När man är förlamad, då finns det kanske dem som hjälper en på vägen.

Jag säger bara kanske, för du kanske inte vill hjälpa.

Helt okej, jag har mött många människor som går genom livet utan att vilja hjälpa, bara stjälpa.

Jag är förlamad nu.
DU? Jag går vidare ändå.
Dagens musikval kändes självklar!

Tills för två timmar sedan, vem fan i helvete kan man lita på?, inte dig, inte mig, jag litar på mina 13,5% känns tryggast så.
Men samtidigt gör de 13,5 % mig förlamad...Du som känner mig vet att jag är en kämpe, men även kämpar falnar ibland, ge mig styrka, ge mig mod... ta bort mig, sudda bort mig, ge mig ett liv, jag förtjänar ett liv,jag är inte ensam.
Det var bara ett försök att "skoja" bort allt,
är så ensam i mitt hjärta.Det kan varken du,jag eller 13,5 % råda bot på.
Men jag är en kämpe, skiter iallt det där.
Är som förlamad.
Vadå skriker på hjälp?
Vet bara att den som ska hjälpa den blinde över vägen, har brutit benet o ligger hemma o har ont. Med andra ord, Jag kan inte hjälpa mig själv.
Ingen annan heller....
Det klart att jag kan. Men har ingen större lust, mina 13,5 % känns som en säkerhet o vem fan vill släppa på den säkerheten?
Är så sjuk...
att vara alkoholist idag, är nästan som att vara kolera eller pestsmittad...
man blir som förlamad...

blir behandlad därefter.
Ja,ja, ja ja vet också hur det skulle? kanske? bli?
hjälper inte mig nu. Betackar mig spydiga kommentarer. Jag har nog av spydigheter o skit i mitt liv, o vet du vad....de var inte färre innan jag blev alkoholist. De var faktiskt fler.
Sov gott.