Efter många om o men...så har jag hittat hit igen. Suck för alla felstavade ställen. Hatar felstavningar. Hade drabbats av tröga tangenter...visst är det jobbigt? (har lagt fyra fem inlägg på försök, gäller bara att hitta hur jag ska radera dem)
Hör hemma i min blog. Men för att använda ungdomarnas språk, "skit vad häftigt" att vara tillbaka här igen. Har verkligen saknat att få prata här.
Språk, tal , samtal, mål, måltid, tid att tala med varandra, tid att komma varandra nära. Allt o allom så måste allt få sin tid. Prata...Lyssna. Ge o ta. Vara så bra!
I kväll gjorde jag något bra, jag lyssnade, jag var en stötta, jag levde för en stund i min dotters värld, för att fortsätta leva i den. För en stund, ytterligare en sekund.
Hon berättade en massa....helt sakligt o rakt.
Jag blev förbluffad o spak.
Jag svarade alltefter min bästa förmåga. Allt efter mina erfarenheter. De är ju inte få,
de innefattar ju sååååå mycket som jag själv upplevt.
Och !
Ja, jag vet. Jag är inte dum i huvudet...
Jag är bara....alkisdjävul....
Kärt barn har många namn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar