Vi hann prata om mycket.

Känslor, rädslor (ja, rädsla är en känsla jag vet).
Hur vi hanterar dessa.
Ja, alltså vi beroende, och så ni friska "normala" människor.

Vi är sååååå lika på många sätt men också så olika.
Vi önskar lycka i våra liv, såklart.
Vi får det på så olika sätt.
Ni "ickeberoende" kan hantera era känslor, på ett vettigt sätt.
Ni hanterar dem som en naturlig del av vardagen.

Jag säger naturligt för om jag också hade kunnat hantera mina känslor naturligt, ja då hade jag inte suttit med glaset i min hand.

Jag frågade Benny vad man känner som "ickeberoende" när man tar ett glas....eller flera snarare.
Han svarade -"man känner eufori"
Den känslan känner jag igen, så är det ibland för mig men mer och mer sällan.

Nu vet jag vari min eurofi finns.
Det är när jag nyktert kan komma i kontakt med mina känslor.
Det kommer bli mitt lyckorus (o jag som inte ska ta några rus:-).....)

Jag befinner mig i Ingenmansland just nu.
Varken eller.....men jag vet skillnaden.
Min eufori är bara en liten parantes när jag dricker....
Du kommer kanske ihåg mitt inlägg,

Leva nu eller ska jag vänta till sen.....

Jag väntar ju hela tiden till sen, för jag är RÄDD att leva nu.
Min eufori kommer bli stark, den dagen jag vågar möta vardagen och mina känslor utan droger.

Eufori är lycka.
Stor lycka.
Den som är euforisk är alldeles upprymd. och svävar på rosa moln.

Vad betyder då detta märkliga ord?
Ursprunget ur grekiskans euphoros, frisk.
Det är bildat av eu, god eller väl, och pherein, bära.
När ordet kom in i svenskan på 1930-talet användes det främst om psykiatriska problem.

Om upprymdhet, oftast orsakad av droger.
Så brukas ordet eufori fortfarande, men i dag har ordet fått en mycket bredare användning.

Jag ska inte sväva på några rosa moln, jag behöver komma ner på jorden, få kontakt med mina känslor.
Jag ska ta i tu med mina rädslor.
En av mina rädslor är just att ta mig i från mitt rosa moln....rätt ner i vardagen, möta mina känslor.
Jag är rädd för att marken ska gunga för mycket....att jag inte hittar rätt där i mina känslor.
Jag vet ju var jag har dem, de finns där långt borta.

För att citera en anonym....."Man är är euforisk när man är tokigt glad"

Hur smart är jag?

I går hörde jag något som fick mig att tänka på hur smart eller rättare sagt, om jag inte skulle vara det.
Var ute på en cykeltur, det var många som var det i går, efter en större konsert på orten där jag bor.
Folk som var på väg både från och till "byn"/"city".
Många ungdomar som var förväntansfulla inför en festkväll.
En del "glada i hatten" "runda under fötterna" ja, man kan kalla det vad man vill.
Jag säger packade.

Fasen, hur många gånger har jag inte själv raglat omkring.
Så där lite lagom på förkvällen, för att sen ta mig hem framåt natten, sminket utkletat, kläderna kanske inte så fina som när jag gick ut.
Låtit mig utnyttjats för en stunds bekräftelse, en bekräftelse som var fin för stunden men som blev ett ångest och smärtfyllt minne efteråt.
Det finns en del av dem.
Minnen som jag egentligen inte vill bära med mig, men jag gör det, för jag har ju upplevt dem.

Nåväl, tillbaks till min cykeltur igår.
Framför mig hade jag en pappa och hans tonåriga dotter.
Pappan förfasar sig över de "druckna" ungdomarna som var längs gång -och cykelbanan.
Jag hör inte allt han säger, men en mening fick mig att reagera.
Han säger till sin dotter.
-"Det är tur att du inte är som dem, för det är du ju alldeles för smart för". Jag vet inte rätta mig om jag har fel, men om du eller jag tar ett glas för mycket så tror jag inte det beror på hur smarta vi är eller inte.