Willy Wonkas värld- en märklig värld

Välkommen till Willy Wonkas värld.......det är en märklig och annorlunda värld.

Ja,jag har ju inte varit i detta chokladparadis, men jag hade inte haft något emot det ,jag har inte fått smaka på gräsmattan gjord av den mildaste mintchokladen, inte heller seglat omkring i en rosa polkagrisbåt eller fått njuta av evighetskaramellerna i uppfinnarrummet.

(Kalle och chokladfabiken)

Jag har varit i en annan märklig väg Kallad "verklighetens värld".

Det har varit en märklig vecka, på många sätt och vis.
Jag har gjort och uträttat så mycket, tror att jag förberett allt i sista detalj, innan jag ska få ett ja i nämnden.
Det innebär flera ärliga och stundom allvarliga samtal med grannar, fröken i skolan/fritids . arbetsförmedling, arbetsgivare, familjen, kompisar...mfl.
Framför allt reaktionerna har varit i de alla handa slag.......
Förfarandet av mitt ärende, berättar jag mer om en annan gång.
Jag kan bara nämna, att det är inte roligt att "blotta sig" inför ca 12 nämndemän....flera av dem i utbildnings och-studiesyfte......hoppas att jag fått dem att förstå, att jag lider. Att det finns fler som jag.
Att de flesta av oss INTE sitter eller ligger på parkbänken, jag tex. har placerat min parkbänk i vardagsrummssoffan, köksstolen, bakom spelmaskinerna,i mina tankar...... Fy fabian, det är inget vackert vardagsrum jag har.

Tillbaka till Nämnden den heter BINSU.....
Bildning och sociala utskottet:)
Förstå ,att jag verkligen vill............
jag hoppas ju och önskar att det ska bli ett ja.

Det blev ett JA, jag sitter här och funderar om jag gjort allt vad jag ska hinna med.....
Jag ska åka i morgon.

Det känns märkligt, nu är tiden här.....

Jag läste om Nämndemansgårdens symbol.

Lotusblomman.

Den valdes som symbol bland annat för sin skönhet och för sin styrka. Symboliken med tillfrisknandet hos en person med beroende är slående. Varje morgon öppnar sig blomman för att ta emot solljuset och på kvällen sluter den sig igen. Den lever sitt liv en dag i taget prcis som den beroende måste göra i sitt tillfrisknande. Dessutom så är Lotusblomman en av få växter som klarar av att överleva och växa trots svåra förhållande i otillgängliga träskmarker.

Tjoho:-)

Äntligen lite glädje i vardagen, chefen på mitt jobb där jag är anställd varje sommarsäsong ringde och sa att nu drar vi gång snart igen. Ah, det ska bli så roligt efter en lång och tråkig arbetslös vinter. Berättade för henne att jag är sjukskriven en månad till för foten. Vile inte nämna att jag ev åker till Nämndemansgården i april, de sjukskrivningarna kommer lappa över varandra ändå i så fall. Jag kommer berätta om min vistelse efter den varit, fegt tycker kanske en del, men jag finner ingen anledning att berätta det förrän det är gjort.
Jag har aldrig haft ett jobb där jag trivs så bra som just på detta ställe, underbara människor att jobba med i en underbar miljö, och ett roligt, delvis stressigt men stimulerande arbete.
Åh, vad glad jag är nu :-)
Jag bör inte hoppa på min fot just nu, men det är vad jag i hjärtat gör nu av glädje.
Hopp hopp

Argbiggan är här.....med en ledsen kvinna till slut

Känner mig helt ur balans, frustrerad, förbannad, ledsen och arg. Möjligtvis också rädd.


Det börjar närma sig för dagen då allt ska bestämmas om min framtid. Ja, då menar jag april månad först och främst. Mitt ärende ska upp den sista dagen i mars, det kommer klubbas samma dag och om det blir bifall kommer jag vara på Nämndemansgården dagen efter. Inställningstid kommer vara klockan 13 och det är inget aprilskämt.
Jag kommer förmodligen dessutom företräda mig själv, vilket känns ganska tufft. Jag har fått tipset att jag ska skriva ner det jag tänker säga och hålla mig strikt till manus, frågor, kommer få mig på fall och jag kommer då förmodligen bara gråta.



