Facebook-inlägg

I kväll när jag skulle skriva ett litet inlägg på FB (Facebook) fick jag ändra ett antal gånger för att alla 420 tecken skulle få plats.
Jag hade väl 575 eller nåt sånt från början, men här kommer slutresultatet o sen kommer jag bygga på lite.

Bygga på.
Låter som jag skulle skryta eller ljuga, men det kommer jag verkligen inte.
Här kommer texten, dagens profiltext.

"Är så jäkla nöjd att det är vår igen, o då inte "bara" för att det är vår, utan för att det innebär arbete, socialt umgänge o en känsla av att vara behövd.
Ännu en hopplös vinter är därmed bakom mig.
Arbetslöshet är ett tillstånd av vakuum, som fullständigt suger musten ur en.
Fast man har all tid i världen så händer inget.
För allt det där man kan göra idag, skjuts upp till morgondagen för då har man ju tid.
Tid?"

Det där var en lite förkortad o censurerad version. Kan dock inte återskapa mina tankar mina meningar.
Känner en sån jävla saknad av mina vänner.
NEJ jag tycker inte synd om mig själv, men vad fan gör man när den ena bor i S. Sandby o den andra i Gällivare.
Inte så där lätt att åka över en tisdagkväll.
Jajajajaja... jag vet, hitta nya hobbies, kanske du kan träffa nytt trevligt folk då, gärna det, men när ekonomin är under "bearbetning" hittar man inte på några nya roliga saker- o speciellt inte när det inte funkar från "högre makter".
Haha... kallar det så, för jag är bara en liten skit i den hörnan av kommunen.
Men jag kämpar på, är inte den som ger upp så lätt....förrutom det här med kröken då...
Finns så många tankar, så många känslor (ja, du läste rätt Benny) som jag bara måste få dela med mig, men med vem? när? hur? ( ja, jag babblar) var ? undrar jag med.Handling? Den gyllene triangeln.

Varför ?
För jag måste.
Innan jag förgås o dör.
O som nu, sitter med gråt upp under ögonlocken.
Framsteg att de kom så långt ens, de där dumma tårarna!