Nämndemansgården.

Det är två år sen nu...
som jag var där, Nämndemansgården.
Sjukt jobbigt, sjukt bra, friskt tänkande, friskt mående.
Friskt beteende från en sjuk människa.
Herregud. Att ens behöva skriva så, känns sjukt.
Jag vill dit igen. Helt klart, den som tror att det var ett ett vilohem kan gå o hänga sig. OMG det var inget vilohem, men det var ett hem där jag kunde finna lite vila. Där min själ kunde få ro. Jag är så rädd, jag är så ...allt på en gång...

Mina fingrar stelnar. De är på väg att skriva. De söker sig till tangenterna men de förblir orörliga, vem vill dela mina tankar, vem vill dela mina känslor. Vem vill dela mina tårar. Vem vill vara med mig?Känner en sån befriande lust, nu när våren kommer.Känner.... o känner, har ju fått höra de sista åren att jag inte kan känna...jag får väl låtsas....