Det är så mycket som måste ordnas fram till dess. Min ekonomi, inte minst och man kan lugnt säga att jag står på ruinens brant när det gäller den.
Jag står inför flera stup känns det som, i samma stund jag skriver dessa rader får jag veta att min dotters pappa inte kommer att ställa upp och ta hand om henne dessa veckor, vilket han lovat tidigare.
FY FAN vad ruttet, nu har jag alltså ytterligare en stor hjärtefråga att ta hand om. Jag trodde att den var löst. Om jag inte har min dotter i trygga händer är allt annat dömt att misslyckas.
Om jag i mitt förra inlägg i denna blogg sa att jag var ledsen, så kan de orden inte mäta sig med vad jag känner nu. Jag känner att efter allt det jag strävat efter så länge och så innerligt vill och önskar kommer stupa på målsnöret, ja då kan jag likaså stanna hemma.
Jag blir dessutom livrädd, tonen ifrån x-makens sms är inte trevliga.
Mitt hem är min borg, den som myntade det uttrycket visste inte att det finns altandörrar gjorda av glas, det vet mitt X, han har forcerat dem förr.
Jag är rädd och ledsen, och arg för jag trodde innerst i mitt hjärta att det skulle lösa sig.

Kärleken kommer, kärleken går.

Kärleken kommer och kärleken går.....

alla känner ju till dessa rader, av Nils Ferlin

så har det varit för mig igenom åren som gått, kärleken har kommit men för min del får jag lägga till de hemska raderna, kärleken har mest gått, för kärleken till flaskan bestått.

SUCK.

För jag har verkligen älskat de som kommit in i mitt liv, jag har bara inte kunnat visa det på rätt sätt. Jag har inte kunnat ta emot dessa känslor.

Jag har älskat, som jag har älskat.........men till slut har kärleken till flaskan tagit överhand.

SÅ ledsen jag är för det, för min kärlek till flaskan ger bara en tillfällig förälskelse, en förnedrande men en tilfällig tillfredställande kärlek.

...alltså inte tal om någon ömssesidig kärlek.........

...... eller det är tyvärr så

Det jag funnit i flaskan, är så starkt.

Jag är nog ganska naiv. Naiv nog att tro att den starkaste kärleken skulle ta överhand. Då menar jag inte kärleke till flaskan. Så ledsen jag är, men inte förvånad, Kung alkohol har ännu en gång tagit förstaplatsen i besittning.

Men min önskan har alltid ändå varit att "den riktiga kärleken" skulle få plats nummer ett i mitt liv. Jag är så jävla ledsen nu...... jag saknar en famn.

Jag saknar någon som bryr sig, nån som jag kan få bry mig om, nån som vill vara i min famn, få stanna där tills vi kan säga godmorgon till varandra, och få längta efter varandra.

" Om och om och om igen"

Jag är så ledsen.

Skrivkramp vs. fotkramp

Var lite väl optimistisk när det gällde min fots kondition igår, gick lite väl o länge på min ömma fot. Det har straffat sig natten som gick och så även i dag, det känns som någon placerat en tennisboll under bandaget, för varje steg jag tar idag, är jag rädd för att trampa på nån mina, därav min fotkramp. Som vanligt önskar jag att jag inte trampar snett. Jag vill inte göra någon illa, nu har jag lyckats göra det mot mig själv .....Om nu doktorn förskrivit sjukskrivning i sex veckor. (Ok, låter rimligt, med tanke på ingreppet i min fot), varför tror jag då att jag kan "nästan gå omkring , som vanligt" . Varför inte anamma deviserna " Ta det lugnt" "Det viktigaste först" "Lev o låt leva"?

