Det är väl typiskt... det snöar...hmmm
min farbror har just dött, min faster får krisnoja, är väl inte så underligt.
Jo att jag skriver om det i min blog..har inte haft med dem att göra på trettio år....
Jag skriver PÅ för I är en helt annan sak.
Jag har min egen dödångest.
Min dödsångest är så PÅTAGLIG.
Jag kan verka vara så stark...men när det gäller döden är jag den minsta minsta minsta.....mina tankar är lika med....ett flyende ut i ett förtvivlat rop på hjälp!
En rädsla som kommer ALDRIG ge ett svar!
Aldrig kommer ge...ett svar....för döden ger aldrig ett svar...aldrig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar