Ensam är stark

Ett litet försök, från en liten människa, som har så stora planer....Förlåt en enkel kvinna.
En som tänker varmt, som tänker stort. Som agerar smått, får knappast något gjort......men ensam är stark....


Fotot är mitt, vandrandes i solskenet i vinterdagen...musiken är Nordmans, men harmonierna är  som de voro mina. Texten är hans....men även min...jajajaja...jag vet...vakna Lena...vill inte förlåt...är livet redan slut? Jag har tappat min tro.


Jag har tappat min tro, den jag aldrig haft.  Är det så illa då. Kan man sakna något man aldrig kännt?


Men var inte rädd....
Kanske jag mer än i helvetes rädd, who cares?
Får jag någonsin ro...


Jag var nästan nytkter...
Jag som nästan aldrig varit nykter....


Var det ett bud...
Nöd o fattigdom...
Har tappat min tro.


Jag som aldrig trott på Gud!


Kanske det kom en ängel.....

Med min varsamma öppna frågande famn...




PS. Jo....Till alla er andra som undrar...Iris har fått leva under denna tiden.!!!!!!
Detta är MINA funderingar!
Jag ÄR oerhört lyhörd för min dotter.
Hon o jag är såå tighta..


.Detta är MIN blog!
Så säger, du kan man verkligen skilja på detta o verkligheten...JA det kan man säger jag.
Jag VET exempel som är värre än detta.
Det tänker jag inte berätta om.
För det...ÄR inte min verklighet.


Men Du... DU kanske har en verklighet att vara rädd för?
Jag vet, att i nästan hundra procent finns det dysfunktionella störningar i varje familj.....men  men inte så många som vågar tala om dem.


Grattis! Nåväl 99 % då... så tillhör du den där 1 % så är det bara att gratulera. Hahahahaha....


Funktionell/dysfunktionell alla är vi människor med känslor o behov!




Får jag någonsin ro fast jag känner mig tom......
Många med mig eller?
Även med mina så kallade/ nämda dysfuntionella problem så ser jag såååå många människor som är så rädda.
Alla väntar på en räddande ängel!


Åter till rubriken. "Ensam är stark"
O starka människor klara sig alltid, eller?