Min skrivkramp har funnits i ett par dagar. Har så många tankar, så mycket som hade mått så gott att få komma ut, här i ett par rader, eller två, eller tre......

Konstigt det där med skrivkramp, är det fingrarna som vägrar skriva på tangentbordet/handen som inte vill greppa pennan eller är det tankarna som vägrar släppa greppet?

I kväll hämtar jag några ord som kom till mig när dottern blev lite nostalgisk, hur man nu kan vara det när man är åtta år snart nio Det blev en "gammal video" Nåväl några rader från Pochahontas, indianflickan ni vet...

Du tror du äger jorden som du står på.

Att allt blir ditt när du har gått i hamn.

Men berg o träd ,

Ja,allt som finns omkring dig

Har ett liv, har en ande, har ett namn.

Du tror att de du kallar människor

Ska se ut och alltid tänka som du

Men om du följer spår du aldrig sett förr

Kan du lära med ditt hjärta här och nu .....

Maraton

De sista dagarna som gått har jag kört flera maratonrace med mig själv.



I dag gick jag:-) med hjälp av en krycka, till affären, det är inte en speciellt lång sträcka, men ändå, jag gav mig fan på det och jag hade även förmågan att göra det. Det hade jag inte haft i torsdags, det är jag säker på....även om jag hade viljan till det också då, när jag låg här i min soffa och var hur sugen som helst, på en bit choklad, viljan fanns men resten då? Med en avsågad tå, som var mitt itu och lite till då ger man sig inte ut på några längre eskapader, då var jag helt nöjd med att jag kunde släpa mig till toaletten i tid......

Idag var det rätt att ge sig ut på en lite längre tur, tänk när allt går lite saktare får man mer kontakt med allt som finns nära omkring en. Jag hade förmånen att känna lite av våren, solen som försökte ta sig igenom vårmoln fyllda av lite snö lite regn, vårljuset är fantastiskt. Fåglar som sjunger i kapp med varandra. På eftermiddagen hälsar jag dem välkomna men på morgonen vill jag att de flyger sin kos(nästan). Idag blev jag glad när jag närmade mig hemmet, såg hur krokusen visade sig i min rabatt med gula, glada färger.

Jag sa tidigare att jag kört flera olika maratonrace, jag kan här nämna några utav dem.
För mig är de som maraton, nästintill "ouppnåliga" finns det något som heter så, du vill nå upp till dem, men det är svårt.
Jag har funderat mycket på vad det innebär om jag får åka iväg tilll Nämndemansgården, då inte bara vad som händer där och varför, nu har mina tankar kretsat sig kring allt praktiskt som behöver ordnas innan och jag märker att jag har bara nått en fjärdedel på denna sträcka.
Jag försöker trixa med min ekonomi, säger bara fuck
Försöker försona mig med tanken att vara i från min älskade dotter en månad, suck
Har fjorton dagar på mig att säga farväl till mitt andrum, som jag känner till. Det försöker jag också försona mig med. Eller rättare sagt inte försona mig med.
Jag våndas, jag jublar, jag gråter, jag ler.
Allt för att bli fri, hel och ren.
Jag väntar mig inga mirakel, jag väntar mig sanning, en snyting här och där, möjligtvis, jag väntar mig ärlighet som jag förespråkar och som jag själv önskar att leva för.

Min öppenhet, min ärlighet det senaste året har kostat mig oerhört mycket, så mycket mer än vad du någonsin kan förstå. ? ? ? ?

Att blotta sig själv, att släppa masken, att be om hjälp är inget man gör i första taget, vem vill underkasta sig själv så till den milda grad att man inte vågar ta tag i de händer som sträcks ut, för att få hjälpen upp.( citat från mig, Lena)
De finns de människor som tar sin nästas hand, när de fått en fis på tvären.
JA, jag vet mina liknelser saknar all rimlig värdighet. Vari ligger värdigheten?
Vilka människor måste nå sin egen rimliga botten, jo alla. Jag vet.Jag tillhör den skara som når min botten om och om och om och om igen. Jag gräver liksom en/ett borr, cirklar neråt och djupare än vad jag vill.
Men för att sluta dessa rader med lite glädje :-) Jag är på väg upp ur mina ändlösa cirklar, det vet jag, annars hade jag aldrig skrivit dessa rader.

