Bruna eller vita kuvert!?!

När jag gick på AA för en tid sen, ja, jag skriver en tid sen, för allt är ju relativt eller hur? Där beskrev en man om ångesten att komma hem till de "bruna kuverten". Du som är gammal nog, vet vad detta innebär. Ja, om du inte vet det kan jag snabbt förklara det här. Bruna kuvert innehöll bekymmer, räkningar o annat skit.
Fick man ett vitt kuvert var det glädje. Det var någon som skrev till mig, för att de ville det. I dag är det annorlunda, alla kuvert är vita, det som skiljer dem åt, är "företagsstämpeln" Pay-Ex, Justitsia Inkasso,CSN, Kronofogden etc.

När jag var i tidiga tonåren hade jag 14 brevvänner och då var det inte ovan nämnda avsändare. (inte alla på engång)Jag var glad och svarade med glädje på breven. Att det inte fortsatte..ja, helt enkelt nya intressen, studievägsval mm.
Idag är jag inte lika glad när det rasslar till i brevlådan.
Jag svarar defenitivt inte på deras brev heller. Avsändarna är de där filurerna som förr använde sig av bruna kuvert, De har inga hjärtan i sig. Bara siffror, räntor och krav på mig.

Nu biter jag i det sura äpplet o försöker verkligen ta i tu med den där biten.
De andra breven uteblir. Jag är inte förvånad,det finns något som kallas för den gyllene regeln.

"Allt vad ni vill att människor ska göra er, skall ni också göra dem".

En "regel" som jag verkligen försökt efterleva på gott o ont.. .För ibland misslyckas den så katastrofalt, det är när jag "har mina konsekvenser". Jag VET att jag gjort många illa.

Bara Gudarna och Jag vet hur jag skäms för det..... men enligt tolvstegsprogrammet "ska" man inte be om ursäkt förrän man är nykter...det är inte jag. Jag kan alltså inte därför be om ursäkt, även om det är ibland det viktigaste jag vill göra för att gå vidare.


De kommer inte varje dag, tack o lov.Konsekvenserna. Men de är ständigt närvarande. Jag gjorde/gör mina vänner ont.


Nu kommer inga vita kuvert, mer än de stämplade kuverten...haha.
Det kommer heller inga inbjudningar.

Kan ibland känna stynget efter min fd. missbrukshandläggares ord "Vem fan vill va kompis med en alkoholist"?
Men så i klarare stunder så undrar jag så mycket varför ingen vill vara med mig.

Lena, sån som jag är/ för den jag är...

Så tänker jag i mina klara stunder, om o om igen,
"Nä fan vem vill vara med en alkoholist"
Det är nog det jag vill ha sagt mest med min blog.

Att jag är jag..skiter de flesta i, även jag.
Så är det.

Vet att jag är älskad,
...men inte tillräcligt...
för jag har så mycket att GE

Midsommar? Päror (potatis) sill grädde o gräslök....
Kanske några jordgubbar,,
Sällskap?
Bara en jävla massa stämplade vita kuvert.

TREVLIG MIDSOMMAR:
ps. dottern är inte hemma..hon slipper mina tankar...
I morgon ska vi på blomjakt..hon kommer få årets finaste krans, som vanligt.