Milda Matilda med Kalle Anka

Här sitter jag med en Kalle Anka-fot, ja den ser nästan ut så i alla fall, operationen gick bra, fick som vanligt ta dubbel dos av bedövning för när det var dags för ingreppet, som skulle ske under lokalbedövning hade jag lite för mycket känsel kvar för att låta doktorn sätta sågen i foten.
Lite läskigt var det allt att ligga där o lyssna på när någon sågar o mejslar i ens kött och ben. Tvi:-)
När jag kom hem sov jag en liten stund, och det var tur att jag fick den halvtimmen för sen satte smärtorna i gång på allvar. Först klockan halv sex i morse fick jag ytterligare en timmes sömn. Sen ringde en kollega o undrade om jag kunde jobba för henne idag, ha ha, tror inte det.

Milda Matilda vad jag har haft ont i natt, fick med mig "starka" värktabletter från sjukhuset.....pyttsan, de verkade inte ett enda dugg.......fast det klart att man har ont när de sågat av benet, har numera lite metall i foten också, fått skruvar som ska hålla det hela på plats.

Nu ska jag mysa med dottern.

Fullmåne

I kväll är det fullmåne, den är vacker, den är mäktig.
Den kommer hålla mig vaken i natt, det gör den alltid när den är hel, stark och rund.
Det slår aldrig fel.
Tänker på alla blomfrö jag borde sått för några dagar sen, de dras lättare upp ur sin jord när månen får lysa på dem, när månen får låta ha sin mäktiga dragningskraft på dem.
Men whatever, jag kanske ändå inte hinner ta hand om dem här framöver, jag har sått ett annat frö, som ska leda till min vår.
Idag var det åter dags för ett besök hos kommunens "missbrukshandläggare", blev positivt överaskad över det hon skrivit om mig i sin utredning, nu kanske det äntligen kommer hända något. Ett hopp i mig har börjat gro.
Tankarna är många, de är som vanligt förvirrade.....men när jag tänker efter är de ljusare, för jag tror verkligen på det här fröet som jag sått. Att be om hjälp(vilket inte alltid är det lättaste att göra, när man möts av oförstånd/okunskap eller ovilja att vilja förstå) och att jag nu äntligen kanske kan få den näring jag så innerligt behöver för att växa.....

Säkerligen är det många tjuvskott som behöver nypas bort i min uppväxt, men det brukar det behövas göra för att resultatet ska bli bra.

Nu ska jag gå och duscha i antiseptiskt medel (eller vad det nu heter) för i morgon ska jag kapa av en bit av min fot.....Aj Aj på tal om tjuvskott;-).

Ps. Jag läste tidigare idag att man kan få större lustkänslor av att äta en bit choklad, än att kyssas. Men då undrar jag, hur mysigt är det att krama en chokladkaka?
Kram

Bisarr rädsla

Medan en normal människa är rädd att bli full, kan jag känna en rädsla att bli/vara nykter, bisarrt, eller hur? Att få komma ner på jorden, få lära känna ett helt annat jag, såsom jag verkligen är, ett äkta jag, är en märklig tanke. Jag skriver tanke för jag har ingen aning om hur det kommer att kännas. Få reda på vilka mina svagheter är, men framför allt att jag vill ta vara på de styrkor jag vet egentligen finns inom mig. Att kunna se på omvärlden och mina medmänniskor på ett nyktert sätt, inte igenom några falska föreställningar eller förhoppningar hur det kan vara, utan verkligen få möta det ansikte mot ansikte. Läskigt men spännande, jag ser framemot detta, för innerst inne är jag en nyfiken människa som vill välja glädje framför allt annat.

Sympatisjuk

Börjar hämta mig från helgens kräksjuka....örk är helt slut. Nåväl i morse när det var dags för dottern att gå iväg till skolan så ville hon inte gå, klagade på ont i huvudet, ont i halsen och i magen. Vad har jag då att säga emot, inte mycket eftersom jag varit så kass själv, jag kan ju inte känna hur hon känner sig. Allteftersom dagen gick märkte jag på henne att det var inte så illa som hon sa i morse, och när vi tog en runda ner till stranden kröp det fram -Att i dag passade det bra att hon var hemma hos mig, för sen ses vi inte på hela veckan. Jag ska opereras på onsdag, så hon ville ha den här dagen för sig själv med mig.........luriga unge;-) härliga unge.

En våg utan hamn

Går ner till havet, det är där jag finner ro........

där jag finner vila.

Innan idag var dottern och jag vid havet, jag tror att jag fångade en blick av evighet....en våg utan hamn... en liten krusning på en våg.......vad ska man kalla den?

En våg utan hamn....jag är mittemellan. Friheten på ena sidan........drogen på andra sidan.

Vilken har den vackrasre stranden. Jag behöver inte längre fråga. Jag vet. Jag vet, Det svåra är att jag inte tycks fatta.

Jag vet vilken som har den vackrasre stranden...på frihetens strand, jag har varit och tassat där, det är ganska mysigt, nyfikenheten är stor.

Ps. klicka på bilden om du inte vet hur bilderna fungerar här..........

Snälla snälla snälla

Jag får nästan på skallen när jag säger att jag gillar Caroline af Ugglas låt Snälla snälla från årets melodifestival, ja ni vet, den som ingen sett, men den som alla talar om, hmmmm märklig kombination eller hur?
Jag kan inte resten av texten men jag känner melodin inom mig, associerar orden snälla, snälla till alla jag har runt om mig.
Jag ber dem vara snälla mot mig, snälla förstå mig, snälla var inte arg på mig, snälla jag lovar att det inte ska upprepas.
Snäll betyder egentligen att andra får det bra.

Jag är inte snäll, jag inser för varje dag att jag inte själv är snäll, varken mot mig själv eller andra.
Snällhet kräver mod i sin bok skriver Stefan Einhorn: ”Att vara vek eller svag ska inte blandas ihop med begreppet snällhet. Oförmåga att säga ifrån eller att försvara sig själv och sin omgivning gagnar inte någon och slutresultatet blir negativt”
Gärna smart, snygg och skärpt. Men snäll? Nej tack, man är väl ingen korkad mes. Dags att tänka om! Den som är snäll är i själva verket intelligent och når långt, enligt en ny bok.
Snällhet sprider sig som ringar på vattnet
Att lyssna uppmärksamt och vara närvarande i ett möte är äkta snällhet, enligt Stefan Einhorn

Jo, hon är visserligen snäll, men det är kossorna på ängen också
.Varför har det blivit så här? Varför har ordet snäll fått en så negativ klang?
Så var det ju inte när vi var små. ”Du ska vara snäll mot din lillasyster.” ”Nu har du varit snäll, nu ska du få en glass.”Som vuxen är snäll nästan det sista epitet man vill förknippas med. Om man vill vara någon och nå nånvart.Eller är det precis tvärtom?”Snällhet är den viktigaste enskilda framgångsfaktorn i våra liv. Om vi strävar efter att vara snälla mot andra, så kan vi helt enkelt inte undvika att göra gott för oss själva”. Skriver Stefan Einhorn i ”Konsten att vara snäll” (Forum).

Och jag kan som vanligt bara hänga med, för jag är ju som kossan på ängen, snäll.....men ändå gör jag så många illa..............jag är nog en gris. Visst självkänslan är i botten just nu

Scrolla ner

I går började jag med ett inlägg som jag tänkte ha som dagens ord, men nu när jag publicerade det hamnade den mellan mina inlägg 1899, som det kan bli. Scrolla ner en bit så du inte missar kapitlet -Hjälp min hjärna är kidnappad.

1899 del 2

Alltså, jag kan inte låta bli att förundras över att de "forskarrön" som finns idag, skiljer sig inte nämnvärt från de vi kan inhämta från 1899. Visst har det framkommit många användbara fakta/medecinska faktorer och framsteg sen dess men ändå.....många likheter finns. Samtidigt är jag tacksam över att jag lever 2009 då vi fått mer kött på benen när det gäller denna sjukdom, fått andra behandlingsmetoder, andra möjligheter till tillfrisknande. Men i grund och botten är förutsättningen densamma TOTAL AVHÅLLSAMHET.



Ur Läsebok för folkskolan; kapitel 369 "Om spritdryckens inverkan på kroppens normala förrättningar"



De bedröfliga följderna af spritddyckerna hafva sedan urminnes tider varit kända. Hvarför begagnas de dock fortfarande?

Svaret på denna fråga är lätt att finna. Alla gifter, som på vårt nervsystem hafva ett bedöfvande eller lifvande inflytande, utöfva på oss en trolsk dragning, vare sig detta beror på den känsla af njutning, de medföra, eller på den glömska af sorger och bekymmer, som de bringa. Om bruket af sådana ämnen vore icke mycket att säga, ifall det vore oss möjligt att förtära dem i tillräckligt ringa mängd. Ty för alla, äfven för de mest giftiga ämnen gäller, att de i någon viss mycket liten mängd, olika för olika ämnen, icke utöfva någon egentlig, märkbar skada. Vi behöfva också blott blicka kring oss för att öfvertyga oss om att många människor alls icke synas hafva tagit någon skada, om de inskränkt sig till en obetydlig och sällan upprepad, således mera tillfällig förtäring af spritdrycker. Men dessa exempel äro farliga. om vi af dem låta förleda oss till föreställningen, att spritdryckerna i allmänhet vore jämförelsevis oskyldiga. Ty, äfven om vi frånse den möjlighet, som kan hända hvilken människa som helst, hon må vara aldrig så måttlig, att någon enda gång dricka för mycket och under inflytandet af ruset begå klandervärda och brottsliga handlingar, så är en annan fara så mycket mer öfverhängande.

Alla de ämnen, som utöfva ett bedöfvande eller lifvande inflytande på vårt nervsystem, hafva det gemensamt. att de synnerligen lätt förleda oss till att visserligen småningom men dock allt mer och mer öka den mängd, i hvilken vi förtära dem. Detta är fallet med tobak och morfin; detta är äfven fallet med spritdrycker. Kroppen vänjer sig nämligen småningom vid giftet. Den behöfver då oupphörligt större mängder däraf, för att det skall skänka samma korta välbefinnande. Små mängder, som i början voro tillräckliga, framkalla icke mer den önskade verkan. Och så går det vidare. Ingen människa, som börjar använda spritdrycker, vill blifva supare eller ens *måttlighetssupare*. Man nyttjar dem såsom njutningsmedel och tror, att man skall vara stark nog att motstå frestelden att gå till överdrift. Men huru ofta ske icke misstag härutinnan! Huru många unga män gå icke under, emedan det icke varit möjligt att i rätt tid sluta! I stället ökas oupphörligt mängden av spritdrycker, som de förtära, tills den öfverskrider hvarje rimlig gräns. Och, har man en gång utan att ana det kommit för långt på det sluttande planet, så är det nära omöjligt att af egen kraft hejda det ständigt växande begäret. Lyckas de för en tid att göra det, så uppträder det likväl snart igen med dubbel styrka. och äfven den bästa vilja dukar under. Endast om drinkaren besitter nog sedlig kraft att fatta en besämd föresats att genom fullständig afsägelse af bruket af sprithaltiga drycker undfly den hemska makt, under hvars herravälde han är slaf, och, om denna föresats understöds af hans närmaste omgifning, finnes för honom möjlighet att besegra begäret. Finnes ej dylik kraft, blir vistelsen vid särskilda ansalter för drinkares förbättring, där de ständigt öfvervakas, och där ingen möjlighet finnes för dem att skaffa sig den olycksbringande drycken, enda utsikten till räddning.

Jag är tacksam för att jag sitter här idag och skriver dessa rader, hade jag levt för hundratio år sedan hade jag med all sannolikhet varit inspärrad på en "anstalt för drinkares förbättring". När jag tänker efter, så tror jag inte ens att jag hade varit där, jag hade nog varit död.

Jag är tacksam för att jag lever, har en handfull vänkrets/familj som tror på mig, TACK till er som TROR på mig. Förhoppningsvis en behandling som väntar på Nämndemansgården. Den fanns inte heller för 110 år sedan, jag längtar dit, vår tids anstalt för drinkares förbättring.

Ps. när man som jag skrivit av en "gammalsvensk" text är det svårt att se om jag gjort några stavfel eller hur, visst får man lite tankeverksamhet;-)
Lena


I

Hjälp min hjärna är kidnappad

Jag kommer i detta inlägg citera Anna Wingren (alkoholterapeut) raderna nedan är hämtade från hennes hemsida om belöningssystemet. http://www.annawingren.com/

Belöningssystemet
Evolutionen har utrustat oss med ett belöningssystem som förr var viktigt för vår överlevnad. Att dricka, äta och fortplanta är njutbart. Att lugna sej efter stress och skydda sej för smärta är nödvändigt och ombesörjs av belöningssystemet. Minnen av våra belöningstillfällen lagras och vi söker dem och upprepar dem. Detta ingår i naturens utrustning för både djur och människor.
Spel, shopping eller intag av substanser som alkohol, droger, socker och nikotin kan också ge njutning och skapa en känsla av belöning.

Många kan fritt hantera detta utan problem, men inte alla. Det handlar inte om svag karaktär utan om en ommöblering i hjärnans belöningssystem. Hjärnan "kidnappas" så att kopplingen mellan nervceller ändras. Successivt förskjuts källan till belöning så starkt att den drabbade förändras i sin personlighet och åsidosätter arbete, familj och fritidsaktiviteter.
Beroendesjukdom är en kronisk förändring av hjärnans belöningssystem och till belöningssystemet kopplade områden, där minnen av de upplevelser som orsakade beroendet är lagrade. Förändringen är bestående och kan beskrivas som ett jack i en CD skiva. Vissa individer bär på en sårbarhet att utveckla beroendesjukdom.
Förändringarna i hjärnan när ett beroende uppstår är i stort sett desamma vare sig det rör sig om missbruk av en substans eller av ett beteende. Därför kan likartade behandlingar användas för olika typer av beroenden, baserade på kognitiv beroendeterapi, deltagande i självhjälpsgrupper. Ibland i kombination med mediciner.
Copyright 2008 Anna Wingren

1899

Ur Läsebok för folkskolan, utgiven 1899 kan man läsa och begrunda följande.

Lika lite gagn som vid kroppsarbetet göra vid det andliga arbetet. Tankens klarhet ökas aldrig, deras skärpa stegras aldrig genom förtäring af dem. Deras bekanta lifvande verkan beror tvärtom på en nedsättning af våra högre andliga förmögenheter. Dessa äro eftertanke, själfbestämmning. själfbehärskning. Spritdryckernas lifvande verkan har sin hufvudsakliga grund just däri, att de minska och upphävfa det ordnande inflytande, dessa egenskaper utöfva på våra tankar ord och gärningar. Vi glömma lifvets allvar, minnas icke våra bekymmer, vi väga icke våra ord, vi tänka icke så noga på hvad vi säga, utan svårighet yppa vi våra innersta känslor och våra djupaste hemligheter för den bäste, som blott vill låna oss sitt öra. Den annars tystlåtne och tillbakadragne blir pratsam, kanske vältalig; den annars fege blir modig, om det kan kallas mod att med blind oeftertänksamhet kasta sig i äfventyr, hvilkas verkliga beskaffenhet man för ögonblicket icke är mäktig att uppskatta. Ett slikt mod är åtminsto ur sedlig synpunkt icke mycket värdt, ty endast den är verkligt modig. som med fullt medvetande om den fara, för hvilken han utsätter sig, dristigt går att möta densamma.

Men därefter följer inom ett kort tillstånd af allmän förslappning och dåsighet. För att motverka detta och den mindre behagliga stämmning, det hos oss framkallar, äro nya och åter nya mängder spritdrycker nödvändiga. Och så uppstår det verkliga ruset, under hvilket all vår förmåga att styra oss själfva försvunnen. Alla lidelser, dem vi genom en kraftig vilja undertryckt, framträda nu i ohejdat lopp och kufva oss under sitt järnhårda ok samt förleda oss stundom till handlingar, som vi bittert få ångra. Men vår förnedring kan gå ännu längre, ja, så långt att vi förlora hvarje spår af medvetande och förete den vidriga anblicken av*skapelsens krona* oförmögen att ens kräla i stoftet.

Viljan eller förmågan det är den stora frågan

Tänk att det finns så mycket okunskap, jag vill inte på något sätt försöka frälsa världen, men jag vill gärna dela med mig av mina erfarenheter.



"I dag har jag brutit benet, men ikväll ska jag hoppa en och åttio i höjdhopp, det ska jag göra för jag har den rätta viljan, hoppsan jag glömde visst mitt i hoppet att jag har ju inte förmågan till det."

Jag har brutit med min själ, jag har inte haft kontakt med den under många många år, jag bryter ner min kropp, men jag VILL få den gåvan igen lära känna den jag verkligen är. Jag har inte FÖRMÅGAN just nu för jag är fortfarande i sjukdommens järngrepp.

Det är därför jag ber om hjälp, för jag har en stark önskan om att bli fri från detta helvete jag befinner mig i och som jag skapar för mig själv och för min omgivning.

Skammen jag känner är nog lika hög som bred, likadant är det med skulden, att en dag kunna gottgöra både mig själv och andra som jag skadat, ser jag framemot. Det kommer inte ske i dag inte i morgon men en annan dag. Stå för vad jag gjort och sagt. Det kommer inte att bli så lätt eftersom jag under rusets gång inte haft en aning om vad jag sagt eller gjort.

Jag hörde en liknelse om en "normaldrickares" och en alkholists sätt att spela rysk roulett/dricka alkohol.
I normaldrickarens revolver lägger du i lösa skott och när han sätter den mot tinningen blir det ett klick. I alkholistens revolver lägger du i skarpa skott och det säger pang varenda gång.
Det är väl så vi kan bäst likna med vad som händer i min sjuka hjärna när jag dricker, inte alltid men oftast.
Så det här uttrycket "Med vinet kommer sanningen" eller "Från fyllehundar och ungar får man höra sanningen" kanske stämmer om det kommer från en normaldrickare. Från oss av den andra sorten stämmer det inte alls då det har sagt pang i vår hjärna och där finns inte ett uns av vettighet kvar. Det blir en total kemisk bomb som slår ut allt.

När jag nu då vet det allt detta varför låter jag inte då bli undrar du. Ja, jag vet att valet borde inte vara så svårt. Det klart att jag har viljan men dessvärre inte förmågan.

Vänskap och kärlek

Vänskap och kärlek är två tillstånd som bara är. Det är inget man gör sig förtjänt av, det är inget intellektuellt. Det bara är så. Den säger inte om du gör si eller så så förtjänar du min kärlek och vänskap. Den ska bara få lov att finnas.
Och den finns mellan de människor som verkligen ser varandra för den de i själva verket är.
Att låta yttre omständigheter påverka vänskapen och kärleken är förståligt, men då är vi där igen, intellektuelltet får råda. Men då är nog känslan också förljugen, och det är den som jag vill åt. Känslan alltså Den jag önskar mig. Inte förljugenheten. Den har funnits för länge i mitt liv nu.